– Berätta om hur detta blev möjligt att ordna.
– Tyvärr har ju pengarna inte kommit från kommun och landsting, utan från Rotary (ett stipendium jouren fick för ett år sedan), vilket känns tråkigt. Vi har jobbat med detta under ett år och med hjälp av bostadsförmedlingen har vi nu äntligen en lägenhet, sedan cirka en och en halv vecka tillbaka.
– Beskriv boendet.
– Det är en liten lägenheten för max två boende i ett vanligt hus bland andra lägenheter, men den ligger skyddad från insyn och att det inte framgår att det är brottsofferjourens.
– Varför behövs ett särskilt skyddat boende för hbt-personer?
– För till exempel transpersoner har det inte funnits något att hänvisa till, men även utifrån andra hbt-kvinnors perspektiv, så har kvinnojourer inte varit något alternativ, även om kunskapen där nu har blivit bättre efter att de har öppnat upp för hbt-utbildning. För våldsutsatta män har det inte heller funnits något, så behovet finns.
– Hur ser behovet ut?
– Det är tillräckligt många för att boendet behövs, men jag har inget antal, och mörkertalet är nog stort.
– Vart har de behövande vänt sig hittills för att söka skydd?
– Det har varit privata lösningar hos släkt och vänner, men sådana lösningar ska inte behövas. Vi vill att boendet ska permanentas och hoppas nu att socialstyrelsen sponsrar.
– Vad tror du om möjligheten för fler skyddade boenden ute i landet?
– Efter utvärderingen, och om den faller ut bra, kanske vi kan öka på med pengar från kommun och landsting och därmed ordna lägenheter i till exempel Malmö, Göteborg och på fler ställen ute i landet.
Anneli Svensson påminner också om ett annat problemområde som de jobbar hårt med.
– Vi har väldig svårt att få till en bra lösning för utsatta unga under 18 år, de som på grund av hedersvåld blivit hemlösa eller som utsatts för hatbrott.
Uppdaterad 2022-07-14
