Rebellen Samira kommer ut i Syrien

Samira, 23, har studerat grafisk design och bor med sin familj i Damaskus. Jag träffade henne första gången på ett konstevent. Vi ”gaydarade” varandra, som hon brukar kalla det, och har sedan dess varit bästa vänner. Samira och jag är två utposter, där vi delar information med varandra om hur det är att vara flata och bög i Syrien. Våra möten har blivit större och nuförtiden är det inte bara vi två utan vi har blivit en liten queerklick som träffas på barer runt om i Damaskus.

Samira har alltid insett att hon har gillat tjejer mer än killar. Men vid 15 års ålder förälskade hon sig i en tjej och det var då hon riktigt förstod. Det var detta som startade hennes rebelliska tonår. Hon började provocera sin omgivning med att klippa sitt hår kort, lyssna på metal-musik och röka öppet. Ryktet började sprida sig och första gången hon blev relegerad från en skola var när hon gick på gymnasiet. Rektorn kontaktade föräldrarna och hävdade att Samira plockade upp tjejer samt förförde dem på skolgården. Detta var en lögn, men föräldrarna valde att tro på rektorn och hon fick flytta till en morbror där hon avslutade sina studier.

Efter gymnasiet träffade Samira en tjej i staden Aleppo, ca 3 timmar från Damaskus. Hon ljög för sina föräldrar för att kunna träffa sin kärlek. Föräldrarna kom på henne, hennes mobil togs ifrån henne och hon hamnade i husarrest i sex månader. Enda sättet att lämna hemmet var med mamman.

Hennes föräldrar brukar kalla henne ”Hassan saby”, kan översättas till ”pojken Hassan” det vi kallar pojkflicka, på grund av hennes klädsel och korta hår. Även om Samiras mamma aldrig har hört henne prata om killar så har hoppet alltid funnits där.
– Jag har sett hur min mamma hoppas varje gång jag tar med mig mina killkompisar hem, att någon av dem skulle kunna vara min pojkvän.

För två månader sedan blev hon påkommen av sin mamma, med en tjej i hemmet. Mamman bad henne att beställa en taxi åt sin väninna, för att kunna tala i enrum med sin dotter. Samira började packa sin väska för att åka med samma taxi till Beirut med endast 600 dollar på fickan.
– Jag försökte packa hela mitt liv i en väska för att starta mitt liv där, vilket jag fattar nu var en idiotisk idé, säger Samira och skrattar.

Hon beslöt att stanna, för att ta samtalet med sin mamma med rädslan av vad som skulle kunna hända. När jag undrar vad som ligger bakom denna rädsla, förklarar hon att det är just rädsla blandat med den respekt hon har för sina föräldrar som skapar det värsta av scenarion.
– Jag har aldrig hört talas om att någon har blivit dödad av sina föräldrar för homosexualiet, i alla fall inte i Syrien, men läget var så allvarligt så jag var beredd på det värsta.

Mamman pratade och när hon närmade sig ordet moral bröt Samira in och bad om att få berätta sin version. Ett samtal, hon beskriver som något de aldrig har haft på 23 år. Hon sa till sin mamma att inte göra moral av detta. Samira förklarade för henne att moral är att kämpa emot orättvisor som förtryck och fattigdom och det har föräldrarna lärt henne.
– Inte vilken färg jag har på mina trosor eller vem jag väljer att gå till sängs med, förklarar Samira med eftertryck.

Samira har alltid gått sin egen väg. Det liv hon har skapat har hon gjort på egen hand. Hon gör kortfilmer, skriver manus och engagerar sig i olika konstprojekt. Detta har imponerat på hennes föräldrar. I samtalet med mamman förklarade hon att hennes sexualitet är en del av hennes kreativitet och det hon skapar. Även om samtalet var förkrossande för hennes mamma kände Samira att hon fick en respekt hon aldrig har fått förut. Efter samtalet har mamman förklarat för henne, att hon tycker att det är slöseri att hon stannar kvar i Syrien och har vant sig vid tanken att Samira vill åka.
– Du passar inte in här, din kreativitet, talang och mentalitet tillhör någon annanstans, har hon sagt. Detta har även att göra med att den ovetande pappan inte ska såras av det liv Samira har valt att leva.
– Mina föräldrar är gamla och jag vill inte att de ska gå igenom onödig ryktesspridning för min skull.

Det vi måste förstå i denna historia är att Samira tilhör en minoritet som kallas Tjerkesser, en muslimsk minoritet från Kaukasusbergen som blev deporterade från Tsar-Ryssland i slutet av 1800-talet. De hamnade med koncentration i Syrien och Jordanien. Hennes pappa tillhör en mäktig familj och har varit ledare för denna minoritet i Syrien. Som liten var hon van vid att uppföra sig elegant och väluppfostrat, för att allas ögon var på hennes familj. Minsta lilla felsteg och folk skulle börja prata och sprida rykten. Men även om respekten för pappan finns, säger hon
– Klart jag kan åka iväg för min pappas skull, men samtidigt så länge jag är här i Syrien måste jag få vara den jag är.
Även om mamman tänker på sin man och de namn hon bär, vill hon sin dotters bästa, och just nu ser det ut som att en flytt är den bästa kompromissen

Den tjej som sitter framför mig nu är en betydligt lugnare person än tidigare. När jag frågar henne hur hon ser på framtiden säger hon.
– Först vill jag rensa bort allt damm som har samlats runt min identitet på grund av att leva i hemlighet.
Samira vill fortfarande åka iväg i sökandet för ett bättre liv. Men det som vid 15 års ålder endast handlade om hennes sexualitet, handlar nu lika mycket om att få ett jobb hon trivs med. Hennes plan är att åka till Kairo i Egypten där hon har fått ett jobb som grafisk designer.

Samira har börjat sin process att komma ut för fler och fler vänner. De flesta står bakom hennes beslut och stöttar henne, ”det är bara som jag har bytt t-shirt”, förklarar hon. En vän Samira har träffat i samband med sitt engagemang för mänskliga rättigheter, fick reda på att hon var lesbisk för tre år sedan. I början tyckte han att det var lite konstigt och förstod inte hur en kompis till honom kunde vara lesbisk. Men han har vant sig och nuförtiden ingår gayrättigheter i hans aktivism.

Läs mer av A of Arabia: