Bakgrunden är att de engelska biskoparna Christopher Hill och John Hind, representanter för den Anglikanska kyrkan, hade en brevväxling med ärkebiskop Anders Wejryd angående de pågående diskussionerna om homovigslar i svenska kyrkor. I juni skrev biskoparna:
”Att Svenska kyrkan välsignar homosexuella är problematiskt … det som nu föreslås framstår som en fundamental omdefiniering av den kristna äktenskapsdoktrinen och av den elementära kristna antropologin.”
De menar också att svenska homovigslar kan splittra Borgågemenskapen, samarbetet kyrkorna emellan.
– Beskriv hur du tolkar brevet.
– Jag tycker att det är en form av varning och ett försök till utpressning med innebörden att homovigslar riskerar vårt samarbete. Det allvarliga nu är om Svenska kyrkan förblir tysta och utövar en slags ”tyst diplomati”. Nu gäller det för kyrkans ledning att skicka ett motbrev, där det framgår att Engelska kyrkan behandlar homosexuella för dåligt och att samarbetet därför ska avbrytas. Annars kan det lätt bli homosexuellas fel.
– På tal om ledningen, Svenska kyrkans ställföreträdande generalsekreterare Anders Lindberg menar att brevet inte ska ses som en varning eller ett sätt att skrämma Svenska kyrkan, utan att de bara berättar om sina farhågor sett från sin sida, din kommentar till det.
– Från kyrkoledningens sida ligger det i deras intresse att ”tona ner” brevets innehåll med förhoppning om att omvärlden inte ska förstå.
– Nu vill du att Svenska kyrkan ska ”klippa banden” med Engelska kyrkan, berätta.
– Vi som står upp för mänskliga rättigheter, det är vi som ska bryta gemenskapen, inte homofoberna. Dessutom finns det så många andra anledningar. Bland annat att de inte accepterar kvinnliga biskopar, och att präster som är vigda av en kvinnlig biskop inte kan söka jobb i England.
– Vad har du fått för stöd och i så fall av vilka?
– Självklart är det många som hoppas på homovigslar som har blivit upprörda när konservativa krafter försöker hindra det. De flesta kolleger har varit tysta, men det har att göra med att jag säger det förbjudna, och att de inte vill riskera sina karriärer. Men jag har fått stöd från andra som redan har sabbat sina chanser. Från folk i allmänhet har jag fått många gulliga mejl som ”Äntligen någon som säger ifrån, vi ska inte bli styrda av dem som hatar”, men även åtskilliga hatmejl ”Nu är sodomiprästen igång igen, bättra dig annars väntar helvetet”.
Lars Gårdfeldt säger att han är rätt van vid hatmejl vid det här laget och kan hantera det bättre nu, men att han blev väldigt chockad i början av sin karriär.
– Hur kommer du att gå vidare nu?
– Det finns två strategier. För det första att stödja dem som röstar för homovigslar vid kyrkomötet i oktober. Och för det andra att se hur kyrkoledningen kommer att besvara brevet. Eller att vi skriver ett öppet brev i någon tidning för att få svar från ärkebiskopen.
Slutligen frågar Lars Gårdfeldt retoriskt:
– Ska vi verkligen ha det samarbetet med Engelska kyrkan? Vad är det värt? Vem vill ha ett sådant samarbete om det sker till priset av kvinnliga biskopar och homosexuella.
Fakta Borgågemenskapen
Borgågemenskapen omfattar de fyra anglikanska kyrkorna i Wales, Skottland, Irland och England, samt de åtta nordiska och baltiska kyrkorna (Island, Norge, Sverige, Danmark, Finland, Estland, Lettland och Litauen) tillsammans med den Spanska episkopala reformerade kyrkan samt kyrkan i Lusitanien (Portugal). Syftet med Borgågemenskapen är att föra dessa kyrkor in i en ny och närmare gemenskap med varandra för att finna en större enhet och en effektivare mission.
Källa: Svenska kyrkan
Uppdaterad 2018-04-11