Män, nästan enbart män, dansar bugg, foxtrot och tryckare över ett polerat trägolv, under mångfärgade ljusslingor och roterande discobollar. De flesta är i den sena medelåldern, klädda i stora kostymer eller pikétröja och chinos. En och annan yngre grabb viker av i senaste Shanghaimodet med spretiga frisyrer och tajta linnen. Hit, till danslokalen Lailai, kommer varje helg omkring 400 av Shanghais bögar, för att dansa, dricka te och knyta kontakter.
– Jag kommer hit fredag, lördag och söndag, varenda vecka, säger herr Chang, som är 66 år. Dans är bra motion och man kan träffa nya vänner.
Herr Chang, som bara vill använda sitt släktnamn i intervjun, sitter i en av fåtöljerna vid sidan av dansgolvet. På bordet intill står en stor termos med tevatten. Herr Chang berättar att han gått på dans i över 20 år.
– Tidigare var det ont om ställen och de var svåra att hitta. Nu är saker mycket mer öppna. Det finns danslokaler, barer, ja, badhus också, säger han.
Att Kinas attityd till homosexuella blivit mer tillåtande under de senaste åren blir tydligt i jättestaden Shanghai, som i egenskap av internationell metropol också verkar ha ett extra drag av tolerans och mångfald. År 1997 avkriminaliserades homosexuella handlingar, fem år senare, år 2001, slutade homosexualitet att räknas som en sinnessjukdom. I Shanghai annonserar numera flera av stadens gayklubbar sin verksamhet öppet.
– Fast man kan fortfarande inte berätta. Inte ens för sin familj, säger herr Chang. Han påpekar att de flesta av Lailais besökare är gifta med kvinnor.
När herr Chang nämner hur mycket mer öppet samhället har blivit nickar farbröderna som slagit sig ner i de omgivande fåtöljerna för att lyssna på intervjun instämmande. Kinesiska personer i 60-års åldern, som därmed är jämngamla med Maos Folkrepublik, har genomlevt perioder av masskampanjer och utrensningar av intellektuella eller människor som klassats som avvikare. För den som såg oliktänkare straffas och misshandlas på massmöten under Kulturrevolutionen måste dagens neonskimrande Shanghai vara en stark kontrast.
Trots detta tror herr Chang inte att kinesiska homosexuella kommer att få gifta sig i frmatiden.
– Knappast, inte i Kina. Kina kommer aldrig att bli så öppet. Vi har haft en strikt kultur i flera tusen år, den kan inte ändras så snabbt, säger herr Chang. Farbröderna omkring nickar.
Argumentet att Kina som civilisation är för gammalt för att förändras dyker ofta upp i diskussioner med kineser. Ibland som ett argument mot att en västerländsk modell med parlamentarisk demokrati skulle kunna fungera, ibland som en förklaring till att områden som en gång i tiden tillhört riket, till exempel Taiwan, måste fortsätta att vara en del av det.
Alla håller dock inte med herr Chang. Under Alla hjärtans dag-firandet i år genomförde en homorättsorganisation i Beijing en demonstration där ett flatpar och ett bögpar höll en symbolisk vigselceremoni på ett av stadens största shoppingstråk. Förutom det faktum att demonstrationen för rätten till äktenskap kunde genomföras, rapporterade flera av landets statskontrollerade medier om aktionen och dess syfte, något som varit otänkbart för bara tio år sedan.
Flatparet Tung Shenying och Yang Fu, 33 och 29 år gamla, lever till skillnad från de äldre Lailaibesökarna relativt öppet. De är sambor i en av de för Shanghai så typiska tegellängorna i västerländsk stil – ett arv från stadens period som internationellt territorium.
– Våra nära vänner vet att vi är ihop. De flesta har inte reagerat särskilt mycket, säger Tung Shenying, Tjejerna frågar kanske ’Vart brukar ni gå ut och festa? Kan jag få följa med nästa gång?’ Killarna frågar lite mindre, när de vet så tycker de inte att de är en så stor sak.
Tillsammans med folk de inte känner brukar de dock undvika att ta upp ämnet.
– Om folk frågar om jag är gift brukar jag säga att jag är det, sen frågar folk inte mer, säger Tung Shenying.
Ingen av dem har berättat för sina föräldrar.
– Det är min ensak. Mina föräldrar är rätt gamla, redan över 70 år. Det är enklast att inte säga något till dem. Dessutom har vi inte så mycket kontakt, säger Yang Fu.
Både Tung Shenying.och Yang Fu menar att ungas attityder blir allt öppnare, de är inte främmande för tanken på att Kina kommer att tillåta samkönade äktenskap inom en inte alltför avlägsen framtid. Däremot ser de brist på kunskap som ett problem:
– Kinas sexualundervisning är riktigt dålig, säger Yang Fu. När jag var sådär 14, 15 år visste jag inte vad det var att ha sex. Jag trodde att man kunde bli gravid bara av att kyssas.
– Folk vet inte hur de ska skydda sig, tjejer i heteroförhållanden blir ofta oönskat gravida och måste göra abort. I gayvärlden vet väl folk i alla fall hur man använder en kondom.
På klubben Frangipani, i samma distrikt som Yang Fus och Tung Shenyings hus, hänger regnbågsposters och svartvita bilder av manliga bringor i fönstret. Från taket ringlar rosa fjäderboar. Chen Guohui, 38, driver klubben som i år firar sitt treårsjubileum. När Frangipani slog upp dörrarna år 2006 kände Chen Guohui till tre andra gayställen i Shanghai, numera är siffran åtta. Klubben har hittills fått vara ifred från problem med polis och ordningsmakt.
– Jag tror att polisen vet att det här är en gaybar, men de kollar bara att det finns en nödutgång och att folk inte säljer sex. Första året var de här några gånger, sen dess har det varit lugnt. Nu kommer de bara om grannarna klagar på ljudnivån.
Frangipanis klientel är betydligt yngre än Lailais, och en stor del tillhör Shanghais internationella befolkning. Även här dominerar männen i antal, fast på torsdagar är det ”ladies night”. Chen Guohui beskriver den yngre generationen som öppen, men inte inför familjen. För egen del har Chen Guohui valt att hålla sin läggning hemlig för föräldrarna, som bor i Guandongprovinsen, en bra bit från Shanghai.
– Ettbarnspolitiken gör det svårt att komma ut. Det blir tungt med familjens press. Jag tror att folk kommer att bli betydligt öppnare i framtiden, men de flesta kommer nog att gifta sig ändå.
Enligt en undersökning, som publicerades i den statliga tidningen China Daily, där bögar i nio olika kinesiska städer, inklusive Shanghai, svarat på frågor om sitt sexliv var nästan en fjärdedel gifta med kvinnor. En stor majoritet av de tillfrågade sa att de planerade att gifta sig med kvinnor i framtiden. Undersökningen, som fokuserade på spridandet av HIV, tog inte upp lesbiskas situation. Dock är det ingen tvekan om att det är stor press på unga kineser – oavsett kön eller läggning – att gifta sig och förse familjen med en arvinge och en pensionsförsäkring i form av barn.
Tillbaka på danslokalen Lailai: Klockan är kvart i nio och dansgolvet börjar tömmas. Bandet spelar den taiwanesiska schlagern ”Mest av allt älskar jag dig”. Gästerna är på väg hem till väntande familjer. Några tar vägen förbi grönsaksstånden och försäljare av piratkopierade DVDer till parken för en stunds undanskymt sex. Från scenen hörs nu Sinatras ”Moon River” på ljudhärmande engelska. Trots allt är livet utanför danshallen öppnare än herr Chang och hans generationskamrater kunnat ana när de var unga.
Shanghai Pride firas i år för första gången den 7 – 14 juni
Faktaruta Kina
Folkmängd: 1,3 miljarder
Kommunistpartiet och dess ledare Mao Zedong grundade Folkrepubliken Kina 1949 efter en period av inbördeskrig och ockupation. Den nybildade republiken undvek i hög grad kontakt med omvärlden och ledarna utövade stark kontroll över medborgarnas liv. Masskampanjer för att modernisera landet och rensa ut kontrarevolutionärer ledde till miljontals dödsfall. Maos efterträdare Deng Xiaoping införde 1978 en ny politik där marknadsekonomi började tillåtas, liksom ökade kontakter med omvärlden. Detta kom att bli början till den ekominska boom vi ser i dagens Kina.
Shanghai, är Kinas största stad med en befolkning på omkring 18.4 miljoner. Historiskt sett har staden präglats av väst då utländska nationer tog kontroll över området efter Opiumkriget 1842.
Beijing är landets huvudstad.
Källor: CIA World Fact Book och Nationalencyklopedin.
Uppdaterad 2016-12-27
