Hon kunde tyvärr inte själv vara på plats för att ta emot priset under Helsingfors regnbågshelg, men QX gratulerade henne per telefon.
– Jag känner mej stolt och hedrad, säger [ingress]Camilla Gunell[/ingress] till QX. Min första tanke var att är jag verkligen värd det här.
Camilla fick priset bland annat för att hon drivit frågan om lesbiska pars rätt att få assisterad befruktning på remiss av den offentliga sjukvården och att hon var den som tog Elisabeth Ohlson Wallins Ecce Homo-utställning till Åland 1999.
När utställningen då visades debatterades den i över ett år i de åländska tidningarna och vernissagehallen bombhotades.
– På den tiden var det också omöjligt att få kontakt med någon öppet homosexuell på Åland, berättar Camilla. Men mycket har förändrats, inte minst tack vare föreningen Regnbågsfyrens arbete. Framförallt är det den yngre generationen som är mer öppen med sin läggning.
Som socialdemokratisk styrelseledamot i ÅHS som ansvarar för den offentliga hälso- och sjukvården på Åland tänker hon fortsätta driva frågan om gratis fertilitetsvård för ensamstående kvinnor och lesbiska och som politiker tror hon det finns mer att göra för HBT-personer.
– Hela mitt politiska uppdrag har gått ut på att verka för öppenhet och tolerans, säger Camilla som vid valet 2003 hade sloganen ”Är du homosexuell- rösta på Gunell.”
– HBT-personer ingår naturligt i de grupper jag arbetar för och som politiker kan jag bland annat försöka att se till att de som jobbar med dehär frågorna i skolor etcetera har de medel som behövs.
Hon tycker det är värdefullt att hennes egen dotter går i samma dagis där ett av barnen lever med två mammor.
– De är öppna med sin läggning vilket gjort att saken disskuterats väldigt naturligt på daghemmet.
Till sist vill årets Guldankevinnare säga att hon tycker det är mycket synd att hon inte kunde närvara under Regnbågshelgen.
– Men jag hoppas jag har möjlighet att närvara ett annat år.
Det var för femte året i rad som Regnbågshelgen ordnades och Setas nya ordförande Outi Hannula betonade i sitt välkomsttal att situationen för minoriteter vare sig det gäller handikapp, språk eller sexualitet är en måttstock på hur samhället mår. Enligt henne så finns i Finland många homofobiska åsikter om man jämför med de andra nordiska länderna.
En jämförelse mellan Finland och Sverige gjordes under en paneldiskussion där Tiina Rosenberg, Kaj Heino och Malou Zilliacus deltog. Alla har de erfarenheter av båda länderna. Tiina är född och uppvuxen i Helsingfors, Kaj är nu ordförande iför RFSL i Göteborg och har tidigare varit Vasa Setas ordförande och Malou har nyligen flyttat från Finland för att studera genusvetenskap i Lund.
Alla svenskar är bögar är en vanlig uppfattning som man kan stöta på i finska högstadieskolor och det har mycket att göra med att öppenheten är större i Sverige än Finland.
– Den mest kända finlandssvenska bögen är Mark Levengood och han finns i Sverige, konstaterade Kaj.
Samtidigt poängterade Tiina att de öppna bögar och flator som man ser i Sverige ofta är det vad media vill ha.
– Antingen är det det glada bögen eller så den sura feministfittan. Ofta väldigt stereotypt.
Vad gäller öppenhet så ansåg Malou att det finns en viss generatiosskillnad också.
– Ute på gatorna kan jag se unga homosexuella par, men sällan äldre, sa hon.
Finland ligger efter Sverige vad gäller många HBT-frågor. Det är först nu man är påväg att godkänna intern adoption för homosexuella par och i panelen ansåg man också att det ännu idag finns en mer homofob inställning i Finland än Sverige.
En sak kom man i alla fall fram till att Finland var bättre än Sverige på i HBT-frågor och det var bokstaven ”T”.
– RFSL har ingen koll på transsexuella personer, sa Kaj. Där har Finland den bästa kunskapen i hela Europa.
Det konstaterades också att man i Sverige ibland pratar om HBTQ där man lägger till ett Q för Queer medan man i Finland pratar om HBTi-personer där i:et står för intersexuella personer.
Slutet av diskussionen handlade mycket om hur man skall se på relationer och om ett monogamt äktenskap måste vara en självklarhet.
– Vi har alla ansvar för våra relationer och jag har inte alltid kunnat hantera det framgångsrikt, sa Tiina. Jag har aldrig kännt mig så självklar i samhället som när jag var heterosexuellt gift och mor, men det var inte jag.
Diskussionen inom både RFSL och SETA kommer säkerligen att fortsätta.
Uppdaterad 2017-01-24
