För fyra år sedan var jag i Istanbul för att se Lena Philipsson tävla i Eurovision Song Contest. Mellan repetitionerna hann jag se en stor del av stan, men något vidare gayliv blev det aldrig tal om. Jag minns bara en kväll då jag hakade på en SVT-kille och hans frikostiga jetsetpolare runt hela stan och att vi hamnade i en flashig lägenhet som folk kallade för gayclub. Istanbul var enligt folket i lägenheten inte så öppet för homos så bögarna fick ordna sina egna fester.
Well, det var då. När jag nu återvänder till staden som väver ihop två världsdelar (Istanbul har en europeisk del och en asiatisk del som skiljs åt av Bosporen) så är mycket sig likt: Underbart sommarväder från tidig vår till sen höst, larmig trafik, vacker arkitektur och ett myller av människor. Och nu med en hel släng gayklubbar, till vilka jag snart återkommer.
Att ta sig från flygplatsen in till centrum med taxi går på tjugofem minuter och drygt 100 kronor och då följer man Bosporens strand in mot stan. Det är en vacker väg vid vattnet och fascinerande att se alla enorma oljetankers som ligger ute i vattnet och väntar på avsegling.
I Istanbul bor omkring tolv miljoner människor, och om helgerna känns det som att varenda kotte ska ut och gå på marknader eller shoppa. Det är ett myller av människor överallt och bitvis kan man bli överväldigad över alla synintryck och dofter. Men i vilken storstad blir man inte det? Dessutom kan jag inte låta bli att entusiastiskt tänka att statistiskt sett så är omkring en miljon av stadens invånare homo eller bi, och det gör en ju mycket gladare.
Turkarnas förhållande till homosexualitet är lite komplicerat trots att Istanbul enligt en nyligen utförd undersökning ses som en av de tjugo mest homotoleranta storstäderna i världen. Du kan se killar på stan hålla varandra i handen eller över axeln, och manlig ömhet ses inte som konstigt. Signaler som västvärlden tolkar som homosexuella är inte det för turkarna. Homosexualitet har aldrig varit förbjudet här enligt turkisk lag, och den ottomanska kulturen är full av homoerotiska antydningar. Men sedan kommer islam in i bilden och där blir förhållandet till homosexualitet knivigare. Dessutom tog ett konservativare styre över i Istanbul 2006 vilket bland annat lett till att gayorganisationen Lambda Istanbul fick slå igen efter helt omotiverade anklagelser om att de skulle förespråka prostitution.
Men även om detta var ett steg tillbaka påverkade det inte gaylivet i stan alltför mycket.
En journalistkollega från London har läst på om gaybiten i Istanbul ordentligt innan och informerar mig om två gayrelaterade fenomen. Han berättar om en kategori män som hänger på gayställen och ligger med killar, men som absolut inte ser sig som homosexuella. Dom har alltid den aktiva rollen under sex, och skulle aldrig vara passiva. De ser homosexualitet som något omaskulint och detta är något bygger på en gammal syn på manlighet och dessa män kommer oftast ur en sämre ställd bakgrund där väldigt traditionella värderingar fortfarande är fast förankrade.
En annan kategori män som finns på många gaybarer är rentboysen. Killar som är gay-for-pay och gärna smickrar, flirtar och låter sig bjudas på drinkar. För att sedan kräva rikligt med betalt för sitt sällskap, och får dom inte det blir det lite hotfullt och dom har ofta rejält med uppbackning omkring sig. Men dom hänger oftast inte på dom schysstare gaybarerna och jag tror att vi som vaksamma svenskar klarar av att skilja ut en sådan från en uppriktig flirt.
Med tanke på att islam är en härskande religion i Istanbul och Turkiet är det som sagt inte helt enkelt att leva som öppet homosexuell, och tillfälliga kontakter frodas. Ett av de mest kända cruisingställena är området kring torget i stadsdelen Taksim. Utanför amerikanska hamburgerbjässarna McDonalds och Burger King utbyts många och långa blickar både dagtid och kvällstid. Överhuvudtaget så är mycket av Istanbuls cityliv koncentrerat kring stadsdelen Taksim. Däromkring ligger många hotell och många av de internationella restaurangkedjorna och butikerna.
Ska man shoppa är det omöjligt att inte nämna Istiklal Caddesi som är Istanbuls stora shoppinggtan. Tänk Stockholms Drottninggatan men dubbelt så bred. Och i och med att ingen butik har klädställningar, skyltar eller annat utanför affärerna känns gatan som en enda ren autobahn av människor. Charmigt? Nej. Effektivt? Ja.
Men jag avviker från mitt homospår. I Taksim ligger också de flesta gayklubbarna och båda mina två helgkvällar i den turkiska metropolen hamnar jag på klubben Love. Klubben ligger hyfsat centralt, väldigt nära stora shoppinggatan och är en lagom stor gayklubb. Under vitkalkade valv pulserar pophouse alltmedan drinkar (för dryga femtiolappen) dansar över bardisken.
Kameran får jag dessvärre lämna utanför säger vakten barskt och jag inser att det blir allt annat än lätt att fånga turkiska bögar på bild.
Väl inne funkar det precis som på alla andra gayklubbar i övriga världen. Det spanas, det flirtas och det tas kontakt. Enda skillnaden är att turkiska bögar skickar fram sin tjejpolare för att kolla om kusten är klar.
Flera gånger blir jag knackad på axeln av en söt mörkhårig liten brud som inleder med att fråga ”Are you gay?” och sen ”Are you single?”. Blir svaren ja på bägge frågor så kommer naturligtvis fråga nummer tre: ”My friend thinks you are cute, do you want to meet him?”.
Inte lätt kan jag säga. För här handlar det om att shoppa grisen i säcken big time, om man nu inte spanat in en kille och DESSUTOM lagt märke till hur hans väninna sett ut.
Säger man ja så träffar man såklart killen ifråga och så blir det som vanligt: En dumpning, eller ett gäng hångel (vad jag valde berättar jag såklart inte).
Backbahce är en annan populär gayklubb. Här kör man pop, go-goboys och så finns även ett lesbisk del, och det är faktiskt rätt flashigt. Visst, lokalgaysen kanske rynkar på näsan för att klubben funnits länge och alltid drar folk, men det är just det som gör stället så roligt. Alla är där en lördagskväll.
TekYon rekommenderade många att jag skulle ta mig förbi. En avslappnad gayklubb dit män i alla åldrar, former och samhällspositioner kommer. Det bjuds dragshowafton på tisdagar, och här bör man se upp för alltför gå-påiga manliga eskorter.
På flatsidan är det småklent för en sådan stor stad som Istanbl är, men BE Club är flatpoppis och ligger i Taksimområdet. Bigundi är också ett populärt flatval under fredagar och lördagar. Klubben är Turkiets första hellesbiska och alla som jobbar här från dörrvakter till serveringspersonal är flator. Underbart koncept!
Sen måste jag bara rekommendera fantastiska open-mindednattklubben och restaurangen La Reina. Vid Bosporen, nedanför den vackra Bospoerenbron (som nattetid tänds och blinkar i regnbågens färger) ligger denna underbara klubb där du först kan äta mat från all världens hörn för att sedan dansa utomhus bland Istanbuls jetsettare till euroanthems. Lovely.
Maten i Turkiet är grym och bara en av många bra restauranger är Hamdi som ligger nära den stora centrala kryddmarknaden. Här kan du äta alltifrån spett med oxfilé, kyckling och kryddkorv till aubergineröror och risfyllda paprikor medan du ser ut över Bosporen och de folkfyllda färjorna som transporterar folk mellan Asien och Europa. Ett bra ställe att fånga Istanbul på bild.
När det gäller boende finns det som alltid i storstäder högt och lågt. Vill man lyxa lite ska man söka sig till Hotel W Istanbul. Den amerikanska boutiquehotelkedjan har i Istanbul öppnat sitt första hotell och det är flott. Ett dubblerum går på strax över 2000 kronor per natt.
Två prisvärda centrala alternativ: Yasmak Sultan, fyrastjärnorshotell där ett dubbelrum kostar 850 kr och gayvänliga Ibrahim Pasha med en läcker takterass där ett dubbelrum går på ca 1200 kronor.
Att ta sig runt i Istanbul funkar rätt bra. De flesta transportmedel finns till förfogande. Jag rekommenderar buss eller taxi eftersom det är roligare att se allt man passerar på väg mot ett mål. En enkel resa med spårvagn eller buss i centrala Istanbul kostar bara omkring 7 kronor, och ett dagskort kostar ca 38 kronor (köps i kiosker vid större knytpunkter). De gula taxibilarna är relativt billiga, men håll koll på taxametern. Senast jag var i Istanbul blev jag rejält lurad. En taxiresa på tio minuter i trafiktäta city ska inte gå på mer än 75 kronor.
Istanbul är en jäkligt skön mix av orientalisk exotism och metropolisk storstad, och jag kan absolut rekommendera en tur hit.. Gaylivet i Istanbul förtjänar absolut ett gott rykte och det är dessutom rätt greppbart, och det festas och flirtas precis lika bra här som i andra europeiska storstäder.
Slutligen och sammanfattningsvis, Håll er till Taksimområdet om ni vill gå på gayställen och shoppa bra. Och håll koll på snygga killars väninnor. Hon kan vara nyckeln till hunken i hörnet.
QX flög med Lufthansa via Frankfurt och en sådan T&R- biljett kostar i oktober omkring 3700 kr inkl allt.
Gay Sauna
Dom berömda turkiska saunorna hamam är inga bastuklubbar. Däremot finns det några hamams i stan som är gayinriktade. Men dom är sällan i toppform och ägarna vill inte skylta med att det pågår gayaction här. Kolla nätet innan ni åker.
Ett måste i Istanbuk
Grand Bazaar. Marknaden med Magdansarkläder, keramik & vattenpipor. Ett besök är lika tvunget som prutandet.
Gay Café
Sugar Café. Ett mysigt gayägt café med regnbågsskyltar utanför och trådlös uppkoppling innanför. Det ligger nära stora shoppinggatan Istaikal och här finns bra turkisk mat för en billig penning (och en genomcharmig ung föreståndare som gärna tipsar om gaylivet i stan…)
Sugar Café i QX GayMap
Uppdaterad 2017-11-30
