Lågvattnet är perfekt, stranden plötsligt bred som paradisets egen 16-filiga Autobahn. Så här glider vi fram i tre dagar längs havet, sover på enkla små värdshus i ödsliga fiskebyar eller i vilda hippienästen som Canoa Quebrada, tills vi kommer till storstaden Fortaleza. Vi lägger oss nakna på ett hotellrum och lämnar in allt vad vi äger och har på tvätt.
Tidigt i ottan kliver vi in i en Land Rover. Vamos västerut från lilla Cumbuco. Återigen susar vi fram på stora öde stränder och paddlas över floder på små flottar. Exakt i solnedgången gör vi den mest exotiska entré som tänkas kan i Jericoacoara, av New York Times utsedd som en av jordens mest magiska platser.
‘Jeri‘ har högsta cred hos de hippa, de coola. Få udda orter är så lyriskt beskrivna i internationell press. De flesta resenärer är från storstäder runt om i världen. Första drinken delas med ett gäng industridesigners från Milano, Helikoptrar landar med de rika paulistas från flygplatsen i Fortaleza. En av anledningarna till att ‘Jeri’ så länge hållit stången mot massturism är självfallet avståndet – 30 mil väster om Fortaleza. Och att man antingen måste anfalla vid lågvatten längs havet, eller komma med 4-hjulsdrivna fordon de sista milen genom svår terräng.
Några dygn senare efter fortsatt färd längs havet och in i riktiga ödemarker stegras så spänningen åter. Chauffören börjar skrattande och yvigt berätta att vi närmar oss Paulino Neves, ibland kallat Rio Novo efter sin flod. ”Om man badar här i floden blir man gay”, säger han upphetsat. ”Om man är gay, vad händer då, blir man hetero?”, försöker jag med som testfråga. ”Nej, nej”, skriker han för att överrösta jeepen. ”Man blir bara mer och mer homo”. Sen drar han den ena berättelsen efter den andra om borgmästare och präster som förändrats sexuellt, skiljt sig. och nu bor med sina nya lokala pojkvänner i Paulino Neves. Med regelbundna mellanrum kommer de stora seriösa rikstidningarna från Rio och São Paulo hit, de gör djupintervjuer med lokalbefolkningen, som skämtsamt jamsar med, bekräftar att storyn är sann, för att trissa sitt unikum.
Så glider vi in i det idylliska och exotiska samhället. Som på beställning är tre grabbar ute i floden i hettan och badar och svalkar sina vackra vita hästar. Jag grips av att jag ser öppningen till inspelningen av en b-porrulle. På andra sidan bron och den kittlande floden tittar vi in på charmigt enkla Pousada Oásis dos Lençóis.
Värdhusägarinnan och byns personlighet, Dona Mazé, har gjort en härlig fiskgryta åt oss. Den puttrar av skaldjur, räkor, musslor och något som kallas ”Viagra Natural”, som blandas med ris, feijoada och bönor med farofa. Kanske är vi åtta turister i den lilla staden.
Detta blir en av de mest magiska kvällarna. Efter middagen vandrar vi runt i byn. De flesta skrattar åt skrönan om ”akta dig för att bada för mycket i floden, då blir du gay”. Aldrig har vi sett så många grabbar bada så ofta. Men så påpekar Pedro, vår guide, att alla män bär en stor kniv. Och de börjar alla berätta att då och då dyker Cabeca de Cuia upp i vattnet vid fullmåne – monstret med det stora huvudet. Då gäller det att kunna försvara sig. Plötsligt har vi något nytt att fördjupa oss i.
I soluppgången när jag ensam vandrar över ”Bron över floden Gay” möter jag en ensam häst som kommer från andra hållet. Vi nickar åt varandra som i samförstånd.
Uppdaterad 2016-11-16
