När jag kommer till en ny stad kollar jag alltid in bögscenen. Detta kändes ännu mer spännande när jag skulle till Tokyo. Jag hade ju hört att staden skulle vara full av neon, färgglada tonåringar och automater där man köper använda trosor. Men med så många galna fenomen i det övriga samhället – hur är då gayscenen?
Ännu galnare förstås. Vi hinner knappt landa förrän tre av Japans mest kända transor, Isuzu, Kimko Hilton och Bourlbonne, dansar glatt inför vår kamera. Jag blir glad. Jag är nämligen här för att filma min nästa musikvideo och letar efter just folk som vill synas. Och syns gör många i Tokyos gaydistrikt, Shinjuko Nichome, även kallat Friendly Town. I området finns över 400 gaybarer, alla mer eller mindre samlade längs gatan Nakadori. På den mixade baren Alamas Café börjar kvällen med en skål nudlar innan vi slår följe med Isuzu och gänget.
Transorna har sin egen kväll ”Campy girls” på grannbaren DNA, med kvarterets trevligaste och hunkigaste björn till bartender (att Japan har en sån utbredd björnkultur är en överraskning). Vi tittar in på några öl innan vi springer vidare. Gatan kantas av flervåningshus, där det bara är att ta hissen upp och beta av bar efter bar. På baren Freestyle sitter bögar i kostym och sjunger karaoke medan man på Booty, är klädd mer street. I baren mittemot är alla twinks med exakt likadana Mangafrisyrer, förutom en ensam gubbe i kostym. Det visar sig vara en ”host bar” där man köpet dyra drinkar för att vara i unga pojkars sällskap. Vi drar vidare.
Nu hamnar vi i en svacka. Plötsligt är vi inte lika välkomna längre. ”Japanese only” säger de i dörren och nekar oss gång på gång. Vi blir förvirrade. Från att ha blivit mottagna med öppna armar känner vi oss plötsligt mobbade. Bartendern på DNA tröstar oss. Det är helt enkelt så att vissa av barerna fungerar som slutna gaysällskap. De har heller inte alltid så bra koll på huruvida västerlänningar är bögar eller ej. Vi tar en paus.
Runt hörnet ligger AKTA Community Centre, som drivs av eldsjälen Johnj – som föddes som kvinna, men definerar sig som dragqueen. Johnj brinner för två saker – att uppträda och att sprida kunskap om HIV. Avståndet till gaydistrikten i västvärlden känns allt mindre när hon berättar att spridningen av viruset ökar markant även här. Sedan showar hon framför vår kamera i en färgglad peruk. Vi tackar för oss och låter Johnj jobba vidare bland kondomer och safe sex-broschyrer.
I en annan trappuppgång ligger en bar som ägs av Freddie Mercurys expojkvän. Han välkomnar oss med att hälla i oss sprit. Det slutar med att hela baren dansar runt oss. ”Slutet gott, allting gott” tänker vi och festar till småtimmarna. På väg ut springer vi på en av Japans mest kända sumobrottare. Han är ute med sina hårdsminkade faghags i lösögonfransar. I högsta hugg håller han… en handväska! Det säger faktiskt allt om Tokyo. Gamla japanska traditioner blandade med västerländska trender på ett modernt, alldeles eget sätt. Man kan inte annat än ryckas med. I det ögonblicket bestämmer jag mig för att Tokyo är min nya favoritstad. Jag kommer definitivt åka tillbaka. Väldigt snart.
Info om gayklubbar i Tokyo: www.tokyogaynight.net
Se Johnj i en japansk safe sex-kampanj:
Uppdaterad 2017-04-04
