22 140 minuter. 369 timmar. 15 dygn. Det är ungefär så mycket tid jag spenderat på Game of Thrones (GoT). Det innebär att jag sett varje säsong sju gånger och däremellan vissa favoritavsnitt. Jag är en ”Thronie” (det är vad alla fans kallas). Så inför premiären av den åttonde och sista säsongen packade jag ner mina GoT-strumpor och reste till Nordirland, seriens moderland.
Nordirland och huvudstaden Belfast har blivit till ett GoT-mekka. Många vet inte om att 80 procent av serien har filmats i Nordirland, vilket i sin tur är en bedrift eftersom landet är litet. Att köra bil diagonalt över Nordirland tar knappa tre timmar.
I taxin från Dublin till Belfast frågar jag därför givetvis vår chaufför, Johnny, om han sett serien.
– Några få avsnitt, men inte hela. Jag har tre barn så det är inte lätt att få tid över till en serie tyvärr. Men jag älskar vad serien gjort för Belfast och för Nordirland.
När vi åker in i Belfast pekar Johnny på en byggnad som reser sig högt över staden. ”Europa Hotel” står det högst upp.
– Ett tag var det där världens mest bombade hotell. När det var som värst här i Belfast var människor rädda för att bli skjutna på gatan.
”Nästan överallt hintas det om GoT”
Mellan 1969 till 2007 pågick en inre konflikt i Nordirland mellan protestanter och katoliker som främst visade sig i Belfast, på engelska kallat ”The Troubles”. De som bor i landet har fått en möjlighet att förknippas med nutidens största populärkulturella fenomen, istället för våld och oroligheter och de är inte sena på bollen.
Nästan överallt hintas det om GoT. Guidade turer till inspelningsplatser. Tematiserade middagar. Escape Rooms. Mässor. Museeutställningar. Mina GoT-strumpor har aldrig känts mer bekväma.
Med på resan var 13 andra journalister och redaktörer från olika tidningar och magasin runt om i världen. Kina, Spanien, Italien, USA, Dubai, Nya Zeeland. Många olika kulturer och språk, men vi alla hade en sak gemensamt. Fascinationen av GoT.
Vissa mer än andra och ganska snabbt blev jag utpekad som det största fanet.
Första dagen besökte vi Game of Thrones – The Touring Exhibition. Allt jag visste var att vi skulle få se rekvisita, kostymer och att några ”speciellt inbjudna gäster” skulle vara på plats.
De speciellt inbjudna gästerna var inga mindre än skådespelarna Isaac Hempstead Wright (Bran Stark), Ian Beattie (Meryn Trant) och Liam Cunningham (Ser Davos). Efter kort introduktion och frågor från publiken var de först ut att få uppleva utställningen.
En intervju var omöjlig för brittisk media hade något typ utav monopol på att få träffa skådespelarna.
Prislappen för utställningen ligger på ungefär 200 kr. Har du ett normalt intresse för GoT skulle jag absolut säga att det är värt det. Jag själv hade betalat enbart biljettsumman för att få sitta på ”the Iron Throne”, vilket besökarna kan göra innan de går ut. Jag tror jag gick fram och tillbaka och satte mig på den där tronen minst fyra gånger.
Jag skämdes inte ens.
På eftermiddagen besökte vi Ulster Museum som har en 80 meter lång vävd matta där motivet sammanfattar säsong 1-7. Häftigt absolut, men hade inte inträdet varit gratis och inte legat i Belfast, hade jag mest tyckt att det var en tidstjuv.
”Winter is coming”
Vid hotellfrukosten dagen efter introducerades vi för Dee Morgan. Och vilken introduktion. Hon stegade fram mot oss, iklädd en stor mantel med päls på axlarna, till GoT:s distinkta intromusik: ”Duuu duuu dudududu DUDUDUDU DUDUDUDU DUDUDUDU”. Hon ställer sig framför oss och säger:
– Winter is coming.
Dee är vår guide de kommande två dagarna och roande nog är hon skrämmande lik Michelle Fairley (Catelyn Stark i GoT). Redan när vi besöker första inspelningsplatsen får jag erfara resultatet av att ha blivit outad som det största fanet. Dee slänger en mantel till mig, tar med sig ett av hennes stora träsvärd och säger att jag ska halshuggas. Det var första men inte sista gången jag blev halshuggen under resan. Jag var, kanske förvånande nog, lika lycklig varje gång.
Resan fortsatte längst den Nordirländska nordöstra kusten och naturen och landskapen är utan dess like. Att så många vackra ställen kan finnas på en så liten yta är för mig ofattbart.
Det finns nog inget annat land i världen som skulle kunnat ta sig an inspelningen av GoT.
”Här tänker jag gifta mig med min framtida man”
På utvalda hotell och restauranger i Nordirland finns tio stycken dörrar med GoT-motiv utplacerade. Dessa gjordes i samband med sjätte säsongen och varje dörr symboliserar ett avsnitt. Det är häftiga dörrar och en rolig grej då man får en stämpel vid varje besökt dörr i ett speciellt ”dörrpass”. Ryktet går att dörrpass som är kompletta går att sälja för en dyr peng på eBay.
Vi besökte inte alla och man förstod konceptet efter att ha sett de första två dörrarna. Ni som är riktiga ”Thronies”, absolut, ge er ut på detta. Ni andra, det kanske räcker med att se en eller två dörrar för att förstå grejen.
En utav höjdpunkterna under resan var när vi fick åka på en båttur utmed kusten i norra Nordirland och titta på inspelningsplatser från havet. Kostar ca 400 kr. Det irländska havet övergick till Atlanten och ett tag var vyerna helt överväldigande. ”Här tänker jag gifta mig med min framtida man”, tänkte jag. Precis så vackert var det. Åker ni till Nordirland, boka en guidad båttur från Bellycastle. Punkt.
Vad är väl en bal på slottet?
Som att gotta ner sig i allt vad GoT och Nordirland har att erbjuda inte vore nog hade QX dessutom blivit inbjudna, som en av fem medier, att delta på säsongspremiären och tillhörande efterfest i Belfast. Det innebar att jag skulle få se första avsnittet av den nya säsongen tre dagar innan alla andra och möjligheten att kanske träffa några skådespelare. Tills dess att jag fick min biljett och stod inne i lokalen trodde jag inte att det var sant att jag skulle få vara med om det.
Det blev också känt under kvällen att större delen av skådespelarensemblen var på plats. Benen vek sig nästan på mig. Äntligen hade jag min chans att träffa Kit Harington, få honom att skilja sig från sin fru (som också är skådis i GoT) och gifta sig med mig på en klippa vid den Nordirländska kusten.
Exakt så tänkte jag.
Tyvärr blev det inget av det. Tvärtom faktiskt. Även om alla skådespelare var med på efterfesten kom jag aldrig närmre än två steg från Kit Harington. Det är svårt att förklara, men det blev aldrig läge för någon selfie eller introduktion. Istället skulle jag vilja summera kvällen såhär:
• Jag stod i baren tillsammans med Maisie Williams (Arya Stark) och såg henne balansera ett vinglas på huvudet.
• Joe Dempsie (Gendry) och jag gillar bägge Gin & Tonic. Joe är en av snyggingarna i serien och ännu snyggare i verkligheten.
• Jag dansade till Whitney Houstons I wanna dance with somebody samtidigt som Sophie Turner (Sansa Stark) och Maisie Williams. Inte alls långt ifrån ska tilläggas.
• Jacob Anderson (Grey Worm) är grym på dansgolvet och verkar vara en riktig svärmorsdröm. Bäst dansar han till Outkast – Hey Ya!
• Jag inledde en konversation med Ben Crompton (Eddison Tollet, nuvarande lord commander i Nights Watch).
• Kvällen kommer gå till historien som en av de bästa i mitt liv, även fast det inte blev någon selfie med Kit Harington. Han gick dessutom hem först av alla och sägs vara lite utav en tråkmåns.
Jag och mina strumpor fick gå hem själva den kvällen, men ändå lyckliga utan dess like.
Sista stoppet – Winterfell
La grande finale var här. Fortfarande hög från gårdagens ”once in a liftime”-event tog bussen sikte mot Castle Ward som är det riktiga namnet på borgen Winterfell, familjen Starks hem och en av de mest kända byggnaderna i serien. Jag hade innan besöket googlat på Castle Ward, av tidigare erfarenhet vet jag att byggnader som är med i storproduktioner inte ofta är så storslagna utan specialeffekter.
Det var tur att jag googlade.
Castle Ward är häftigt och storslaget absolut, men det kommer inte i närheten av hur det presenteras i serien tack vare specialeffekter. Men tack vare en mustig viltgryta med vindruvor, äpplen, blåbär, hallon och bröd, serverat utan gaffel för att förstärka medeltidstemat, yxkastning, pilbågsskytte och William van der Kells, vår guide, klädd som om han vore statist i Arn-filmerna, så blev besöket till Castle Ward ett av de bästa besöken på hela resan. Bara vetskapen av att jag stått på samma borggård som Sean Bean höjde upplevelsen ytterligare.
”Ett känslomässigt engagemang jag aldrig upplevt tidigare”
Nordirland sticker ut på många olika sätt. Titanic byggdes i Belfast. Rihanna har spelat in musikvideon till We Found Love i Belfast. J.R.R Tolkien fick sin inspiration till trilogin Härskarringen när han besökte landets sagolika skogar och såg de höga kullarna. Landet är mitt i förhandlingarna om Brexit. U2:s Sunday Bloody Sunday handlar om oroligheterna i Belfast mellan 1969-2007.
Men för mig kommer det alltid vara Game of Thrones som får landet att sticka ut mest. Jag rekommenderar varmt varenda GoT-fantast att åka på en sån här resa. Men även Nordirland utan GoT är ett väl värt besök.
Man ska dock inte glömma att det är världens största serie som fått hela befolkningen att gå samman. Deras entusiasm grundar sig inte bara i ett intresse, det är ett känslomässigt engagemang jag aldrig upplevt tidigare, en önskan att lämna en blodig historia bakom sig och gå vidare.
”Northern Ireland is coming”.
