Prides fiasko – 5,2 miljoner back

Därför gick det snett – här är alla årsmöteshandlingar!

När Stockholm Pride 2010 vände förlust till vinst berättade ordföranden Pär Wiktorsson för Svenska Dagbladet att festivalen krympt sin ekonomiska kostym. 2011 sprack den kostymen i samtliga sömmar.

Att flytta festivalområdet till Kungsträdgården och ta bort inträdet blev ingen lyckad ekvation: Evenemanget blev två miljoner dyrare, drog in 4,5 miljoner mindre – och blev en förlustaffär på 5,2 miljoner.

– Förra årets festival var ett ekonomiskt misslyckande – så är det. Vår planering höll inte, säger Pär Wiktorsson, ordförande för Stockholm Pride.

Detta trots att flytten till Kungsträdgården på förhand sades vara ett sätt att hålla kostnaderna nere, då scener och annat redan fanns på plats. Mycket av den scenutrustning som senare beställdes var alltså inte budgeterad för.

Även de ökade sponsorintäkterna som det centrala läget skulle medföra uteblev. Likaså försäljningen av rabattpaketen till kringliggande evenemang – inte ens hälften av de tänkta 1 300 000 kronorna i biljettintäkter tjänades in.

”Budgeten måste vara mindre optimistisk, särskilt när det gäller intäkter från biljettförsäljningen,” menar nu verksamhetsrevisorerna i en särskild skrivelse.

Bristande rutiner har gjort att kostnaderna skenat.

– Vi har haft för dålig kostnadskontroll. Vi hade skenande kostnader inom flera verksamhetsområden som inte framgick i våra uppföljningar. Den interna informationen har inte fungerat tillräckligt bra, säger Pär Wiktorsson.

Ni gick över er totala budget med 60 procent – vem bär ansvaret för att det drog iväg så mycket?
– Ytterst är det styrelsen som är ansvarig för allt som sker inom organisationen Stockholm Pride.

En stor del av kostnaderna tillskrivs vad som på redovisningsspråk kallas ”en ansträngd volontärssituation”. Att 100 färre volontärer än vad polisen begärt dök upp inför 2011 års parad är ett av många exempel. En orsak till det låga intresset sägs vara att volontärerna inte längre tjänat något på att få gratis inträde till festivalen.

När de frivilliga inte räckt till har betald arbetskraft kallats in, vilket drygat ut personalkostnaderna till en halv miljon – det dubbla mot året innan. Artisters resor och logi samt renhållning har också kostat mer än beräknat. Publikrekordet blev ödesdigert.

– Vi var inte förberedda på den stora publikströmningen, säger Pär Wiktorsson.

När det i december 2011 blev känt att Stockholm Pride inte skulle kunna betala fullt pris till sina leverantörer undrade Svenska Dagbladets Tobias Brandel om det inte var dags att kasta in handduken. 19 ärenden fanns hos kronofogden, flera på sexsiffriga belopp. Tidigare ordföranden Anders Selin menade att styrelsen gjorde bäst i att gå i konkurs och lämna plats för andra krafter i hbt-samhället att arrangera något.

Ändå arrangeras Stockholm Pride 2012.

– Vi siktar fortfarande på att i praktiken komma till ett nollresultat efter förra årets festival. En konkurs hade inte varit att ta ansvar gentemot våra leverantörer och en annan arrangör hade inte haft bättre förutsättningar att hinna bygga upp relationer till nya leverantörer, säger Pär Wiktorsson.

Kan intäkter från årets festival komma att användas för att täppa till hål från fjol?
– Nej. Det är helt avgörande för oss att artister och leverantörer sätter ner sina fordringar. Vi kan inte skjuta problemen framför oss. De allra största leverantörerna har vi kommit framåt med, det är framförallt mindre som vi nu för dialog med. Jag är verkligen ledsen att vi har hamnat i den här situationen.

Verksamhetsrevisorerna riktar nu skarp kritik mot Stockholm Prides styrelse, men föreslår ansvarsfrihet, till skillnad från 2009, då styrelsen anses ha agerat snabbt när underskottet blev synligt. I årsmöteshandlingarna framågår att samtliga styrelsemedlemmar utom en nu ställer sina platser till förfogande, alternativt inte ställer upp till omval.

– Jag kandiderar inte för omval. Två år som ordförande har gett mig otroligt mycket och det har både varit en jobbig tid i mitt liv och en tid för många fantastiska möten. Det är dags att lämna över till nya krafter, säger Pär Wiktorsson.

Idag återstår drygt 20 leverantörer och artister att komma överens med. Genom enskilda uppgörelser där flera leverantörer ställt ner sina fordringar har skulderna förhandlats ner till 1,4 miljoner kronor. En av lösningarna har varit att låta leverantörer teckna nya avtal, som i vissa fall sträcker sig över tre år. Hur uppgörelserna ser ut är inte offentligt.

Ett rimligt antagande är väl att en förening med tryggad ekonomi hade haft ett bättre förhandlingsläge. Får kommande arrangörer dras med en ofördelaktig överenskommelse i tre år nu?
– Nu har vi säkerställt leverantörer för flera festivaler framöver i en besvärlig utgångspunkt, säger Pär Wiktorsson.

Hotet om konkurs är ännu inte undanröjt. Inför Stockholm Pride har biljettpriser återinförts, till en ordinarie kostnad av 1100 kronor. Rutiner har skärpts och en festivalchef utsetts, där det tidigare funnits flera arbetsgrupper. Det blir Alf Kjeller som med mångårig erfarenhet som parkchef ansvarar för att genomföra festivalen i Tantolunden, den 31 juli–4 augusti.

Styrelsens jobb blir att reparera skadan från förra året. Den 25 mars är det årsmöte.