Gayliv
Allting startade när David Erixon var 22 år och gjorde det inte helt självklara valet att först flytta från London till Stockholm och sedan till Karlskrona.
Jag kunde verkligen inte föreställa mig att jag skulle bo i en mindre stad än i den jag bodde i. Jag växte upp i Göteborg, bodde i Stockholm ett par år och sen London. Karlskrona stod inte direkt på listan, säger han med ett skratt.
Anledningen var att drömmen om att starta en skola för media och design blev verklighet. Skolan fick namnet Hyper Island och har sina lokaler i ett sedan länge nedlagt militärhäkte på Stumholmen i Karlskrona.
Varifrån får man då idén till att dra igång ett så stort projekt?
Jag jobbade mycket med skolfrågor och skoldemokrati när jag själv gick i skolan och jag ville skapa en skola med ett annat sätt att förmedla kunskap.
Att han skulle varit för ung för sin uppgift tycker han inte är intressant i sammanhanget, även om han tror att en del säkert undrade hur det skulle gå.
Så på ett sätt var det kanske ganska radikalt att göra det, säger David och drar på smilbanden.
I och med att skolan Hyper Island växte snabbt började allt fler ta kontakt med dem för att få råd om olika saker. David menar att det i längden blev ohållbart at hålla det inom skolans ramar och startade därför företaget Doberman för att ta hand om den ökande efterfrågan. Bara efter ett års verksamhet började ett flertal företag höra av sig och ville köpa Doberman. Men David och hans kollegor var till en början tveksamma.
Att sälja företaget var inget vi planerade. Vi hade inga exitplaner eller planer och utvägar inför framtiden som man ska ha vi var ju ett rockband!
Till sist valde de ändå att sälja merparten av företaget och i december 1999 köpte Europolitan 80 procent av Doberman, då bolaget värderades till 10 miljoner. I mars 2000 köpte Europolitan ytterligare 15 procent av Doberman, då det värderades till 24 miljoner. Alla fem killarna som startade Doberman är idag kvar som delägare och visst blev plånböckerna betydligt fetare efter Europolitans uppköp men är det själva grejen att blir rik som är drivkraften?
Nej, pengar har aldrig varit ett mål för mig. Visst är det kul att tjäna pengar på det man gör, men det är inte det som driver mig framåt. I början med Hyper Island jobbade jag gratis i nästan ett år, precis som med Doberman där vi alla fem tog ut ganska lite i lön.
Men trots att han håvat in en god slant på företaget känner han sig inte bekväm med att kallas it-miljonär.
Jag avskyr att bli kallad it-miljonär. Det låter skrytigt, pengafixerat och ytligt en massa saker jag inte är och kan stå för. Jag identifierar inte mig själv utifrån de företag jag driver, lika lite som jag definierar min lycka i jobbet. I viss mån är jag kanske Doberman-David men då är det ju i betraktarens ögon, inte i mina. Och det skiter jag rätt mycket i. Det är min familj, min pojkvän och mina vänner som definierar mig.
För att vara så säker på sin sak att man ens kommer på tanken att starta den där skolan man själv hade velat gå i så krävs nog ett oerhört engagemang.
Jag drivs mycket av principer och värderingar. Att göra saker som jag kan stå för, som kan förändra och förbättra för andra människor. Jag vill, både i jobb och privatliv, verka för en stor öppenhet och för att få mig själv och andra att känna sig viktiga och älskbara.
Sen handlar det väldigt mycket om att göra det jag tycker är kul också, att sträva efter det lustfyllda och att göra något som gör en skillnad. Det är viktigt för mig.
Att leva som öppet homosexuell i ett hetsigt företagarklimat verkar inte helt okomplicerat. De erfarenheter man får med sig i ryggsäcken av att vara homosexuell har de påverkat din roll som företagare?
Absolut, det har hjälpt mig jättemycket. Folk säger att jag är en fritänkare det enda jag gör är att jag vågar lita på min egen känsla! Från väldigt tidig ålder gick jag min egen väg min strategi för att överleva har alltid varit att vara den jag är. Det kanske låter kallt men de som inte respekterar mig för den jag är har inget i mitt liv att göra.
När David flyttade till Karlskrona 1995 fick han mer eller mindra släpa med sig pojkvännen Roger dit. De hade bara varit tillsammans i drygt ett år när de blev kollegor på det nystartade Hyper Island. Idag bor de i ett hus i Karlskrona och trivs med småstadens klimat såväl det vädermässiga som det sociala. Gayrörelsen märks inte av så mycket i en stad som Karlskrona och David själv menar att han har en form av hatkärlek till den svenska gayrörelsen.
Det finns mycket som är sjyst men också mycket som är riktigt bad. Jag är inte med i festivaler och sånt men i den lilla världen runt omkring mig själv är jag en aktivist bara genom att jag lever som jag gör.
Men ibland kan jag verkligen känna mig som ett riktigt meta-ufo. Först är jag ett ufo för att jag är homo och sen är jag ett meta-ufo för att jag inte riktigt hör hemma i gaykulturen heller. Det är en obehaglig känsla av att vara utanför utanförskapet.
Men om man så sitter med ett par miljoner på fickan drömmer man då inte om att bara slappa i en solstol resten av livet?
Nej, aldrig. Såna resonemang förstår jag inte jag tycker det är kul att jobba, det handlar ju om att förverkliga de idéer jag tycker är viktiga.
Vad skulle du göra om du inte höll på med det du gör nu?
Jag skulle skriva mer. Jag kommer nog att skriva ett par böcker tror jag, jag har lite idéer.
Genomför du allt du drömmer om?
Ja, det gör jag nog. Jag gör det jag tycker är spännande jag förstår faktiskt inte vad alternativet skulle vara. Grejen är ju att man kan påverka sitt liv, man kan aktivt göra val och bestämma sig för saker. Eller låta bli, men sån är inte jag.
Publicerad: 2001-03-20 01:00:00
Uppdaterad 2016-11-15
