Film
Hedwig and the Angry Inch, en efterföljare till 1970-talets kultmusikal Rocky Horror Picture Show, har varit en succé redan som musikal i New
York. Nu har huvudrollsinnehavaren och regissören John Cameron Mitchell även gjort film av Hedwig.
Historien om en östtysk pojke som träffar amerikansk soldat och opererar sig för att kunna gifta sig, och lämna DDR, är sanslöst rolig. I USA överges Hedwig raskt, och tvingas försörja sig med turnéer på tredje klassens syltor. Mycket musik, med lån både från glamrock och new wave.
Producenterna bakom succéerna Boys don’t cry och Velvet Goldmine står bakom Hedwig, som alltså fick Berlins pris för bästa gayfilm, Teddy, på lördagskvällen.
Däremot räckte inte rocksångerskan Courtney Loves prestation som sent utkommen lesbisk i en New Yorkförort till en Teddy. Men filmen Julie Johnson, där gayfavoriteten Courtney startar en affär med sin granne och
barndomskamrat (spelad av Lili Taylor) var mycket populär under Berlinfestivalen.
Fotografen Bruce Webers nya homoerotiska spelfilm Chop Suey, med mycket närbilder av modellen Peter Johnson, fick ett specialpris efter en hård diskussion i juryn.
Priset som bästa dokumentärfilm gick till Trembling before G-d, om homosexuella ortodoxa judar (som inte ens får uttala Guds namn, därav
G-d). Filmen om deras försök att kombinera religion och sexualitet var mycket gripande, och har redan startat debatt i USA.
Mer lättsmält var thailändska Sa tree lex (Iron ladies), även om den också hade verklighetsförankring. Eftersom de inte får spela någon annan stans bildar ett gäng fjollor, drag queens, transsexuella och några till synes vanliga homosexuella (samt en inkvoterad heterosexuell) ett volleybollag. Mot alla odds vinner de match efter match. När de kommer
till final i de thailändska volleybollmästerskapen försöker heteroetablissemanget med alla medel stoppa laget…
Filmen fick läsarpriset från Berlins gaytidning, Siegessäule.
Publicerad: 2001-02-19 15:49:30
Publicerad 2001-02-19
Uppdaterad 2017-02-18
Uppdaterad 2017-02-18
