Film
[rating value=”3″]
Puder är absurd och en filmbesökare som vant sig vid ett mer traditionellt berättande kan nog tappa sugen ganska snabbt. Marie-Louise Eman räds inte teatraliskt och minst sagt stela poser från skådespelarna.
Teater Krokodil skall spela in en av sina pjäser och teaterchefen (Rolf Skoglund) hoppas på att man äntligen skall nå ut. När den fjollige skådespelaren i Dan Ekborgs gestalt hamnar i bråk med Amber (Örjan Ramberg) blir ”den moderne mannen” (Alexander Bard) och hans medhjälpare(Tobias Bernstrup och Palle Torsson ) intresserade. De förför Stella (Lena Nyman) som hoppas att de nya unga skall förändra och skapa nytt. Teater Krokodil med skådespelare är på väg att sälja sig för skitmynt trots den unge regissörens vildsinta protester. Men, men till slut räddas den gamla hederliga teatern och moderniteten bärs bort på bår.
Att alla är minst sagt mossiga bögtyper, såväl de nya som de gamla, är faktiskt väldigt sött. Som den sammanhållande länken fungerar sminkören Vippan (Gösta Ekman) som är lysande som den försynte och men för kärlekens skull intrigante fikusen.
Amber är bög, Den moderne mannen likaså och Dan Ekborgs skådespelare är minst sagt fixerad vid bögar. Till och med ”Ipren-mannen” visar sig ha en manlig älskare.
En skön absurdité att småfnittra åt en kylslagen vinterkväll.
Publicerad: 2001-02-11 02:00:00
Uppdaterad 2016-11-15
