Intervju
Efva har gjort internationell modellkarriär, släppt flera soloplattor, hon har fött två barn och giftermålet med Eva Dahlgren är förmodligen det mest uppmärksammade bröllopet sedan Kungen och Silvia gifte sig. Och det är mycket som händer runt henne nu.
I början av nästa år bygger Efva ut butiken på Hornsgatspuckeln i Stockholm så den blir dubbelt så stor som den är nu. Till hälften butik och till hälften verkstad.
Hennes smycken bärs av internationella storstjärnor och säljs i både New York, Japan, Tyskland, Norge och Sverige. Efva är den sjätte bäst säljande designern på NKs Juvelsalong och hon lägger ständigt nya marknader för sina fötter.
Du började rätt tidigt som silversmedslärling.
Efter att jag gått ut plugget började jag hos Bengt Liljedahl, en av Sveriges duktigaste silversmeder. Det var en kul period och jag lärde mig otroligt mycket. När man är 16 år och brinner för något så är man ju rätt mottaglig, man bara suger i sig. Och Bengt var en fantastisk lärare. Han var sträng samtidigt som vi fick hyfsat fria händer att göra egna saker, förutom dom tråkiga vanliga lärlings sysslorna som man var tvungen att göra.
Hur kommer det sig att du började som modell då?
Jag kom i kontakt med Sighsten Herrgård och blev inbjuden till ett party med en modellmamma från Paris som heter Dorian Leigh. Hon blev intresserad av mig och jag tänkte, varför inte? Så jag köpte en enkel bussbiljett till Paris.
Hur stor var du som modell?
Jag vill väl inte påstå att jag var så där överdrivet stor utomlands. Visst tjänade man en massa pengar, men inte som toppmodellerna gör nu. På den tiden blev ju inte modellerna stjärnor på samma sätt som nu heller.
Men du blev plåtat för Vogue, det är inte illa.
Ja, jag gjorde bland annat ett jobb för Vogue som Greta Garbo. Det var skitkul. Men jag jobbade nog egentligen allra bäst hemma i Sverige när jag kom tillbaka från Milano och New York.
Och musiken?
I källaren på en restaurang i Milano dit alla modellerna gick efter jobbet var det alltid live musik. Där träffade jag några killar som jag gjorde en demo med som jag sedan tog med mig hem till Sverige och spelade upp för Benny Andersson. Han tyckte väl inte att den var så där jävla bra om jag ska vara ärlig.
Sen blev det ett enormt genombrott med X-models.
När vi träffades så gjorde vi så jävla mycket låtar. Det var jättekul. Jag skrev bland annat ”Två av oss” (till Niklas Strömstedt) som vi spelade in med kanske tio andra låtar på en demo.
Sedan valde Kjell Andersson på EMI ut ”Två av oss” som singel. Han är typ bäst i världen på att nosa reda på vilka låtar som skall slå. Det blev ju en monsterhit och vi hade över 60 spelningar i folkparkerna den sommaren.
Det var förresten samma sommar som jag lärde känna Eva Dahlgren. Vi träffades genom en god vän. Vi skickade små meddelanden till varann under folkparksturnén och tipsade om bra och dåliga vägkrogar och sånt…
Jag kommer också ihåg att den dagen jag rökte min sista cigarrett, det var i Åhus, så stod jag och tittade på en affisch med Eva i sin kruspermanent och sin gitarr… så jag brukar reta henne och säga att det var hon som skrämde mig att sluta röka… (gapskrattar). Jag har inte rökt en cigarrett sen dess.
Har du lagt musiken helt på hyllan?
Ja, det känns verkligen som det. Jag kanske gör en jazzplatta när jag blir sugen. Jag älskar att sjunga jazz. Att göra en platta eller musik är ingenting som jag går och tänker på. Det känns rätt avlägset.
Du gjorde Dog Tagen till EuroPride 1998. Var det ditt första stora jobb som formgivare?
Ja, det var det första riktigt stora jobbet. Pridebrickan var min självklara contribution till EuroPride. Det var ju en jättegrej med en enorm upplaga, säkert mellan 15 000 – 20 000 stycken.
Hur kändes det första gången du såg någon bära smycket?
Jag minns att jag var ute och gick på Rosenlundsgatan samma dag som EuroPride startade. Så möter jag en kille som bär Dog Tagen och jag blir jättegenerad. Han var stor och tjock och hade Dog Tagen mitt på magen… allt var så nytt, jag fick panik och var tvungen att byta sida på gatan. Så kan jag fortfarande bli när jag ser killar och tjejer som bär mina smycken. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det. Det är jättekonstigt.
När kände du att du skulle satsa fullt ut på silversmidet?
Det var precis i början när jag kommit in på det här igen och kände att jag hade stöd hemifrån. Jag har trott stenhårt på hela grejen och mig själv hela tiden.
Hur kommer det sig att du jobbar mycket med ord även när du formger dina smycken?
Jag har ju skrivit text till musik i många år, ända sedan 1981. När man skriver en text så förmedlar man ju en tanke. Sedan får man ett gensvar från människor. Man får dom att tänka. Nu kan jag ha kvar det genom att skriva ett ord eller lägga till en mening bakom formen.
Varför jag delat upp orden i Homo Sapiens är för att visa att alla har samma värde. Vare sig man är bög, lesbisk, cp-skadad eller vad som helst. Det går ju inte bara att vända ryggen till och säga inte titta eller bara peka och håna. Vi är alla olika. Fråga gärna så ska jag försöka förklara. Respekt. Det handlar Homo Sapiens om.
Hur fick Madonna tag på dina smycken?
Jag träffade Johan Renck som regisserat Madonnas Nothing really matters vid en förhandsvisning av videon på en privat middag. Vi började prata om mina smycken och han skulle precis åka över till USA och träffa henne. Så jag bad honom ta med några smycken till henne.
Är det några andra kändisar som bär dina smycken?
Ja, Eva Dahlgren förstås (skrattar). Andy Bell från Erasure var faktiskt inne och handlade. Han kom med QX QueerMap i handen och hade letat sig till butiken. Are you the famous lady, frågade han… sen var han kvar i butiken hur länge som helst. Han köpte det stora Homo Sapiens smycket och en del andra saker.
Britney Spears har fått ett par smycken. Jag gjorde silvertårar till Louise Hoffsten, Tears for Louise, men gick vidare med idén och gjorde Five tears och örhängen Tears for Ears… sen kunde jag inte låta bli att kalla dom för Tears for Spears på kul när hon var här.
Sen så har Madonna fått ett nytt smycke, Thin cross, nu när hon var i Sverige för MTV-Music Awards. Jag fick aldrig chansen att träffa henne men hennes assistent Nicola har fått smycket. Hon ringde från London för ett par veckor sedan och berättade att Madonna älskar guldkorset och att hon hälsade så mycket.
Säljer du mycket partnerskapsringar?
En hel del faktiskt. Jag har en rätt stor del homokunder. Det är inte så konstigt kanske? Jag tycker det är underbart när två killar eller två tjejer står och kramas och pussas när dom står och väljer ringar. Det är ju liksom en så stor och viktig grej. Och det måste ju absolut kännas lättare att göra det hos mig än att behöva stå och smyga i ett hörn på Guldfynd i Gallerian.
Fast att gå till mig är förstås en helt annan typ av investering. Många känner nog att dom kanske inte riktigt har råd men tar sig råd. Och verkligen vill ha Efva Attling ringar.
Har du även gjort era egna vigselringar?
Ja, jag har gjort Evas och mina ringar. Jag har gjort alla smycken jag har på mig, jag måste liksom gå in dom själv först. Men okej, Gucciklockan har jag ju inte gjort då förstås (skrattar).
Ditt och Evas äktenskap har ju gjort er till förebilder för många människor. Hur känns det?
Det är ju verkligen häftigt om vi gett andra människor styrka genom vårt äktenskap. För om en kille till exempel är bög och bor i Örkelljunga och hans mamma älskar Eva Dahlgren, då är det ju förstås mycket lättare för honom att komma ut om Eva Dahlgren går och gifter sig med en annan kvinna. På så sätt är det skönt att kunna vara öppen med det och samtidigt bli en förebild för andra. Men jag strävar inte efter att vara en förebild.
http://www.efvaattlingstockholm.com
Publicerad: 2001-01-04 20:39:12
Uppdaterad 2018-01-30
