Debatt
Komma ut?
Komma ut processen är alltid svår.
Att ta det första jobbiga, famlande steget och sen berätta.
Hur kommer omgivningen reagera? Vad kommer ske? Vad blir med mig?
Vad kommer Mamma säga? Och Pappa? Sen syrran och brorsan som säkert anar. Tusen frågor. Alla frågor är av samma dignitet. Man lever i sig själv med tusen frågor. Dels om man är överens med sig själv. Sen också alla skamsna frågetecken. Är det fel på mig eller?
Är alla andra normala och jag felaktig?
Jag tror att många känner igen sig.
Men jag bestämde mig för att jag är varken fel, skamsen eller onormal.
Jag är jag.
Jag har alltid funderat över varför alla är annorlunda? Mer eller mindre hela tiden har jag blivit särbehandlad. På dagis, i skolan, i gymnasiet – överallt så har jag upplevt mig själv som främmande. Varför? Jo jag har levt hela mitt liv utanför normen. Eller deras norm. Min norm är ju jag och mitt liv. Men dessa står tydligen i konflikt.
Varje dag – tyvärr – genomlider massor med unga tjejer och killar detta faktum. Varför är jag jag?
Vårt mål i livet borde vara att kunna få vara sig själv. Älska sig själv. Existera. Vara omtyckt. Må bra!
Jag som person är faktiskt bara en. Min sexuella läggning är inbakad idet. Jag är bara en. Det finns inte ett jag och en bög i mig. Jag är hel. Jag gillar killar och det kommer så att förbli. Jag är en helhet som kommer att förbli en helhet. Man splittrar mig inte i två halvor, människan och sexualiteten. Det är det hela samhället idag har fokus på. Splittra och skildra olika delar av varje individ. Jag är så less och trött på dessa särbehandlingar där jag och ena sidan blir bedömd som man och i andra sammanhang som bög.
Att möta upp detta är ju naturligtvis svårt. Det finns verktyg. Det finns ett community. Det finns ett engagemang.
RFSL och Stockholm Pride är goda tecken på bra förmågor att ta hjälp av. Att engagera sig i och att delta på arrangemang och festligheter med likasinnade!
Men det borde vara bättre! Vi borde få känna oss lika välkomna överallt!
Ett steg är att förändra arbetsklimatet. Fritt Fram utbildningen är ett klockrent verktyg för att börja den förändringen. Jag är övertygad om att om upplysningen inom HBT-området börjar på arbetsplatsen. Där har vi en god förutsättning att utgå ifrån.
Nu är Equal projektet ”Normgivande mångfald – Fritt Fram” avslutat. Vad händer sedan? Utbildningen kan fortfarande bedrivas med det fantastiska material som är framtaget. Den resan är inte avslutad. Snarare just påbörjad!
Att komma ut – gör man inte en gång. Varje dag, varje ny situation man hamnar i – avkrävs man det faktum att man skall komma ut på nytt var gång. Hamnar jag i en ny arbetsgrupp med nya kollegor – då blir det en ny komma ut-process gång på gång.
Detta äter så mycket energi. Om det torde finnas ett öppet och inkluderande klimat skulle jag slippa lägga kraft och känslor på och hantera det enkla faktum – jag är jag.
Vi måste hjälpas åt! Vi måste få våra vänner, kollegor, familj och omgivning att acceptera och förstå. Ju närmre HBT-communityt som vi står är det enkelt – men vi måste vidga oss – få ringarna på vattnet att vidgas mer.
I samhället i övrigt kan man märka en positiv trend.
En vacker och gripande komma ut-process skildras i SVTs ”Andra avenyen”. Vi får följa unge Kims bisexuella komma ut-process. Personligen blir jag rörd och stolt. Känner igen mig nästan till 100 % i de steg han går igenom. Med min bakgrund från Försvarsmakten så blir liknelserna verkliga.
I TV-programmet ”Gynekologen från Askim” får vi se en annan vacker och gripande komma ut-process där man tacklar och velar med sina innersta känslor. Detta faktum att SVT inkluderar detta är fantastiskt.
Varför har det inte hänt innan? Jag har varit bög nu i 38 år – varför sker det först nu? Jo, kanske för att vi har lyckats.
Vi som tillsammans vågat vara oss själva i alla dessa år. Vi som tillsammans visat att kärlek är kärlek oavsett kön.
Jag är stolt över att få vara mig själv. Jag är stolt över hela homo/bi/queer/trans communityn!
När vi syns kan vi verka!
Vi ska vara stolta och lyckliga! Vi ska älska!
Den kommande tiden är värd att beakta. Hur ska vi fortsätta vårt faktiska arbete? Hur skall vi bemöta våra medmänniskor? Hur vill vi bli bemötta? Hur skall vi fortsätta vårt aktiva arbete med upplysning om mångfald? Hur skall vi motarbeta exkludering?
Jag har en vädjan;
På alla arbetsplatser runt om i landet som har en icke exkluderande inställning, ställ fram en liten regnbågsflagga på era receptionsdiskar. På läkarmottagningar, hos tandläkaren, hos Försäkringskassan, hos Skatteverket, på Polisstationer, hos Pliktverket och hos ALLA arbetsplatser runt om i landet!
Visa ert stöd!
Avdramatisera hela debatten och visa ert stöd och inkluderande agerande!
Publicerad: 2007-11-29 12:04:19
Uppdaterad 2016-11-15
