Människor i öst
– Det internationella stödet har varit av avgörande betydelse för utvecklingen i Ukraina, eller kanske ska man säga de internationella påtryckningarna. För Europarådet, Amnesty, ILGA och andra har varit mycket aktiva i kampen för homosexuella mänskliga rättigheter i Ukraina.
Den som gör det konstaterandet är Andrey Kravchuk, en av fem aktiva i organisationen Nash mir (Our world) med säte i Lugansk (en medelstor stad i Ukraina med ca en halv miljon invånare). Organisationen är alltså inte stor, totalt har man ca 40 medlemmar, men man är ändå mycket aktiv i kampen för en bättre situation för homo- och bisexuella i både Lugansk och hela Ukraina.
Nash mir bildades i december 1998 och i början av 1999 begärde man att få sin organisation officiellt registrerad, en förutsättning för att kunna arbeta öppet.
– Myndigheterna ville uppenbarligen inte registrera oss, men visste inte hur man skulle hantera frågan, berättar Andrey. Enligt lag skulle ansökan ha behandlats inom två månader, men det dröjde fyra månader innan vi fick beslut. Och då avslog man vår begäran av diffusa men väldigt formella skäl.
Men Nash mir gav sig inte så lätt, utan fortsatte att kämpa. Myndigheterna försökte få föreningen att kompromissa, bl. a. genom att ta bort orden bög och lesbisk i föreningens fullständiga namn. Något som man givetvis nekade till. Däremot kunde Nash mir gå med på att i stadgarna ta bort att man är en förening för homo- och bisexuella i Ukraina. Genom internationella påtryckningar lyckades man också så småningom i november 1999 bli officiellt registrerad.
Det sagda illustrerar lite av de svårigheter som fortfarande möter homosexuella i Ukraina. För trots att Verkhovna Rada (parlamentet) den 12 december 1991 avkriminaliserade homosexuella förbindelser för-följs många homosexuella i landet.
Nash mir har sedan den bildades hunnit med en hel del. Under drygt 1 år gav man ut en tidskrift, men den har man tvingats lägga ned på grund av ekonomiska svårigheter. I stället satsar man sina krafter på ett centrum för homo- och bisexuella i Lugansk. Där kan man erbjuda både sociala och kurativa verksamheter. Och behovet är stort av att ha någon att tala med, då det i stort saknas bra information om homo- och bisexualitet.
Man jobbar också mycket med att samla in fakta om situationen i landet. Det materialet har använts för att utarbeta en s.k. blåbok om situationen i Ukraina, som senare under året ska publiceras av ILGA inför Ukrainas förhandlingar om medlemskap i EU.
Materialet kommer också att komma till användning när man i större omfattning ska börja ett mer intensivt lobbyarbete för att stärka homosexuellas mänskliga rättigheter i Ukraina. För det verkar som om det är i Lugansk det stora arbetet kommer att pågå. I huvudstaden Kiev finns också en organisation för homo- och bisexuella, men de koncentrerar sig enbart på att ge ut en tidning (påkostat tryck med fyrfärgsbilder).
Publicerad: 2000-11-05 03:00:00
Uppdaterad 2018-10-03
