Människor från öst
Daniel Vaduva, 25 år, kommer från staden Falticeni i Rumänien. Redan när han var 16-17 år förstod han att han är homosexuell. Han hade visserligen inget ord för sina känslor, men han visste att han gillade killar, men än som kompisar, och att tjejer inte attraherade honom på samma sätt. Känslorna skrämde honom, det han visste från sin omgivning om homosexuella präglades av negativa och fientliga attityder och han blev rädd för att han saknade en lycklig framtid.
Sommaren 1997 hade han semester vid Svarta Havet och då träffade han för första gången en annan kille som också är homosexuell. Den första kontakten lämnade dock en mängd bittra minnen efter sig och trots att han träffade andra homosexuella under sin semester vågade han inte ta någon kontakt av rädsla för att på nytt bli besviken.
Så småningom började Daniel att leta efter kompisar på internet. Men också nu blev han besviken. Han letade efter seriösa personer som han kunde bygga upp en framtidstro tillsammans med, inte engångsknull. En pojkvän i ett stabilt förhållande var drömmen.
Daniel började istället fundera på om han trots allt inte var heterosexuell och inledde därför ett förhållande med en tjej. Det dröjde dock inte länge förrän han insåg sitt misstag och förhållandet slutade med stor katastrof för båda.
Sommaren 1998 hade han dock fått kontakt med en holländsk bög som skulle besöka honom i Falticeni. Daniel var då 23 år och tyckte han borde berätta för sin mamma om sina känslor för den holländske killen. Mamman tog det hela mycket fint, berättar Daniel, och hade nog ganska länge förstått att jag är homosexuell halva jag hoppades att du inte skulle vara homosexuell, men nu när jag vet så hoppas hela jag att du ska bli lycklig.
Familjen reagerade positivt, men däremot blev det ingen fortsättning på kontakten med holländaren då de hade olika förhoppningar om ett stabilt förhållande. Och fortfarande kände Daniel inga andra homo-sexuella i sin egen hemstad.
Under den här tiden försökte han också få kontakt med Accept, den rumänska organisationen för homo- och bisexuella, men därifrån kom aldrig något svar.
Men så kom den stora förändringen när ILGA Europa skulle ha sin årliga konferens i Bukarest. Daniel hade läst om konferensen på Accepts hemsida och beslutade sig för att ta en förnyad kontakt med gruppen. Och den här gången hade han större tur. Accept behövde många frivilliga och i mitten av september stack han till Bukarest.
Daniel är fortfarande euforisk när han berättar om sina upplevelser i Bukarest. Han har redan hunnit vara med i både TV och radio och berättat om hur det är att leva som ensam homosexuell på landet och vilken stor betydelse Accept har haft för hans relativa välbefinnande.
För visst är det viktigt att känna stöd från omgivningen, att inte behöva leva ensam och isolerad utan att ha många goda vänner.
Publicerad: 2000-10-30 16:39:21
Uppdaterad 2018-10-03
