Pride 2007
Skådespelaren Helena Sandström äntrade scenen i 80-talsoutfit dansandes till ”What a feeling”, och känslor var något som det pratades mycket om under hennes samtal med Tiina Rosenberg.
Helena Sandström, känd från showen ”You give gay people a bad name!”, inledde sitt samtal med att berätta att hon haft en erotisk dröm om Tiina:
– Du klämde upp mig mot en vägg och sen sniffade du på mig över hela kroppen. Sen sa du ”Åhhh Helena du luuuktar sååå gott!”
Tiina börjar analysera detta och funderar över vilken känd parfymdoft som bäst skulle stämma överens med kroppsdoften, men sen styrs samtalet om till det som Tiina kan bäst: att prata om sin forskning och berätta historier från sitt liv.
– Jag har ju egentligen väldigt dålig musiksmak, börjar Tiina berätta och syftar på sin faiblesse för schlager, vilket var den musik som spelades hemma när hon växte upp i Finland.
Just nu intresserar sig Tiina för sambandet mellan manlig homosexualitet och schlager. Vad är det till exempel som gör att bögar, flator och transor har olika divor?
Det är en av de faktorer som gjort att hon börjat forska om Zarah Leander, schlagerdivan som skulle bli ”den sjungande Garbo”. De andra faktorerna är den politiska aspekten, att Zarah Leander var Tysklands stora filmstjärna under andra världskriget och tydligt antinazistisk. Forskningen ska resultera i en bok som förhoppningsvis blir klar nästa år.
Kopplingen mellan konst och politik passar Tiina bra, hon är ju både teater- och genusvetare. En annan sak som hon funderar på nu är kopplingen mellan känslor och politik.
– Politik handlar om vad man känslomässigt kan tänka sig att solidarisera sig med, säger hon och menar att förförelse även gäller politiska program.
Hon menar att det sällan ligger rationella analyser bakom en persons politiska ställningstagande. Snarare kan personen ha blivit förförd av en ledare eller på annat sätt blivit känslomässigt engegarad i en typ av politiskt tänkande.
Men var går gränsen? Vad gör till exempel en människa till fascist? Hur får man en hel folkmassa att heja fram Hitler?
Tiina spinner vidare på känsloresonemanget och menar att vi ständigt gör saker som vi vet inte är bra för oss.
– Alla varningslampor blinkar rött och ändå gör vi det. Vi vet att det kommer få negativa konsekvenser att till exempel ha sex med någon vi inte borde ha sex med, men vi kan inte låta bli…
Hennes teori är att vi människor finner njutning i att låta gränserna falla, att vi tycker om en hel massa saker som inte är bra. Därför kan det till exempel bli problem att arbeta för jämställdhet:
– Hur får man jämställdhet att verka sexigt när det inte är det? är en sak som Tiina frågar sig.
Sedan skrattar hon och fortsätter:
– Och jag är ju den första att moralisera. För moral gör saker ännu mer förbjudna, moral stigmatiserar, och då blir det ännu mer spännande att träda över gränser…
Hon talar om eskapism och säger att ”livet är som bäst på teatern och på film” och att ”livet har ju aldrig varit roligt som livet, att tvätta och diska och jobba…”
Verklighetsflykt är roligare och det får vi bland annat genom konsten, och där knyts säcken ihop – känslorna, konsten och politiken.
När Helena Sandström avrundar samtalet med att prata om sport visar det sig att Tiina inte har så stor koll på idrottsvärlden. Vad Expressens sportbilaga har för färg vill hon inte ens tala om eftersom hon inte gillar tidningen ifråga, och när ordet tennis kommer upp river hon av en harang om att tennis minsann är en överklass-sport och inget som arbetarungar har råd att ägna sig åt.
Men sen avslutar Tiina med att fråga:
– Får jag säga en positiv sak om idrott? Som jag förstår det bestod det irakiska laget av samtliga etniska grupper som finns representerade i Irak, sen vann de visst något också… Men är inte det bra? Sen vill jag säga att jag tycker att det är bra att folk motionerar också.
Själv håller hon sig i form med hjälp av stavgång och trots att det blev sent igår så gick hon sin dagliga runda imorse.
Publicerad: 2007-08-02 16:36:03
Uppdaterad 2017-01-03
