Krönika
En rysk sexolog, som stöder HBT-frigörelse, uttalar sig i LAFA:s tidning Insikt för en tid sedan om Pride i Moskva. Han menar att den breda allmänheten helt enkelt inte förstår vad det handlar om och okunskapen leder till att så många är negativa, inte mogna för den här problematiken. Därtill menar han att folk provoceras av de mängder av tillresta, stödjande utlänningar och ser dem som ett kolonialt inslag.
Jag tror tyvärr att hans uttalande lika gärna kunde gälla Lettland. Okunskap och desinformation om sex , om HBT-frågor i synnerhet, är kompakt i Lettland. De tre stora kyrkorna (luthersk, rysk-ortodox och katolsk), som i vanliga fall inte precis älskar varandra är rörande eniga i sin homofobi, som de gör allt för att underblåsa.
De har härvidlag stöd av stora delar av parlamentet, Saeima – liksom av små obskyra sekter.
Allmänheten är i stort oinformerad. De flesta är fortfarande mycket hätskt inställda till framför allt bögar. Bög heter bl a pedinsh, ung. = liten pedofil och språket har som bekant makt över tanken. Det franska pédé är en parallell, men det franska samhället är absolut mer upplyst.
I år går Mozaika ut med affischer som kallar Pride- evenemanget fär Vänskapsdagar. De regnbågsfärgade affischerna är fina med bra, taktiskt valt budskap, t ex bild av de stora folkliga protesterna mot Sovjetockupationen 1991 eller sångfesterna för Lettlands oberoende och texten Vi var också där eller Vi sjunger
också.
Utmärkt strategi men vilka är vi? På affischerna nämns HBT men ordet homosexuell eller lesbisk (som de flesta ändå känner till) förekommer inte. Strategin påminner en gammal svensk aktivist om homosexuella som på 60-, 70- talen gick ut anonymt bakifrånfotograferade och besannade folks antaganden att sådana törs naturligtvis inte visa sig.
Lettland har idag en handfull modiga, engagerade och öppna aktiva lesbiska och bögar, som arbetar aktivt. Men jag ser som boende i Riga under året få eller inga aktiviteter från HBT-gruppens sida.
Jag saknar seminarier, information i skola och på högskola, ideliga artiklar i media, kulturevenemang med medlemsvärvning osv. – små steg som kunde bana vägen och göra Prideevenemanget mer begripligt för fler.
Jag frågar mig: Riskerar ett stort evenemang att bli överkurs för en oinformerad allmänhet? Kommer de många tillresta från västeuropa att ses som ett kolonialt inslag? En mycket känslig fråga med tanke på Lettlands historia med ständiga ockupationer. Kommer lettiska homosexuella, bland vilka de allra flesta fortfarande lever helt dolt, ofta isolerade, att ens våga vara åskådare?
Jag önskar uppriktigt att årets Riga Pride blir en framgång och inte den avskyvärda situation som inträffade förra året med förbud mot demonstration och polis som passivt kontrollerade en skrikande, homofob mobb.
Publicerad: 2007-05-26 18:28:13
Uppdaterad 2020-12-14
