Mångfärgad mässa inledde Regnbågshelg

Pride 2007

Allt från bebisar till pensionärer fyllde kyrkbänkarna till sista platsen när den finlandssvenska regnbågshelgen inleddes med en mässa i Diakonissanstaltens kyrka i Helsingfors på fredagskvällen. Det blev med andra ord tredje gången gillt för Finlands första svenskspråkiga regnbågsmässa, som slussats runt bland olika kyrkor och instanser och två gånger nekats tillträde.
– Det var mycket lyckat, säger Monika Pensar-Granroth som stod bakom mässans kanske mest udda inslag – kroppsbönen. Bönen var den klassiska Fader vår, men den framfördes med kropp, rytm och rörelse som främsta verktyg och med en betoning av vikten att få vara den man är – och ändå vara älskad och välkommen.

Den mångfärgade mässan innehöll också sånger av Rikard Wolff, läsning ur Jonas Gardells ”En komikers uppväxt” och en del andra i kyrkliga sammanhang lite ovanliga, men väl valda inslag. Mångfalden och färgrikedomen i världen betonades och välkomnades, de bibliska texterna man valt var befriande i sin icke-exkluderande hjärtlighet.
– Jag tror inte att vi är mer religiösa än andra, en stor del kom säkert för att uttrycka sitt stöd för den kamp mot fördomar som ofta förs i kyrkorummen, säger Ulf Sjögren, ordförande för föreningen Regnbågsankan som stod som arrangör för Regnbågshelgen.

Under lördagen och söndagen hölls framträdanden, seminarier och diskussioner kring olika företeelser och fenomen belysta ur hbt-perspektiv.
En av de mest uppskattade programpunkterna var paneldiskussionen kring relationer och konsten att få ett förhållande att vara, om inte livet ut så i alla fall en bit på vägen.
– Våra problem skiljer sig inte så mycket från heteroparens problem. Det är vardagsgruset som skapar friktioner i relationen, sade författaren Eva-Stina Byggmästar, som levt tillsammans med sin käresta Gurli Lindén i tjugo år.
Alexander Söderqvist trodde att media ofta har ett elakt finger med i spelet om den eviga kärleken.
– Media får oss att tro att det finns nåt bättre som väntar där ute i vimlet. Men varför måste jag ha nåt bättre? Vad är det som säger att det jag har inte är tillräckligt bra?
Publiken deltog ivrigt i diskussionen och man märkte att ämnet var angeläget för många.
– Heteropar har också problem och lider – men kanske mer i det tysta, dolda bakom den fantastiska myten om det perfekta förhållandet. Alla behöver vi förebilder, men snälla, sök andra förebilder än heteroförhållanden! sade Gurli Lindén, som hann prova på hela heteropaketet innan hon kom ut.
Som Dolly Parton lär ha sagt: “I’m all for gay marriages. Why shouldn’t they suffer like the rest of us???”

Efter diskussioner kring fördomar och fördomsbekämpning inom både försvarsmakten och idrottsvärlden, avslutades regnbågshelgen med tips för giftassugna. Häradsskrivare Peter Oljemark från Helsingfors magistrat levererade sina handfasta råd med en rejäl glimt i ögat och lockade fram många muntra skratt hos publiken.
– Det börjar redan första dagen. Vad ska man kalla det man bjuder in folk till? Bröllop? Vigsel? Eller ska man bjuda in folk att bevittna ”registreringen av vårt partnerskap”? ”I do, och signera här tack!” eller vad? Gud så romantiskt.
De flesta råden var användbara för vem som helst som står i beråd att gifta sig, men i stället för ”bruden och brudgummen” använde Peter Oljemark ”brudarna” och brudgummarna” i sina exempel och många historier.
Ett råd särskilt riktat till homosexuella var att ha ett tydligt programblad för gästerna.
– De allra flesta bland gästerna har aldrig varit på ett gaybröllop, och är kanske lite osäkra på hur det fungerar och vad som kommer att hända. Ett tydligt programblad tar bort den onödiga osäkerheten och gör att folk trivs bättre.

På lördagskvällen hölls gemensam middag för den som ville och sedan bjöd man på program på DTM, gaystället nummer ett i Helsingfors. Förutom underhållning i form av magiska trollkonster och ett suggestivt triangeldrama i dansform, delades även det nyinstiftade priset Guldankan ut. Med en (1!) rösts marginal knep kyrkoherde Karl af Hällström hem det hedervärda priset för sin kamp för en mindre fördomsfull och konservativ inställning till hbt-världen inom kyrkan.
– Jag är helt överväldigad! Det visar att det finns de som uppskattar mina ansträngningar, säger en uppenbart glad och stolt pristagare – förmodligen den första präst som satt sin fot på DTM. Eller – åtminstone den första ämbetsmässigt klädda. Karl af Hällström blev tidigare i år anmäld till domkapitlet för sin blogg med hbt-liberala åsikter.

http://www.regnbagshelgen.fi/

Källa: Regnbågshelgens hemsida

Publicerad: 2007-04-17 17:44:03