När organisationen ASWAT, palestinska gaykvinnor, anordnar sin första konferens någonsin är det under stort hemlighetsmakeri. Både deltagare och press har fått höra om evenemanget i Haifa i norra Israel genom kontakter eller olika organisationer som samarbetar med ASWAT. Publiciteten har varit minimal. De deltagande kvinnornas säkerhet är den viktigaste anledningen.
– Alla som kommer hit måste kunna känna sig helt säkra på att inte bli avslöjade om de inte vill, säger Rauda Morcos, generalkoordinator på ASWAT.
Kameror är totalförbjudna i och omkring konferenslokalen. Ingen som kommer hit ska behöva riskera att få sitt ansikte publicerat i någon tidning. För palestinska gaykvinnor är det inte bara att ta ställning till om man vill att folk ska veta om man är lesbisk eller inte. Att komma ut med sin sexuella läggning kan innebära livsfara. Allvarliga hot är förekommande, inte bara från samhället utom inom familjerna. Och även om det inte går så långt är det mycket vanligt att kvinnorna förskjuts från sina familjer om de visar vilka de är.
En ung palestinsk kvinna, som inte vill uppge sitt namn, berättar att några av hennes syskon vet om hennes läggning. Hon säger att hon blev förvånad över att de accepterade det. Men att hon skulle berätta för föräldrarna är uteslutet. En av hennes bröder har sagt att hon nog borde lämna landet i alla fall under några år – och det funderar hon på att göra.
– Han tycker inte att det räcker att jag flyttar från vår by till Tel Aviv, där det är mer okej att vara gay. Även där kan någon vi känner få syn på mig, berättar hon.
Enligt den unga kvinnan är det lättare för gaymän inom det palestinska samhället. Ingen ställer frågor om de väljer att flytta från sin familj till storstan för att bo själva ett tag.
– Det skulle vara helt okej. Många kvinnor däremot är rädda.
Att det just är inifrån hoten kommer blir tydligt redan vid inledningen av konferensen. Trots att lokalen har försökts hållas hemlig har några ur den konservativa rörelsen the Islamic Movement samlats utanför för att protestera. Ett 30-tal palestinier, de allra flesta kvinnor, står uppradade med plakat i händerna och ropar att det är onaturligt och inte människovärdigt, det som försiggår där inne. Att det är kvinnor som protesterar visar hur mycket de lesbiska palestinierna har att slåss emot.
– Vi är en minoritet inom en minoritet inom en minoritet, säger en av de kvinnliga talarna, Nabila Aspaniuli, från podiet, och syftar på att de är lesbiska i ett samhälle där homosexualitet inte är accepterat, kvinnor i ett patriarkalt samhälle och palestinsk minoritet i Israel.
– Vi utsätts för trippelförtryck, fortsätter hon.
Till konferensen har det inte kommit några palestinska kvinnor från ockuperade Västbanken eller Gaza. ASWAT verkar i Israel för israeliska palestinier. Muren och alla vägspärrar sätter stopp för rörelsefriheten för de flesta palestinier som bor på de ockuperade områdena och det drabbar förstås gaykvinnorna också. De har inte haft någon möjlighet alls att ta sig till Haifa som ligger ute vid kusten i Israel, långt från deras hembyar. Även om situationen är tuff för palestinska gaykvinnor i Israel så är det ännu värre för dem som bor på ockuperade Västbanken och i Gaza, speciellt sedan Hamas tog makten för ett drygt år sedan. Att leva efter islams regler har blivit viktigare och homosexualitet är inget som accepteras. Det är inte en fråga om att vilja komma ut, utan ett måste att hålla sin läggning hemlig. Ett antal homosexuella har under året som gått varit tvungna att lämna sina hem och flytta utomlands för att de blivit upptäckta och hotet om våld har blivit omöjligt att stå ut med.
Om och om igen under konferensen nämns vikten av att kunna komma ut ur garderoben. De är inte stolta över att behöva hålla evenemanget hemligt, men vill ändå respektera de kvinnor som känner sig rädda.
– Vi ska inte anklaga dem som fortfarande är inne i garderoben, men vi ska uppmuntra dem att komma ut, säger Rauda Morcos. I framtiden hoppas vi kunna hålla en mer öppen konferens,. Men för inte så länge sedan trodde vi inte ens att vi skulle kunna göra det vi gör idag så det är ändå stort att vi är här.
Organisationen ASWAT bildades för fem år sedan av tre arabiska gaykvinnor. De strävade efter att öka medvetenheten om homosexualitet inom det arabiska samhället och målet var att fritt kunna uttrycka sin sexuella läggning. Flera talare under dagen påpekar att det inte ens har funnits några ord för att prata om homosexualitet på det arabiska språket. Det är något som ASWAT också tagit sig an och termen al-mithliya har introducerats för att beskriva attraktion till någon av samma kön.
Att det är svårare för palestinier än många andra att prata om homosexualitet kan man också ana om man tittar ut över aulan där konferensen äger rum och ser vilka deltagarna är. Trots att temat helt och hållet är hur det är att vara lesbisk och palestinier är det bara en bråkdel av de cirka 300 deltagarna som faktiskt är homosexuella araber. Många av de som sökt sig hit är israeliska judar, amerikaner från olika queerorganisationer på besök och feministiska aktivister. Stödet för vad de palestinska kvinnorna försöker göra är enormt.
Inbar och Limor har kommit över dagen ända från Beer Sheva i södra Israel.
– Vi har våra egna problem där nere, men inget som går att jämföra med vad de här kvinnorna går igenom.
Elizabeth från USA har jobbat som volontär inom flera queerrörelser i olika länder och hon håller helt med.
– Mina föräldrar var inte precis glada när jag berättade att jag var lesbisk, men jag behövde aldrig vara rädd för att bli utsatt för våld. Det här är en helt annan värld. Hedern är så mycket viktigare.
http://www.aswatgroup.org/english/
Källa: ASWATs hemsida
Publicerad: 2007-03-29 15:27:27
Uppdaterad 2021-03-29
