Debatt
I Sverige har situationen förbättrats under de senaste decennierna, trots en del bakslag på senare tid som frikännandet av Åke Green. I jämföresle med hur situationen ser ut i stora delar av Europa har vi ändå tagit flera viktiga steg framåt.
Fram för allt i östra Europa, i länder som Slovakien, Polen, Lettland och Litauen ser situationen mycket dyster ut. Och det handlar inte bara om att enskilda människor kränks av homofoba individer. I Litauen finns det all anledning att noga bevaka hur myndigheterna bemöter demokratiska och självklara krav från HBT-organisationer att exempelvis hålla möten och festivaler. Det handlar om kränkningar i religionens namn och det är ofta välorganiserade attacker.
Av alla länder i Europa är situationen i Moldavien just nu är allra värst. Där samverkar myndigheterna systematiskt med konservativa religiösa organisationer och ett flertal HBT-arrangemang och festivaler har helt sonika förbjudits. Detta utan att leda till någon rättslig efterföljd.
Både 2005 och 2006 förbjöd myndigheterna Pride-marscher i Chisnau, och 2006 förbjöds även Amnesty Internationals demonstration mot dödsstraff därför att den moldaviska HBT-rörelsen deltog.
Polismyndigheterna i Chisinau och även andra moldaviska städer har vid ett flertal tillfällen hotat och trakasserat människor som har deltagit vid HBT-arrangemang, polisbilar har också ställts till förfogande för utdelning av homofoba flygblad.
Inte heller det rättsliga systemet fungerar tillfredsställande. Förbuden mot Pride-arrangemangen har förklarats rättsligt giltiga utan någon egentlig motivering.
Jag är ledamot i den parlamentsdelegation som särskilt ska bevaka situationen i Moldavien. Och mina erfarenheter är dystra. Protesterna från övriga Europa har också börjat bli allt tydligare i Moldavien. Tyvärr är det fortfarande huvudsakligen HBT-organisationer som tar upp striden med dessa religiöst motiverade kränkningar av grundläggande mänskliga rättigheter.
I det här läget är det oerhört viktigt att också organisationer i den humanistiska rörelsen tydligt markerar sin avsky och protesterar mot dessa kränkningar. Kanske kunde vi till och med göra en kartläggning hur situationen ser ut i Europa varför inte i samarbete med RFSU?
Mycket är redan gjort och det skulle verkligen kunna betyda oerhört mycket för enskilda människor vars grundläggande rättigheter nu kränks i religionens namn.
Maria Carlshamre
Europaparlamentariker (Fi)
Publicerad: 2007-03-25 19:36:40
Uppdaterad 2018-04-20
