Annons
Annons

Melodifestivalen 2007

Så var det dags. Årets viktigaste kväll för tusentals Melodifestivalsfans runt om i landet (och Europa) är här, och vi ska äntligen kora Fröken eller Herr Melodifestival 2007. Som alla andra bloggare, krönikörer och tyckare tror jag på The Ark, men den segern är ingalunda given. Det finns absolut utmanare, både av den trevliga sorten och den mindre angenäma arten.

Första och största hotet är givetvis dom själva. Är The Ark verkligen så populära som alla förhandstips säger? Kommer den där extra miljonen tittare som tillkommer i kväll att falla för Ola Salo och grabbarna under deras treminutersframträdande? Blir tittarna en smula besvikna över ett så pass hajpat nummer? För är det så att tv-tittarna väntar sig schlager så finns det ju betydligt tydligare alternativ (Måns, Anna & Sanna), och tycker dom att The Ark är för crazy och utmanande finns ju alltid trygga balladalternativen Sarah Dawn Finer, Marie Lindberg och Sonja). Och är det en revanch för ”Sing for me” dom är ute efter så är ju Sebastian och Andreas Johnson precis vad dom letar efter.

Det kan också vara så att The Ark blir årets Alcazar, förhandstippade och storstadspoppis, men faller inte tittarna ute i landet i smaken och hamnar trea. Och i det fallet är jag rädd att Andreas Johnson kan vara nån slags medelväg för många röstare. Trevlig låt med comebackande artist som inte sticker i ögonen på nån och därmed får mycket röster. Den idén skrämmer mer än han jag tror ligger under sängen när jag är ensam hemma om nätterna, så jag hoppas att den teorin även är lika osann som under-sängen-gubben.

Men som tur är så är det tydligaste hotet Måns. Ex-idolen och bögarnas sexigaste rev ner massor av applåder under genrepet och var tight efter The Ark i genrepsundersökningen. Och Måns skulle kunna hota om det bara hängt på folkets röster.
Men jag kan sätta min heder på att den unge charmören får betydligt svalare reaktioner på sin Kempe-schlager hos den kräsna creddjuryn. Dom kommer i stället att belöna The Ark, Sarah Dawn Finer och Andreas Johnson, i viss mån även Sebastian. Måns får vara glad om han får hyfsade poäng av juryn som jag är rätt säker gått till jobbet upprepandes mantrat ”en schlager får inte vinna, en schlager får inte vinna…”. Har jag fel om detta är ingen gladare än jag, för jag är tokkär i ”Cara Mia” och anser att det är kvällens absolut bästa låt. Men efter min besvikelse med ”(Åh) När ni tar saken i egna händer” vågar jag inte lägga ut mitt schlagerhjärta på nytt och åter få det krossat. Jag förväntar mig det värsta men hoppas på det bästa för Mr Måns.

Vidare till balladdamerna. Jag har oerhört svårt att se hur Sonja, Marie Lindberg och Sarah Dawn Finer kommer att placera sig. Jag har en känsla av att ”I remember love” drar det längsta stråt, och att dom andra två hamnar nånstans i mitten. Hade det funnits färre ballader i startfältet hade det varit lättare att tippa men nu sprids rösterna och Sarah vinner på att juryn gillar henne, och hon är rätt poppis hos folket också.

Tommy Nilsson och Anna Book kommer att kamma noll både hos publiken och juryn, vilket gör detta Jönköpingspar helt chanslöst i afton. Även Sanna Nielsen och Sebastian får det tufft i kväll och jag tippar nedre halvan för båda två, dock en bra bit före Tommy och Anna poängmässigt.

Kvällens tvåtimmars finalprogram är för övrigt helt underbart. Robert Gustavsson dyker upp i en sjuk följetong där han spelar värmlänning som ska träffa Carola och jag lovar att den kommer att riva ner skratt hemma i vardagsrummen.
Och om ni har klurat över hur jurygruppernas röster ska redovisas så bjuder Luuk in till mysprogrammet ”Här har du ditt liv och några poäng” och tar i tur och ordning emot schlagerstjärnor från tidigare år som redovisar rösterna. Två av röstlämnarna lär vara Jakob Samuel (The Poodles) och Anne-Christine Bärnsten. Och antagligen lämnar Carola Stockholms röster…

Däremot. Mellanakten. Spar kisspausen till dom tio minutrarna. Inte ens ”Jag tror på människan” slår årets mellanakt i uselhet. Det var knäpptyst i Globen när det avslutande kapitlet i Globen utspelade sig…

Och nu när det är dags att sätta betygen för sista gången så kallar jag åter in min kollega Ken Olausson. Vi har bloggat, ältat resultat, lyssnat på schlager och haft kul under hela turnén och det är alltid roligare att få fler åsikter…Here we go!


”A little bit of love” Andreas Johnson
Ronny: QX QX
Hur jag än anstränger mig så går det inte! Jag förstår inte vad folk ser i den här bleka 60-talspastischen som aldrig lyfter. I mina öron tar den aldrig klivet ut och blir en riktigt vinnarkandidat, trots grepp som att inleda sången i publiken, skojiga personer på scenen som lyfter gitarrer och snyggt stick. Om Andreas och hans skinnkostym valsar iväg med segern så blir jag riktigt besviken, för då har varken juryn eller folket gjort sitt bästa för att ta fram ett konkurrenskraftigt ESC-bidrag. Den här låten förtjänar knappt ens att vara i final rent låtmässigt (sen kan Andreas Johnson vara hur bra som artist som helst).
Men jag talar för tomma tunnor, det blir (tyvärr) minst topp tre för Andreas. Fan.

Ken: QX QX QX
En liten del av mig tycker väldigt mycket om den här lilla femtiotalspopkaramellen, och speciellt då den där delen på slutet som börjar med ”I wanna be with you…” – då kan jag komma på mig själv med att börja le helt omotiverat mellan varven. Dessutom är Andreas en snygg och extremt kompetent artist och jag tycker hans nummer känns lekfullt och spontant fast man ser det för tionde gången. Samtidigt kan jag inte hur mycket jag än vrider och vänder på det (eller trallar med i refrängen) komma ifrån att allting var mycket bättre ifjol, och att ”A Little Bit of Love” inte alls känns som en vinnare i mina öron.


”För att du finns” Sonja
Ronny: QX QX QX QX
Jag sänker mitt betyg en smula från delfinalen. För Sonjas låt är inte Marie-fantastisk och lite för många klyschor staplas på varann för att man ska kunna njuta helt obehindrat av Sonjas snygga andetagssång. Men visst skiner hon på scenen och jag älskar att hon verkligen ser ut att mena vartenda ord hon sjunger. Och den här låten skulle på allvar kunna göra stor succé i Eurovision där minst en ballad varje år utmanar de fartigare vinnarna. Detta kan vara denutmanaren, om Sonja bara ges chansen. För frågan är hur hon står sig i konkurrens med de andra balladdamerna. Sarah får ju juryns röster och Marie kan får folkets, vad blir då kvar till sköna Sonja?

Ken: QX QX QX QX
Om Sonjas låt vore ett drinking game där det gällde att ta en shot för varenda klassiskt schlagerord som dök upp i texten så skulle alla vindar, vågor, murar och lätta spår i sanden få även den mest luttrade att däcka en bra bit före höjningen. Så mycket större är därför bedriften att Sonja får en att tro på precis vartenda ord som kommer ut ur hennes gyllene strupe, och det skadar knappast att låten växer för varje tävling den är med i. Startnumret känns kanske lite taskigt, och faktum är att jag kommer på mig själv med att glömma bort Sonja när jag ska summera mina intryck från torsdagens rep, men kunde Marie gå vidare som nummer två i Göteborg så kan säkerligen Sonja komma en bra bit i Globen.


”Samba Sambero” Anna Book
Ronny: QX QX
Det går inte att motstå schlagerveteranens glada trudelutt. I tre sekunder. Sen blir det bara som ett långt segt sockrigt tuggummi. Anna Book är på inget sätt ett hot i kväll, hon är snarare årets Kikki och har mer häng på sistaplatsen än täten. Men vad gör det, Annas finalplats är en seger i sig och som skråla-med-låt-halv-två-på-Lino är ”Samba Sambero” bra och man blir glad av att höra den. Den är fortfarande en dålig ursäkt för att fylla schlagerkvoten i årets festival, men man tar vad man får och en schlager är trots allt alltid en schlager. Sist eller nia.

Ken: QX QX
Jag är faktiskt löjligt svag för den här låten…men samtidigt som jag tycker det alltid finns plats för en sprudlande Anna Book och en standard-G:sonare i finalen så kan jag inte tänka mig att den skulle ha något med toppstriden i Globen att göra…och det är väl kanske inget jag önskar mig heller. Låten kan nog dessvärre istället komma sist om Sanna snor alla schlagerröstarna…vilket inte vore helt rättvist. I övrigt kan man väl bara säga att Anna kompenserar en och annan missad ton med festivalens gladaste humör, och att jag (efter viss tvekan) härmed vill komma ut ur garderoben och berätta att jag brukar köra på Samba Sambero som ”komma igång och bli uppåt innan utgång”-trudelutt numera. Så var det sagt.


”When the night comes falling” Sebastian
Ronny: QX QX
En smula bättre än Andreas Johnsons låt, men det är knappt. Det är trallvänligt och jag kan visst se att det är en habil låt, men det är så skvaligt intetsägande och ”jaha” för mig. Sebastians låt kommer säkert få massor av juryröster men av svenska folket blir det nog betydligt svalare reaktioner. Undre halvan for sure.

Ken: QX QX
Jodå, jag hör absolut att här har vi en långliggare på Tracks, en radiofavorit, och en snyggt hopsnickrad poplåt av Peter Kvint med potential att bli en minst lika stor hit som Sing for Me blev för Andreas Johnson ifjol. Men när Sebastian struttar omkring med sina numera klassiska Mick Jagger-manér så kan jag inte hjälpa att mina tankar börjar vandra och att jag bara sitter och väntar på att nästa låt ska komma. I mina öron sticker det helt enkelt inte ut tillräckligt i konkurrensen, och även om säkerligen både jury och Mr Karlssons fanbase tycker motsatsen så hoppas jag ändå att merparten av Idol-röstarna istället gör som jag och lägger sina telefonkortsslantar på Måns.


”Trying to recall” Marie Lindberg
Ronny: QX QX QX QX QX
Marie gör fortfarande årets vackraste, nej, stryk det, schlagerhistoriens vackraste låt och jag är så glad att hon kommit till Globen. För snälla, bortse från eventuella sura toner och elakt skvaller som att historien om lärarinnan från Munkedal är en konstrution av skivbolagen. Det här är bra på riktigt och det handlar främst om låten. Den är grym. ”Trying to recall” kommer absolut inte att vinna i afton och juryn kommer säkert att dissa Marie men det gör ingenting. Det hon har gett mig och tusentals andra genom sin vemodiga lilla svenska Eva Cassidy-ballad har ingenting att göra med placeringar eller Helsingforsresor. Det är så mycket mer värt att bara få se en så underbar melodi på scenen i en Globenfinal.

Ken: QX QX QX QX
Min femma i Göteborg har nu blivit en fyra, men det beror varken på underbara solstrålen Marie (som tvärtom känns säkrare och fullare av självförtroende nu) eller låten som jag fortfarande hävdar är bland det vackraste som hamnat på en melodifestivalscen. Nope, det handlar bara om att några av konkurrenterna känns snäppet vassare och att jag bara med viss tvekan skulle vilja släppa iväg Munkedalsprinsessan och hennes stol till Helsingfors. Det här är fortfarande en saga och jag misstänker att vad som än händer, och vart Trying to Recall än hamnar i resultatlistan, så lutar det åt att Marie kommer att leva lycklig i alla sina da’r.


”Cara Mia” Måns Zelmerlöw
Ronny: QX QX QX QX QX
Årets bästa låt gick som tur var till final och det är jag förbannat glad över (kan nästan förlåta folk för att dom femteplacerade After Dark till och med…). ”Cara Mia” fångar allt som är bra med en riktig schlager (snygg inledning, läcker dans, allsångsvänlig refräng, pampig tonartshöjning och en kompetent artist) och jag hoppas så att det går bra för Måns i kväll. Jag tror inte han vinner, det kommer jurygrupperna se till, men han får massor av röster från folket och placerar sig som sämst trea. Och även om han inte vinner så har han i alla fall gjort årets floorfiller på schlagergolven och ”Cara Mia” är garanterat den av årets låtar som man kommer att minnas även om fem år, och det är i slutändan en av de viktigaste uppgifterna låtarna här har.

Ken: QX QX QX QX QX
Statistik ljuger sällan, och sedan Cara Mia hamnade i min iPod har den spelats 224 gånger! Jag vet att många säger att The Ark har kvällens snyggaste framträdande, men för mig råder det ingen tvekan om att det är Sveriges sexigaste snubbe som sopar hem den titeln med råge. De skånska sammetsögonen har kvällens mest klistriga refräng i kombination med festivalens mest schyssta danssteg och snyggaste ljussättning, och när Måns klev in på scenen i Ö-vik var det årets ”Lena Ph-ögonblick” för mig framför TVn. Jag tror Europa (eller åtminstone deras bögar, mammor och småflickor) skulle bli slagna av samma blixt som jag blev om vi skickade Måns till Finland, och det skulle störa mig otroligt om svenskarna tycker samma men att juryn samtidigt sätter sina berömda käppar i hjulet för det.


”Jag tror på människan” Tommy Nilsson
Ronny: QX
En lektion i hur man ska göra en schlagerskribent på dåligt humör: Ta en trött schlagervinnare, skriv en ballad där varenda textrad är en samling utslitna klyschor, gör ett oinspirerat framträdande som går direkt till final (och samtidigt slår ut låtar som ”Money”, ”Move” och ”Anything but you”), och krydda alltihop genom att döpa skiten till ”Jag tror på människan”. Att det precis som förra året ska komma en blonderad fyrtiopluspajsare (läs: Magnus Bäcklund) och sno en plats från bättre bidrag är skamligt och jag blir arg bara jag hör det här eländet. Varje poäng den här låten får i kväll sticker i hela hjärtat. Dynga.

Ken: QX
Förutom att Tommy sjunger väldigt, väldigt bra (även om jag får erkänna att jag inte klarat av mycket av det han gjort sedan favoriten En dag för 18 år sedan) så är det här numret helt obegripligt i min värld. Jag tycker det är en tråkig och blek dussinballad med en text som verkligen inte träffar rätt någonstans hos mig, och den där gnällande elgitarren någonstans i bakgrunden symboliserar allting jag förknippar med hemska Lugna Favoriter-stunder i stretchrummet på gymmet. Dessutom blir jag bara arg när jag tänker på hur många av mina älsklingslåtar från årets festival som hade förtjänat den här platsen bättre än Jag Tror på Människan. Tre minuter känns sällan så här långa utanför en tandläkarstol.


”Vågar du, vågar jag” Sanna Nielsen
Ronny: QX QX QX
Nope, Sannas låt är inte ”all that” trots att jag så gärna vill det och trean ni ser här ovanför är väääldigt svag. För trots ett snorsäkert framträdande, meriterade låtskrivare och en av tävlingens tydligaste schlagernummer, så faller inte bitarna på plats och det blir lite mer än godkänt. Jag är redan trött på refrängen och verserna är saggigare än en helkväll med Kristina Lugn. Kan hon toppa sin åttondeplats från 2005? Tveksamt, så jag tippar nånstans mellan 6:a och 8:a.

Ken: QX QX QX
Jag tror jag har lagt en halv månadslön på att rösta Bromöllas finest till finalen i år – först till Andra Chansen i Gävle och sedan vidare till Globen. Men nu när Sanna helt rättvist sällar sig till den mycket lilla skara (bara Magnus Bäcklund fanns där tidigare) av hundraprocentigt finalavancemang på alla försök och vid mer än två tillfällen, så känner jag att jag gjort mitt. Sanna må vara som född på scenen och en personlig favorit som verkar helt oförmögen att någonsin göra ett kasst framträdande eller ta en sur ton – och jag tycker inte alls låten bara är en trist standardschlager med hela genrens klyschor som många påstår – men samtidigt så finns det ju faktiskt ingen anledning att skicka Carola-light bara ett år efter att originalet kommit femma…


”I remember love ”Sarah Dawn Finer
Ronny: QX QX QX
Jag gör en halv pudel här. Man är inte sämre människa än att man kan ändra sig. Jag ska kanske inte säga att jag hade fel om Sarahs låt men jag ska säga att jag har upptäckt den och omvärderat den. Sarah sjunger helt gudomligt och jag har börjat tycka om låten som jag hatade så mycket i Gävle. Och jag skulle faktiskt bli rätt glad om det går bra för den här under kvällen. Vissa låtar växer med tiden och det här är en sån för mig. Och kan man inte erkänna en sån sak då ska man inte vara recensent. Punkt.

Ken: QX QX QX QX
När låten gick vidare i Gävle förstod jag ingenting, och mycket onda ord har kommit från den här killens mun och fingrar de senaste veckorna om hur oförtjänt Dawn Finer hamnat i finalen bara för att hon är en duktig sångerska, men har en låt som kanske börjar bra men utan att någonting händer därefter. Well, jag är inte en sämre människa än att jag kan erkänna att jag hade fel. I torsdags hade jag nämligen en nästan religiös stund i Globen då en (trots penicillinkurer och förkylning) underbar Sarah sjöng skiten ur mig och fick mig att revidera min tidigare förutbestämda tvåa till betyget ni ser här ovan. Jag förstod helt enkelt att det jag fortfarande kan tycka är lite platt och händelsefattigt på skiva, växer live med körens hjälp till en explosiv powergospel som garanterat skulle kunna knocka Europa ur soffan minst lika effektivt som Maltas Chiara gjorde med sin ballad i förrfjol. Kudos.


”The worrying kind” The Ark
Ronny: QX QX QX QX
Kvällens mest nödvändiga vinnare. Jag må få hela Sveriges schlagertyckare mot mig nu men det är inte den bästa låten som ska vinna, utan den som har bäst chans att vinna i Eurovision, och det är The Ark. Nu råkar den här boogieschlagerrykaren vara riktigt bra också och det gör den till ett helt okej val i afton. Och Ola Salo är ingenting annat än fantastisk. Det handlar inte om kärlek, och det finns inga vindar eller ögon som tindrar, men en schlager är det. Om än i en glamrockig kostym.

Ken: QX QX QX QX QX
Jag vet att det redan är mycket rock i Eurovision i år, men det hindrar mig inte en sekund i från att säga att mitt drömresultat på lördag är att The Ark vinner (och Måns kommer tvåa) hela skiten. Från de första takterna (som alltid ger mig Waterloo-vibbar), via Status Quo-gitarrerna och Olas schlagersteg (hem och öva), fram till årets snyggaste slut-pose så skriker det här bidraget vinnare i mina öron. Jag skulle kunna skriva ett gäng positiva adjektiv till, men jag låter det stanna vid att helt enkelt konstatera att jag älskar det här. Pure and simple. Lägg till det att Mr Salo dessutom är precis den rubriksättande efterfestsvirtuos som behövs för att sticka ut i ESC när vi inte får köra låten mer än en gång i år, och ni borde veta vart både jag och ni skall lägga merparten av era röstningspengar i år (för glöm inte bort att rösta trots favoritskapet). The Ark till Helsingfors!

Och missa för guds skull inte vår blogg på med allt om Melodifestival, schlager, skvaller, nördigheter och annat på:

http://schlagerronnys.blogspot.com

Publicerad: 2007-03-09 23:00:00