Biopremiär

[rating value=”3″]

Gillar man galna filmer som tappar kontrollen mellan varven så kommer man att gilla den här filmen. För det är verkligen inget som stämmer i Det är nåt som inte stämmer. Huvudpersonen är Augusten Burroughs (Joseph Cross), författare och bög som växer upp med en alkoholiserad far (Alec Baldwin) och en hysterisk mor (Anette Bening). I tonåren skiljer sig föräldrarna och mamman bestämmer sig för att lämna bort Augusten till sin terapeuts familj. Terapeuten, doktor Finch (Brian Cox), är förmodligen den mest galna människan i filmen, och då är konkurrensen skyhög. Han spår sin lycka i sin avföring och tvingar hela familjen att beskåda toalettinnehållet. Han har ett masturbationsrum på kontoret. När barnen spårar ur och slår hål i kökstaket för att få rymd anser han det vara ett kreativt utlopp. Det framgår aldrig riktigt om han verkligen är licensierad för sitt yrke och det råder en förvirring kring vilka av familjens barn som är hans riktiga barn, patienters barn eller patienter. Så länge som de roar sig med den antika elchocksapparaten och citerar Freud är allt som det ska. Inte ens när dottern Hope (Gwyneth Paltrow) bestämmer sig för att svälta familjens katt till döds är det någon som reagerar. Den minst dramatiska händelsen i familjen är när Augusten kommer ut som bög. Han får en axelryckning och ett ”so what” till svar. Augusten inleder en sexuell relation med en äldre schizofren patient samtidigt som hans mamma blir ihop med en ung kvinna. Det finns många ingångar till spännande gaysexscener, men den som väntar på något gott blir i detta fall besviken. Så fort det börjar hetta till far kameran upp i taket och i nästa klipp är akten redan över. Filmen pendlar kraftigt mellan att vara härligt skruvad och unik, till långtråkig och rörig. Det som håller igång intresset under de 116 minuterna är skådespelarinsatserna. Sammantaget landar betyget på en trea.

Publicerad: 2007-03-23 00:00:00