Hurra för After Darks onanilåt! Uggla överraskar!

Melodifestival 2007

I en perfekt värld hade kombon Andreas och Magnus såklart hetat Lundstedt och Carlsson i efternamn, men här heter dom Johnson och Uggla. Och i fallet Johnson kan jag beklaga en smula, medan Uggla är en kul överraskning, men jag återkommer om det.

Först: After Darks ”(Åh) När ni tar saken i egna händer” är faktiskt allt jag väntat på i fyra veckor (även om min schlagerabstinens lugnades betydligt efter Måns avancemang förra veckan). För ärligt talat så ser Globen inte alls så skoj ut för oss som vill ha fart, fläkt och klassisk schlager, men det kan man vara med och ändra på denna helg. After Darks ”onanilåt” är så genial och underbart glad att jag kan hoppa upp och sätta mig på att den blir årets största gayfavorit vid sidan av Måns. Lyssna och njut (och den blir sju resor bättre i tv-rutan).
Jag uppmanar er strängeligen att rösta!

Hoten mot After Dark består som sagt av två herrar med stoooort stöd ute i landet. Magnus Uggla, som är urskön i sin marchpop och förhopningsvis given att gå vidare till Globen. Jag kapitulerar fullständigt för hans uniformsgäng i snygg koreografi som framför en riktigt vass Uggla-trall med en refräng om konsumtionssamhället som är omöjlig att få ur huvudet.

Andreas Johnson däremot, är inte lika skoj, och efter förra veckans avancemang för Sebastian är detta inte vad vi behöver en omgång till av i Globen. Visst, jag kan hålla med om att låten är medryckande och härligt nostalgisk, men det är ingen Globenfinalist. Den lyfter aldrig och har inte i närheten en lika bra refräng som ”Sing for me”. Men synd för mig, för genrepspubliken älskade detta och jag får bara konstatera att min smak inte är som de flesta svenskars, så Globen får återigen besök av Andreas Johnson.

Startfältet är annars oerhört bra överlag och jag hittar något positivt med varje bidrag. Här bjuds schlager (After Dark och Sanna Nielsen), ballad (Sarah Dawn Finer, marschpop med hejarklacksrefräng (Uggla), gitarrpop med 60-talstouch (Andreas Johnsson, eurodisco (Verona), proggpop Caroline af Ugglas och slutligen boybandspop ().

Om någon ska ”skrälla” denna veckan så blir det Sarah Dawn Finer som gör sin gospelballad väldigt bra (även om jag inte alls förstår varför folk älskar denna medelmåttliga gospelballad så mycket). Hon är dessutom ljuvlig i rutan och strålar som en sol under framträdandet.
På tal om skrällar så kan förresten Sanna Nielsen bli en skräll åt andra hållet. För tyvärr kan den klassiska schlagern hon framför nog ratas till förmån för Uggla, After Dark, Andreas Johnson och Sarah Dawn Finer. Blir det en neslig festeplats för Bromöllas finest?
I think so.

Chanslösa är i alla fall Caroline af Ugglas (för wacko), Verona (för modernt dansant) och Emile Azar (för okänd och kalvig). Jag är säker på att dessa inte klarar av att ta sig in bland de som går vidare.

För övrigt kan jag tilllägga att Kristian Luuk är ännu bättre än förra veckan och att jag på allvar börjar sörja det faktum att en programledare aldrig leder MF två år i rad. Luuk är så förbannat rolig att jag redan nu vill lyfta fram honom som den bästa schlagern nånsin haft.
Underbart!

Men nu nåt ni alla väntat på….betygen:

QX QX QX QX
Magnus Uggla
”För kung och fosterland”
Att Uggla skulle vara med i festivalen mottogs av mig med viss skepsis. Han är en av de där folkliga jättarna som håvar in röster bara han visar sig, och med en klassisk Uggla-refräng är det omöjligt att det ska bli annat än en Globen-biljett. Och det blir det, för det här är så ”Ooooh-oooh-oooh-Uggligt” det bara kan bli. Uggla bjuder här in till en rejäl ”En gång för alla”-hyllning med marchtakter, allsångsrefräng och uniformsdans, och jag älskar det. Kören gör ett strålande jobb i sina kläder (som är en skön mix av just Nina & Kims sailordressar och Evans popuniform från förra året), och Uggla studsar runt och dansar som aldrig förr. Visst, det här är inget vi skickar till Helsingfors (jag tror att han gör en E-type och blir typ femma i Globen), men det passar som hand i handske i en svensk Mello-final. Direkt till Globen!

QX QX
Emilé Azar
”Vi hade nåt”
Här bjuppas det på ”World of our own” med Westlife fast i svensk version och aningen långsammare. Debutanten Emile Azar sjunger riktigt bra, men har tyvärr noll kemi med tv-kameran. Han ser både sömnig och snuvig ut och når inte alls ut genom rutan. Jag gillar den här låten, men att den skulle gå vidare är lika troligt som att ”Live Forever” dyker upp som bonuslåt i ”Andra Chansen” nästa vecka. Sjua?

QX QX QX
Sanna Nielsen ”Vågar du, vågar jag”
Schlagerveteranen Sanna har plockat en del från Carola och fjolårets vinnare ”Evighet” när hon nu gör schlagercomeback. Och visst, hennes danssteg, vibratoövningar och scenstass är snygga som få, men låten är inte riktigt allt att önska. ”Vågar du, vågar jag” är en en smula medelmåttig schlager som Bobby Ljunggren skriver på en kvart, och vi har faktiskt rätt att kräva bättre material till denna underbara sångerska. Det här är inte med i toppen och slåss, men jag hoppas att det i alla fall blir ”Andra Chansen” (folk kan glömma Sanna i After Dark-hets, Uggla-mani och Andreas-röstande). Men eftersom detta är mångas andra och tredjehandsfavorit (och dom röstar man inte på) kan det bli en annan femma för Sanna…

QX QX
Caroline af Ugglas
”Tror på dig”
Numera känd från ”Så ska det låta” och ”På Spåret”, har skojiga af Ugglas även tagit sig in i detta folkliga evenemang. Med dragiga popproggiga ”Tror på dig” skulle hon ha kunnat håva in en hoper med röster, men hon biter sig rejält i svansen med sitt knasiga uppträdande. Hon ser helt galen ut och spretar med fingrar, spärrar upp ögonen och faller på knä, och det gör henne helt ofarlig i det här sammanhanget. Tv-tittarna kommer att undra vad hon går på, och gå ut och fylla på drinken.

QX QX QX QX QX
After Dark
”(Åh)När ni tar saken i egna händer”
(Åh) vilken favorit, säger jag. Ett otroligt genomtänkt och snyggt nummer komplett med klädbyten, en snuskskojig text och en druga i högform är After Darks present till alla som längtat efter en brakschlager. Här flankeras Christer Lindarw av fyra killdansare och tre tv-skärmar som visar Bosse Bildoktorn, Mat-Tina, Torpet-Ernst och Martin Timell. TV-kändisarna är besjungna i texten som just handlar om att ”ta saken i egna händer” och deras närvaro på tv-skärmarna är oerhört charmig. Melodin minner en smula om ”Go West” och är läckert allsångsvänlig, helt enkelt en blivande schlagerklassiker. Vad som tyvärr kan tala emot AD är att deras nummer och text är så extremt genomtänkt och händelserik att folk inte hinner uppfatta alla nyanser och överraskningar, och bara ser en glad transa, ett par tv-skärmar och hör ordet onani (”Å-när-ni”). Jag hoppas vid gudarna att vi ses i Globen, Christer, men jag tror att det blir via en tur till ”Andra Chansen”.

QX QX
Sarah Dawn Finer
”I remember love”
Charmigt söta Sarah sjunger underbart, och inledningen av hennes gospelballad är faktiskt Marie-magisk men sen går det snett och så blir det wailkalas av alltihopa. Jag önskar att jag förstod vad många andra ser i det här, men jag kan ju inte ljuga: Detta är kvällens kisspaus för mig. Vad som talar till SDF:s fördel är att hon sjunger så enormt bra och att hon har kvällens enda ballad. Och responsen från genrepspubliken var riktigt bra. ”Andra Chansen”?

QX QX QX
Verona
”La Musica”
Kvällens gladaste överraskning! Denna eurodiscobagatell med en söt blond sångerska har tagit mig på sängen med att bli nåt man längtar till varje repetition. Verona, eller Veronica som hon egentligen heter har fejktuttar, är ung och superblonderad och dessa faktorer i kombination en danslåt brukar ofta innebära lättklädda nummer med inriktning på Slitz-publiken. Men med dom fördommarna halkar man snett här, för Verona är ursöt och sjunger sin italienska Ibiza-lighthit med sin charmiga bäbisröst alldeles bedårande iklädd en snygg sextiotalsinspirerad gul klänning. Det här är party och det är kul! Håll även koll på duktiga körtjejerna Caroline & Anna som gör en läcker koreografi bakom gulliga Verona. Jag längtar efter att få ta en tur på dansgolvet när ”La Musica” spelas och ingen skulle bli gladare än jag om Verona knep en femteplats i afton. Men den är tyvärr chanslös för omgång två och åker raka vägen ut ur MF 2007 ikväll.

QX QX
Andreas Johnson
”A little bit of love”
And my ”Nanne” of the week goes to…Andreas Johnson!
Det här är för mig inte alls lika direkt och armkrokstralligt som ”Sing for me” och får för mig gå till ”Andra Chansen” som bäst. Men det är jag typ ensam om att tycka, så det blir ju finalplats. Genrepspubliken älskade Andreas och han vann som sagt publikundersökningen överlägset. Att han startar ute i publiken och får publiken att knäppa med fingrarna i inledningen är äckligt publikfriande och jag tycker verkligen inte att vi behöver en till Sebastian i Globen. MEN. Vi som inte är så förtjusta i den här typen av musik kan trösta oss med att Johnsons avancemang gör att hans röstare slits mellan Sebbe och honom i finalen. Och det, mina vänner, kan öppna för schlager och ballader, och därmed gynna Marie Lindberg och Måns…

Publicerad: 2007-02-23 23:30:00