Melodifestivalen 2007

Alright. Nu börjar det ta sig. Efter förra veckans halvljumna delfinal höjer vi insatserna och det finns ett par riktigt bra bidrag i startfältet. Jag har denna gång med mig QX frilansare Ken Olausson och tillsammans har vi njutit/genomlidit repetitionerna.
Att The Ark går vidare är lika givet som att Lisebergskaninen är grön och ni kan läsa mer om vad vi tycker om ”The worrying kind” här nedanför. Det var i alla fall mäktigt att sitta i Scandinavium och se publikens respons…

Och när vi snackar respons. Vi har aldrig varit med om att folk klappat med i en ballad, men det gjorde dom i Marie Lindbergs oerhört vackra ”Trying to recall”. Vi ger den båda femmor, och var faktiskt tårögda under genrepet. Så om Marie går vidare kommer ingen att vara lyckligare än dessa två reportrar…

Annars ser energiska soon-to-be-pappan Jimmy Jansson ut som en utmanare om topplatserna. Hans ”Amanda” kommer att få massor av ungar att kasta sig över telefonerna innan föräldrarna ens hinner säga ”Aja baja”. Jimmy gör en charmigt lättrallad poplåt ännu charmigare och har absolut utvecklats till en bra popartist.

Jessica Anderssson ser också ut att slåss om en topplacering med sin gladpopdisco ”Kom”, även om den är fjärran fjolårets hit. Men med ett ursnyggt framträdande så är den faktiskt riktigt farlig.

Cosmo4, Lustans Lakejer, Regina Lund och Svante & Anne-Lie gjorde inga stora avtryck under genrepet så där låter vi betygen tala.

Annars var Luuk fortsatt rolig, men mellanakterna imponnerade inte. En tråkig sketch där Luuk ringer Ulf Lundell var sövande menlös, och en poänglös klippkavalkad där gamla kändisar utges vara veckans tävlande var inte heller någon vinnare.
Och mellanaktsmusikalen var fortsatt sömnig och omedryckande. En bra idé som verkar bli ett stort misslyckande, tyvärr…

Nåväl, här är betygen:


”Rainbow star” Regina Lund
Ronny: QX QX
Jag fattar inte allt det här snacket om att det här skulle vara en rejäl gaydänga. Det är det inte. Missförstå mig inte, Reginas text är en våt dröm för Pridefestivalens arrangörer med sin ”var den du är-pryl”. Men musiken är alldeles för mollstämd och mörk för att ens kunna nämnas i samma andetag som ”En gång för alla”, ”Kalla nätter” eller nåt av Alcazar. Regina är däremot överraskande vass både sångmässigt och dansmässigt och Hannas ”Anropar försvunnen” är definitivt förebilden scenmässigt. De första 30 sekunderna skickar jag till ”Andra Chansen” men resten är en liten besvikelse. Tyvärr.

Ken: QX QX QX QX
Regina lyckas vara Reginakonstig (koreografin är helt galen och kläderna kan Alcastar-stjälpa alltihopa) och Melodifestivalsuverän (hon sjunger och dansar jättebra och låten är klassisk Kempedisco) på samma gång. Jag gillar hennes gayvänliga text, och även om låten börjar bättre än den fortsätter (den lyfter faktiskt aldrig) så faller jag för helheten.
Det här är kanske för konstigt för Svensson – men jag tycker om det massa.


”Trying to recall” Marie Lindberg
Ronny: QX QX QX QX QX
Det här är det vackraste och mest uppriktiga som nånsin tävlat i Melodifestivalen. Marie Lindberg är debutanten som sjunger helt underbart mjukt och eget, och hon framför en egenskriven kanonlåt. Jag har svårt att hålla tårarnatillbaka när ”Magiska Marie” ensam på en pall sjunger sin svenska Eva Cassidy-kusin. Så vackert, och samtidigt så…Globen. Om Tommy Nilssons urkassa ballad förra veckan gick vidare, vill jag att svenska folket bjuder in Marie L pronto.
Minst ”Andra chansen” för henne.
Jag lovar.

Ken: QX QX QX QX QX
Jag ryser i hela kroppen av det här. Det är bara så vackert, så sorgligt och Marie sjunger så fantastiskt. Det är låten som rullar till eftertextena på en bra film och som man stannar kvar i salongen bara för att få höra hela. Min enda rädsla är att det här inte når fram hemma i lördagsgroggsoffan, och att folk fortfarande muttrar om Reginas kläder och därför missar denna underbara ballad. Gör inte det! Jag hoppas Marie, hennes text och hennes låt går rakt igenom rutan och träffar alla lika hårt som den träffar mig. Det måste åtminstone få en andra chans. Minst. Gärna Globen!


”Amanda” Jimmy Jansson
Ronny: QX QX QX
Jimmy Jansson är en fullständigt brilljant scenartist och popdängan ”Amanda” blir en tre minuters explosion där scenen utnyttjas till max. Den unga soon-to-be-pappan gör just en typisk Jimmy Jansson-låt och allt annat än ”Andra Chansen” eller högre är omöjligt. Charmigare än ”Vi kan gunga”, och betydligt bättre, tar den här låten mig med storm. Kören gör dessutom ett kanonjobb och jag blir glad av denna trall som är omöjlig att få ur huvudet.

Ken: QX QX QX QX
Om Marie inte når fram i numret innan så kommer här en låt och ett nummer som troligen slår gnistor rakt ut ur TV-rutan. Tänk Martins ”Du är så YeahYeah WowWow” mixad med Westlifes ”If I Let You Go” på speed – och addera sedan allting du vet om Jimmy Jansson. Då är du nära. Jag kan inte låta bli att motvilligt charmas av denna hjärtinfarkt till G:son-låt (trots att jag blir andfådd bara av att se den) och jag tror garanterat att den går hem hos småflickorna som fortfarande är för unga för The Ark. Röstar de Jimmy rakt till Globen?


”What´s your name” Cosmo4
Ronny: QX QX
Kåsmofår är Excellence med bättre sång och dans men sämre låt. Whats your name påminner om Popsies ”Latino Lover”, och har en oemotståndlig visselslinga. Men sen…? Tjejerna är skickliga som få rent sceniskt, men låten är dussinpop som är given utanför topp 5.

Ken: QX QX
Tjejerna och låtens producent sliter som djur för att rädda ett blekt och repetitivt bidrag. Den har en snygg visslingshook, ett kul helikopterljud och Cosmo4 kan både sjunga och dansa…men för mig räcker det inte. Visst klibbar den fast efter ett antal lyssningar, men jag kan inte få ur skallen att detta skulle kunna vara mycket bättre. Välkommen tillbaka en annan gång med en bättre låt!


”Allt vi en gång trodde på” Lustans Lakejer
Ronny: QX QX
Med små lån av ”Dansa i neon” och lite ”Kalla nätter”-dunk gör Lustans Lakejer comeback i rampljuset. Jag är måttligt imponerad. Visst, låten är svalt snygg synthdisco med allvarliga miner och två sexiga flygvärdinnor som flankerar Johan Kinde. Men jag har extremt svårt att tänka mig att det här funkar, och i bästa fall blir det en femteplats, antagligen mycket sämre.
För mig går det här helt obemärkt förbi och jag tror inte jag är ensam om det.

Ken: QX QX QX
Kinde & Co gör comeback med en synthpopdänga som inte bryr sig om att det är 2000-tal, och inga av deras gamla fans kommer att bli besvikna. Grabbarna som på 80talet tyckte kläderna var viktigare än musiken har dessutom ett snyggt dressat nummer med två klarröda, körande flygvärdinnor, och alltihopa ser väldigt snyggt ut på scen. Jag gillar låten med det pampiga introt och gitarrhooken, men frågan är hur TV-tittarna tar emot deras svala mogenpop. Förmodligen chanslöst och kanske sist. Tyvärr.


”Kom” Jessica Andersson
Ronny: QX QX QX QX
Ingen ”Kalla nätter”. Bara så att ni inte blir besvikna ikväll så börjar jag med det konstaterandet. Men Jessicas nummer har verkligen allt annat som förra årets framträdande saknade; Charm. Stilkänsla. Publikvänlighet. ”Kom” är en högst ordinär popdiscolåt som lyfter till oanade höjder i Jessicas händer och är absolut en Globenkandidat. Och discokulan, killkören med sjaldans, och hennes kläder är bara helt rätt i det här sammanhanget. Vackert!

Ken: QX QX QX
Jag gillar Jessica så mycket att jag under tre minuter nästan helt lyckas förtränga att jag egentligen inte gillar låten alls. Hon är på något sätt den perfekta melodifestivalartisten, och hon är värd så mycket mera än denna här platta dussindiscon. Självklart blir den stora frågan varför hon inte hostade fram ett sådant här snyggt, coolt nummer till Kalla Nätter istället? Nåväl, jag tenderar alltså ändå att glömma bort allt jag tycker om låten när Jessicas sjunger ut så taket lyfter och förmodligen glittrar sig hela vägen till Andra Chansen.


”Första gången” Thuresson & Rydé
Ronny: QX
Veckans kisspaus. Jag förstår att folk anser den fin, mysig, och till och med en smula medryckande. Men det här är sååå sömnigt. Ni får precis vad ni väntat er och jag vill bara snabbspola. Jag ger ett poäng för det fiiina framträdandet och två habila artister, men i övrigt är det här sövande tråkigt. Chanslös är den till mitt förtret inte, även om Anne-Lie inte haft mycket att hämta i dom här sammanhangen. Efter att förra veckans alla mogenlåtar gick vidare så vet jag att detta kan överraska. Men var fan placerar det sig, tvåa eller sexa? Jag är clueless.

Ken: QX QX
Anne-Lie Rydés tredje Melodifestivalförsök är mer Caroline Wennergren-bossa än Tunna Skivor-schlager. Betyder det något? Ingen aning. Visst är det vackert och visst är det skoj att se att Svante is still going strong vid 70 och att Anne-Lies snygga ben mycket väl klarar en klänning kortare än de vackra körtjejernas – men låten lockar inte mig till telefonen på långa vägar. Det gjorde å andra sidan inte Tommy förra veckan heller, och se hur det gick. Suck. Går detta vidare börjar jag så sakteliga ge upp hoppet om att förstå hur folk tänker när de röstar.


”The Worrying Kind” The Ark
Ronny: QX QX QX QX
Lägg ihop ”Love grows” (som Izabella Scorupco faktiskt gjorde en tjejpopigt skön version av en gång i tiden), med ”Rockin all over the world”, och krydda med T-Rex och en underbar Ola Salo, så har ni vinnarkandidaten både här och i Globen. Även om refrängen är småsvag så är detta precis vad vi ska skicka till Finland. Om inte en superschlager med Carola vinner ESC måste vi ändra taktik. Den taktiken heter The Ark. Givet vidare.

Ken: QX QX QX QX QX
Jag älskar det här. Jättemycket. Även om jag i och för sig var ett stort The Ark-fan redan innan, hade jag nog ändå inte accepterat vad som helst som Melodifestivalförsök från dem…men det här. Wow! Det här är Marc Bolan-esque glamrock från första tonen ända ned till keyboardistens fantastiska strassglasögon. Refrängen sitter kanske inte som en smäck vid första lyssningen, men till skillnad från alla andra låtar vi har hört hittills i år är det här är något som jag tycker känns perfekt för Eurovision i Helsingfors. En stor hit, ohotat i kväll – och förhoppningsvis också i Globen!

Publicerad: 2007-02-09 23:00:00