Dans
[rating value=”4″]
Kenneth Kvarnström har en fantastisk hand med ett starkt sensuellt kroppsspråk. I Splitvision, som kom till Stockholm och Dansens Hus igår tisdag, bekräftas detta med råge.
De fyra dansarna rör sig med varandra, förbi varandra och ryser till vid beröring, deras rörelser är som smekningar och bara den mest blasé kan undgå att bli gripen.
Hela verket är precis så som den fulltaliga publikens applåder – de börjar lite försiktigt och växer till en orkan.
Mika Backlund, Mattias Ekholm och Cilla Olsen har en fantastisk förmåga att gestalta det sensuella i Kenneth Kvarnströms koreografi. Raisa Punkki har blivit skadad och ersätts i Stockholm av Kenneth Kvarnström själv, vilket naturligtvis ger dansen, tänkt för två män och två kvinnor, en ny känsla.
Det är extra spännande att se Kenneth dansa sitt eget verk och det fungerar naturligtvis perfekt.
Det starkaste partierna är när alla fyra dansare rör sig samtidigt runt, i och med varandra. Och jag skulle så oerhört gärna vilja se en entimmes föreställning där detta får ske utan avbrott. För finns det någon invändning så är det just att dansen aldrig riktigt får växa färdigt. De olika partierna bryter av varandra istället för att bygga upp den extas som ligger och lurar i verket. Det känns nästan som Kenneth Kvarnström värjt sig för dansens kraft – avbrott och distraherande videoinstallationer. Eller så är det just det som beskrivs; rädslan för extasen, rädslan för att gå hela vägen ut.
Aphex Twin och Woozapower står för musiken som på samma sätt som dansen istället för att bygga en extas, bryter den innan den knappt når sin första fas.
Dansarnas rörelser vibrerar ut till publiken och man går därifrån med en befriande känsla i kroppen. Splitvision dansas även 4:e och 5:e oktober på Dansens Hus innan den fortsätter på sin turné.
Publicerad: 2000-10-04 00:00:00
Uppdaterad 2022-09-08
