Opera
Jag har varit på opera i Wagners Mecka Bayreuth!
Min fråga, när jag sitter där och vrider mej på de stenhårda fällstolarna i den nersläckta salongen är; Hur Gay är Bayreuth?! O ja, jag vet att det inte finns en specifik definiering på vad som är gay eller inte, men jag måste väl få odla mina fördomar lite, som alla andra… För det är ingen tvekan om att detta spektakel är gay!
Det är gay att njuta av exklusiviteten på klubbar dit inte kreti och pleti har tillträde, och så är det definitivt i Bayreuth. Väntelistan för att få köpa de svindyra biljetterna är ca 7 år, och då får man knappt ens välja vare sig föreställning eller plats. Så en större exklusivitet finner man väl bara på någon västkustsk golfklubb och väntelistan på en billig hyreslägenhet i centrala Stockholm.
Klientelet bland publiken är uppklädda till tänderna. Väldigt Gay. Många av de blåhåriga tanterna har kreationer som i färgval skriker ikapp den värsta Wagnertenoren, och deras sätt att bära dem får Babsan att framstå som hämtad från en Amishranch. Den genomsnittlige wagnertanten är dessutom dold bakom en mängd make-up, som uppskattningsvis vida överskrider Pridetågets samlade förbrukning.
Som svensk i Bayreuth är jag också sådär stolt, som bara en mamma i en gayparad kan vara. Stolt för att de som utan tvekan drar ner de flesta och största ovationerna av den kräsna publiken är svenskar! Ett festspielhaus vars skrikande skulle få en fotbollsmatch på Ullevi att låta som en flickkör på ett dagis, när Nina Stemme kommer in i aktslutet av operornas opera Tristan och Isolde, gör att man växer några centimeter. Bildligt talat.
Växte några centimeter mer bokstavligt gjorde jag däremot när manskören stämde upp i första akten av Parsifal. Salongen formligen kvävdes av testosteron när den väldrillade mansstämman visade vad den kunde. Sjukt gay.
För att inte tala om hotellets spaavdelning som hade både ång- och torrbastu, och en stor gräsbevuxen balkong där man kunde stoltsera i sin Wagnerska oskuldsfullhet. Gay?! Daaah! Eller stans enda blygsamma erotiska butik, som hade självaste Mästersångarna i fönstret. Aldrig för har väl porr och opera setts vandra så harmoniskt hand i hand.
Och så fortsatte det. Under några intensiva festspelsveckor förvandlas den sydtyska hålan utan gayklubb, och som fortfarande har Mohren-apoteken med bilder på infödingar i skyltfönstret, till ett enda långt färgsprakande, snittsmaskande, pro-seccohävnade, solfjädersviftande pridetåg.
Därmed återstår bara att reka min omgivning för att veta vart jag ska lägga in mitt livs grövsta stöt för att komma över biljetter, utan att behöva vänta 7 år. Det borde funka någonstans. O ja, jag sa ju att jag hade fördomar om gayvärlden…!
Läs mer om festspelen i Bayreuth
http://www.RickardSoderberg.se
Källa: Läs mer på RickardSoderberg.se
Publicerad: 2006-08-16 17:58:15
Uppdaterad 2020-05-12
