Hbt-frågor kräver ett feministiskt initiativ

Debatt

Alltför sällan leder hatbrott till åtal. Endast tio procent av 367 anmälda hatbrott med homofobiskt motiv leder till rättegång, skriver docent Eva Tiby i En studie av homofoba hatbrott i Sverige. Av de fall som togs upp i rätten ledde 24 till domar och endast i fem av fallen togs hatbrottsmotivet upp. Dessa siffror är hbt-personers berättelser om sin vardag, sina livsvillkor, rädslor och sitt begränsade handlingsutrymme. Endast en feministisk analys kan synliggöra de normer och maktstrukturer som möjliggör de brott och det grova våld som hbt-personer och rasifierade grupper utsätts för. 80 procent av förövarna är män. Det är samma patriarkat, samma behov av makt och kontroll, som förtrycker människor utifrån kön, sexualitet och ras/etnicitet.

Feministiskt initiativ föreslår att hatbrott ska utredas under en särskild enhet inom polisen där kompetens finns samlad. Vi anser även att alla verksamma inom polis, åklagarmyndighet och domstolar ska genomgå en obligatorisk utbildning med könsmakts- antirasistiskt och hbt-perspektiv. Vi menar också att det är självklart att brott mot transpersoner och personer som inte passar in i normen om vad som anses vara manligt eller kvinnligt ska inkluderas i definitionen av vad som utgör ett hatbrott. Transpersoner ska också inkluderas i lagstiftningen om hets mot folkgrupp.

För drygt en vecka sedan angreps deltagarna i det lettiska Pridefirandet i Riga av homofoba demonstranter. En blandad känsla av upprymdhet och oro infinner sig när Stockholm Pride inleds, eftersom det som hände där också kan hända här. Detta påminner oss om att vi, i arbetet mot homofobi och heteronormativitet, måste solidarisera oss med feminister, hbt-aktivister och antirasister i de länder där hbt-personers grundläggande mänskliga rättigheter och existens ifrågasätts. Situationen internationellt gör det angeläget att uppmärksamma den svenska asylpolitiken som saknar insikt och förståelse för kvinnors och hbt-personers asylskäl. Feministiskt initiativ föreslår att sexuell läggning, könsuttryck och kön ska vara asylgrundade skäl. Kvinnor och hbt-personer som hotas till livet, utsätts för sexuella övergrepp och får sina rättigheter inskränkta ska räknas som politiska flyktingar.

Att leva utan fruktan för våld och övergrepp är varje persons grundläggande rättighet. Samkönade relationer är inte befriade från våld. Cirka 25 procent av de svarande i Carin Holmbergs och Ulrica Stjernqvists undersökning Våldsamt lika och olika uppgav att de hade blivit utsatta för psykologiskt, sexuellt och/eller fysiskt våld inom en nuvarande eller tidigare relation. En överväldigande majoritet väljer att inte polisanmäla det våld de är utsatta för, vilket betyder att mörkertalet är stort. Samhället måste tillmäta samkönade relationer samma värde som heterosexuella och bli mycket bättre på att lyfta fram att våld inom samkönade relationer existerar.

En del debattörer försöker att avfärda könsmaktsanalysen av mäns våld mot kvinnor genom att säga att våld också förekommer inom samkönade relationer. Vi menar däremot att en feministisk analys av våld ser att samma behov av kontroll, isolering och övervakning finns i såväl samkönade relationer som heterosexuella förhållanden och att detta våld normaliseras. Feministiskt initiativ anser att kommunerna måste ta ansvar för att hjälpa, stödja och skydda de kvinnor och män som är utsatta för våld inom samkönade relationer. Partners som utövar våld ska ha rätt till hjälp och den hjälpen ska utgå ifrån ett hbt-, antirasistiskt och könsmaktsperspektiv.

Hbt-frågorna kräver ett feministiskt initiativ. Vi talar om både rättighetsfrågor och ett ifrågasättande av normer. Till skillnad från de andra partierna gör vi en maktanalys som utgår ifrån uppfattningen om en könsmaktordning och att den är sammanflätad med andra maktstrukturer såsom heteronormativitet och en strukturell rasism.

Monica Amante, Feministiskt initiativ
Maria Hedberg, Feministiskt initiativ

Publicerad: 2006-07-31 15:03:56