Historien är enkel. En amerikansk författare kommer till 30-talets Berlin för att skriva en bok. Väl där dras han med i det dekadenta nattlivet och förälskar sig i aktrisen Sally Bowles. Men det hårdnande politiska klimatet drabbar deras relation och omgivning. På ytan är det glamor men under den finns trasigheten och de nazistiska medlöpartendenserna.
I den här uppsättningen av Cabaret är det är birollerna som bär berättandet. Det som griper tag är kärlekshistorien mellan den åldrade hyresvärden Fräulein Schneider (Anneli Martini) och judiske frukthandlaren Herr Schultz (Peter Kneip). Anne-Lie Rydé gör en skön insats som den osympatiska mansslukerskan Fräulein Kost – som en germansk version av Kåta Gun i Kvarteret skatan. Men framför allt är det här Peter Jöbacks föreställning.
Det är befriande att för ovanlighetens skull se Jöback böga loss. För det är så här man önskar att han var som artist. Om han använde sig av bara ett uns av den expression han nyttjar i Cabaret i sitt vanliga artisteri hade han kunnat vara ett nordiskt svar på Robbie Williams. Jöback gör de klassiska shownumren med fjollig stake. Hans insats är total – och det man bär med sig hem som en euforisk känsla från föreställningen.
Publicerad: 2006-01-21 16:12:57
Uppdaterad 2016-12-13
