I början av november avled en av den svenska teaterns stora, Kent Andersson. Han blev 71 år gammal och höll just på att slutföra repetitionerna av August Strindbergs Ett drömspel på Göteborgs Stadsteater.
Kent Andersson blev ett av de stora namnen inom 60- och 70-talens politiska teater. Med pjäser om Hemmet, Flotten och Sandlådan framförde han och medarbetaren Bengt Bratt stark samhällskritik.
I Aftonbladet (pappersupplagan) idag berättar koreografen Ivo Cramér (84) om deras tidigare kärleksrelation. De två träffades i Stockholm där Cramér var balettchef och Andersson arbetade på Dramaten.
Ivo Cramér var då änkling och Kent Andersson var skild med tre barn.
Alla visste. Vi var alltid tillsammans och vi reste ihop, säger Ivo Cramér till Aftonbladet idag.
Ivo Cramér, Foto Kent Östlund / SCANPIX
Kent Andersson gick dock aldrig själv ut i media och talade om sin homo- eller bisexualitet. 1991 intervjuades han i gaytidningen Reporters novembernummer. Han prydde tidningens omslag och talade om komediserien i TV, Duojag. I pjäsen spelade han den ene i ett manligt par. Hans motspelare var Gösta Ekman.
I Reporter-intervjun togs det upp att han levde ihop med en man, något han tonade ner. Andersson själv kallade det ”kvartar hos en pensionär”.
– Men det handlar mer om behov av en fadersgestalt, sa han i Reporter. Det är inget sexuellt. Men visst har jag behov av en man fysiskt.
Han berättade om svårigheten för honom om att tala om sexualitet och att han aldrig ansåg sig kunna skriva om det ämnet eller om ”familjedramer”.
– Jag växte upp i genuin arbetarmiljö på Hisingen i Göteborg under 30 40-talet. Ett riktigt barnrike där alla levde trångt och under knappa förhållanden. I min familj var vi nio personer i ett rum och kök på 32 kvadratmeter.
I ett sådant sammanhang hade man, berättade han för journalisten Örn Lindstrand, inga hemligheter för varandra, men man talade aldrig om sexualitet.
– I den miljön är det gruppen som räknas. Och solidaritet. Två människor blir betydelselösa. Vad två människor har för sig med varandra är ointressant. I alla fall ointressant att tala om.
Reaktionerna på pjäsen ”Duojag” blev positiva berättar Andersson i Reporter-intervjun. Regissör och författare var Marie-Louise Ekman som ”hämtade stoff” från homosexuella vänners relationer.
– Inte minst deras styrkeförhållande och maktkamp, berättar Andersson i intervjun. Något som pågår inom alla relationer. Men kanske blir extra tydligt när det handlar om två män som sammanlever.
Att han och Gösta Ekman spelade homosexuella var inget de talade om under inspelningen.
– Meningen var ju inte att visa fram en sexuell läggning utan att visa fram människor, sa Kent Andersson i intervjun.
– Så jag tror inte vi förstärkte några fördomar om homosexuella. Vid Gud hoppas jag inte det. Men vi var ju inte speciellt fjolliga, sa han och i artikeln framgår det att han smålog åt den kommentaren.
Kent Andersson levde sista tiden dels i Göteborg och i en våning på Palma de Mallorca. Förutom skådespeleri och pjäsförfattande skrev han även dikter.
Publicerad: 2005-12-11 16:26:06
Uppdaterad 2016-11-15
