Åke Green slipper finkan, det borde vi glädjas åt

Debatt HD och Åke Green

Homo- och bisexuella utsätts för hot, våld, trakasserier och diskriminering i vårt samhälle. Att bryta mot normen för hur en man eller kvinna förväntas vara och agera kan stå individen dyrt. Det är viktigt med lagar som skyddar mot den här sortens förtryck. Och sådana lagar finns. Att inte anställa en kvinna med argumentet att hon är flata är inte tillåtet. Det är heller inte tillåtet att vägra släppa in en man på krogen med förklaringen att han är bög. Om man blir utsatt för brott för sin sexuella läggnings skull, ska straffet vara hårdare. Så ser lagen ut.

Det är en skam för rättsamhället varje gång dessa lagar inte tillämpas som de ska. Att det ändå händer är något som vi som lever i det här samhället aldrig får sluta uppmärksamma och protestera emot.

Men om man vill kasta Åke Green i fängelse för den predikan han höll i sin kyrka på Öland, tror vi att man är inne på farliga vägar. Just munkavle-metoden är nämligen ingen bra metod i kampen mot förtryck. De som tror att en inskränkning av det fria ordet gagnar förtryckta grupper glömmer en viktig sak: att yttrandefriheten är viktigast för just för minoriteterna.

Yttrandefrihet är ett skydd mot att majoritetens åsikter är de enda som hörs och syns. Yttrandefrihet är en god medicin mot likriktning och majoritetens förtryck av minoriteten i ett samhälle.

Men yttrandefriheten måste väl kunna inskränkas i vissa fall? Ja, det är rimligt. Det bör inte vara tillåtet att öppet säga precis vad som helst. Var gränserna för yttrandefriheten bör dras är en viktig fråga att diskutera. I detta sammanhang kan man ifrågasätta lagen om hets mot folkgrupp. Kanske bör man skrota hela hetslagstiftningen? Kanske bör den vara kvar men tydliggöras, eller modifieras? Kanske är den bra precis som den är? De möjliga ståndpunkterna är många. Oavsett i vilken ståndpunkt man landar, så menar vi att det var bra att Åke Green friades.

Varför?

Det grundläggande argumentet är att yttrandefriheten är så viktig att man bör avstå från inskränkningar av den i tveksamma fall. Åke Greens predikan är ett väldigt tveksamt fall.

Det är ingen hemlighet och inget nytt att vissa kristna samfund tycker att sex utanför äktenskapet är en synd. I princip spelar det ingen roll om det är äkta mannen som är otrogen med en annan kvinna, en person som har sex med någon av samma kön, eller en vuxen som har sex med ett barn – allt detta betraktas som något sexuellt abnormt.

Åke Green tog i så det knakade när han predikade och menade att ”sexuella abnormiteter är en djup cancersvulst på hela samhällskroppen”. Åke Green tror att det finns en Gud som håller med honom, han läser Bibeln så. Hans predikan handlar mestadels om homosexualitet eftersom just denna abnormitet sanktioneras av staten, genom partnerskap och annat.

Det är intressant att Åke Green anser att homosexualitet inte är någon slags egenskap som en människa föds med – det är nämligen en ståndpunkt som han delar med helt andra läger (om än på totalt skilda grunder).

Men Åke Greens antagande om homosexualitetens natur är inte bara intressant ur den synvinkeln. Han uppfattning att homosexualitet är ett val gör också hans predikan till en tvättäkta moralpredikan. Homosexualitet är ett sätt att leva som man väljer eller väljer bort. Det är fel att välja det, det är rätt att välja bort det. Detta i sig är en uppfattning som man inte behöver hålla med om. Men enligt vår åsikt borde man åtminstone få framföra den. Att Åke Green kryddar denna uppfattning med svavelosande salvor om att naturkatastrofer kan komma att drabba landet och att han använder ordet ”cancersvulst” om det han anser är synd mot Gud förändrar inte saken. Även osympatiska och upprörande åsikter måste få framföras i en demokrati. Inte vad som helst, det menar vi inte – men väldigt mycket. Obekväma och till och med kränkande uttalanden måste få förekomma i en demokrati.

Ett annat argument för det goda i den friande domen handlar om ansvarsfördelning och metoder. Vem är det som bör ha ansvaret för att bemöta sådana åsikter som Åke Green förfäktar och med vilka metoder bör de bemötas?

Är det statsapparaten som alltid ska se till att åsikter av Åke Greens snitt inte får fäste i samhället? Nej, primärt är det inte statsapparaten utan folket som kan upprätthålla den demokratiska människosynen. Det är allas vår uppgift, allas vårt ansvar, att protestera mot Åke Greens vidriga syn på homosexualitet.

Åke Greens predikan bemöts bäst med människors högljudda kritik – inte med statens munkavle. Detta tål att upprepas!

Samma dag som Åke Green friades, rapporterade medierna om att hatbrotten ökar i samhället, enligt statistik från Säpo. Muslimska organisationer, judiska organisationer och RFSL-lokaler utsätts för vandalisering och mordbrandsförsök. Man måste vara tydlig med allvaret i dessa tendenser. Förtryck och diskriminering ska bekämpas och där ska staten finnas med. Men en stark yttrandefrihet är ett bra verktyg i den kampen, inte en fara.

Daniel Foxhage,
sexualupplysare

Marthin Högsten,
jurist

Malinda Flodman,
konsult inom marknadskommunikation

Jenny Edberg,
juridikstuderande

Jan Bergström,
psykolog

Publicerad: 2005-12-09 13:40:15