Mode 2005

Du blev upptäckt i New York när en butiksägarinna såg dig och dina egendesignade kläder?
– Ja, hon frågade var jag köpt kläderna (en topp och en tröja i ull), och när jag berättade att jag gjort dom själv ville hon börja sälja dom. Det var ju i liten skala då, även om det var mycket jobb. Och efter det började en annan välrennomerad butik i Soho sälja kläderna och det gav en del extra pengar. Sen rullade det på och ett år efter det flyttade jag hem till Sverige och Ulrika Nilsson på JUS hoppade på och ville sälja mina plagg och sen var jag med på Modemässan…och nu finns mina kläder lite överallt.

Dina kläder är inspirerade av 20-30-tal med inslag av sent 70-tal sägs det…
– Ja, jag gillar de siluetterna som den tidens mode gav. Sedan är det en spännande tid när man slog sig fri från samhällets normer och gick sina egna vägar. Sådant gör mig inspirerad när jag skapar plagg.

Vad inspirerar dig annars?
– Jag läser mycket biografier om människors förmåga att gå sina egna vägar trots enorma motgångar och förluster. Jag gillar det här med att vissa besitter en kraft att kunna gå igenom vad som helst och ändå nå sitt mål i livet.

Vad är det största som hänt dig yrkesmässigt?
– Det här ligger ju högt såklart. Och när jag fick mina agenter i New York och Stockholm var också viktiga kliv för mig som yrkesperson. Och jag måste ju säga att Anderssom är min delägare, har varit viktig. Han är min kusin och vi hade inte haft kontakt på många år, sedan ringde han en dag och frågade om jag ville ha ekonomisk hjälp. Detta efter att hans döttrar kommit hem med mina kläder. Han kände ju igen namnet och ville ställa upp(skrattar). Och han fungerar väldigt bra och är inte för ivrig utan väntar in mig så att jag är redo att ta mig över nästa tröskel i karriären.

Vad är typiskt hösten 2005 för dig?
– Överdimensionerade knytblusar, uniformsinspirerade plagg och klänningar. Klänningen är ett fantastiskt plagg som är väldigt funktionell. På med ett plagg sedan är du klädd liksom…

Vad skulle du aldrig sätta på dig?
– Kortkort och stringtrosor! Det är extremt svårt att få en kortkort kjol att se snygg ut. Och stringtrosor gillar jag inte alls.

Carin kommer från Gotland och namnet uttalas ”Rodebjär” och alltså inte ”Rådebjär”.

Hur är det att vara designer i Sverige?
– Det är svårt att klara sig ekonomiskt eftersom landet inte är så stort, det finns ingen stor marknad för mode. Men samtidigt är det lätt att ta sig överallt och man kan leva billigt. En sak som är lite tråkig är att svenskar är rädda att sticka ut och vara lite egna. Det kan vara en nackdel för designers som vill testa gränserna.

Vad skulle du säga om H&M ringde och ville ha ett samarbete?
– Hmm, kanske om fem år. Det skulle nog vara rätt kul och jag gillar deras idé. Ett demokratiskt mode som alla har råd med och som är otroligt funktionellt och lättillgängligt.

Brukar vänner kalla hem tid för att ge råd och tips om kläder?
– Nej, jag hatar att råda människor till vad de ska ha på sig. Människor borde välja själva och inte lyssna så mycket på vad andra tycker. Det blir mycket roligare då.

Säg en film som inspirerat dig och vars estetik du gillar?
– Cabaret är otroligt snygg. Den såg jag om nyligen och jag gillar stilen i filmen.

Nu är det bara damkläder som gäller för dig, skulle du kunna tänka dig att göra herrkläder också?
– Ja, absolut! Det vore kul men då måste det ju finnas tid, och det gör det inte nu, men jag ser mig absolut hålla på med det längre fram. Killmodet skulle må br av att man löste upp konventionerna lite.

Skulle ditt favoritplagg klänningen, funka på män om du fick göra dom?
– Om det gjordes på ett riktigt bra sätt- Men jag skulle nog satsa mer på långa koftor och svepande plagg, kanske inte just klänningar.

Gör kläderna mannen?
-Nej! Inga kläder gör någon. Det är det första man reagerar på men det är inte det som gör personen.

Vad lyssnar du på för musik?
– Jag gillar Anthony & The Johnsons senaste. Och jag har tur som har vänner som ser till att jag får lite skivor som de själva gjort. Jag tycker att musik och mode är rätt lika varandra i och med att de båda kan uttrycka en känsla och förmedla så mycket.

Varför är det så mycket gays i modesvängen?
– Jag vet inte, men jag tror att det kan handla om att modebranschen har väldigt uppluckrade gränser och man får vara och se ut hur man vill. Det är så fantastiskt att det finns utrymme för alla sorters personer. Men jag tänker aldrig på folks sexuella läggning, det är personen man ser.

Publicerad: 2005-08-21 00:00:00