Iran
De upprörande bilderna från avrättningen på två iranska tonåring väckte vrede världen över.
Dels för att man avrättat ungdomar genom offentlig avrättning och dels för att de två dömds för sodomi. Det tolkades som att de två avrättats på grund av sin homosexuella läggning.
Samtidigt fanns rapporter om att de två dömts för sexuella övergrepp på en 13-årig pojke. Rapporter som bland olika grupper avfärdades som iranska myndigheters propaganda.
Såväl svenska gaygrupper som brittiska genomförde med exiliranier protester mot avrättningarna.
Den amerikanska människorättsorganisationen Human Rights Watch meddelade via Scott Long, ansvarig för organisationens HBT-arbete, har gått igenom händelserna grundligt.
Det visar sig att de två tonåringarna dömdes först och främst för sexuella övergrepp på den 13-årige pojken.
Händelsen skall ha skett för två år sedan, då de två rövade bort 13-åringen och tillsammans med fem andra tonåringar utsatte pojken för sexuella övergrepp under knivhot.
Detta påstående skall ha stötts av vittnen.
Human Rights Watch konstaterar i sin rapport att den ursprungliga rapporten från studenternas nyhetsbyrå ISNA enbart talade om ”sodomi” som de brott de dömts för i löptexten. I rubriker och ingress användes dock ”påtvingad sodomi”.
Human Rights Watch reagerar på den brittiska aktivistgruppen OutRages formuleringar om att de två identifierade sig som homosexuella. De skall, enligt citaten från OutRage, gråtande ha sagt att ”vi visste inte att homosexualitet var belagt med dödsstraff”. Det de i en mer näraliggande översättning skall ha sagt var att ”Vi visste inte att sådana handlingar var belagda med dödsstraff”, men utan att uttala homosexualitet.
I rapporten påpekas att mediarapporter redan innan avrättningarna nämnt våldtäktsanklagelserna.
Detta motsäger de uppgifter som främst gaymedia världen över angett, att det är först efter att internationella protester kommit som frågan om våldtäkt angetts.
I rapporten från Scott Long understrykt att Iran är ett land känt för sina brott mot mänskliga rättigheter, och att frågan om tonåringarnas homosexualitet inte kan uteslutas ha påverkat domen.
Long är även bekymrad över hur frågan uppmärksammats i gaysammanhang, där hotbilden av såväl Iran som ”islam” förvirrat omdömet.
– Vi borde alla reflektera över våra förutfattade meningar, säger han i rapporten.
Och han lägger till att det finns en obehaglig känsla kring synen på oskyldig respektive skyldiga offer för dödsstraff.
– Jag förstår inte hur ordet ”gay” verkar få fart på vår idignation över det som hände de här pojkarna, och stängs snabbt av när det inte längre kan brukas. Inte heller kan jag, som mångårig motståndare till dödsstraff, förstå hur vår vrede och ilska kan bero på om de är ”oskyldiga” till de brott som de med största sannolikhet dömdes för. Och att den sedan kan försvinna då vi uppfattar dem som ”skyldiga”. Rättigheter är inte till för helgon: Och om vi bara försvarar dem utifrån det att vi kan identifiera våra egna egenskaper hos dem, vår egen identitet, så är vi inte aktivister utan narcissister utan attityd.
Dödstraffet mot de två tonåringarna fortsätter att uppröra och bland annat har EU protesterat mot att just ungdomar avrättas i Iran. Human Rights Watch har även protesterat mot avrättningen av tonåringarna.
Källa: HRW LGBT-projekt
Publicerad: 2005-08-01 14:53:22
Uppdaterad 2016-11-15
