Debatt
Att som ung grabb i 17-årsåldern med en osäkerhet på vuxenlivet och sitt trevande att hitta sin egen sexualitet, samlas med andra grabbar och tjejer och mönstra inför militärtjänstgöringen kan vara ett helsike.
Senare när man blivit uttagen och Lumpen är ett faktum, kan det kännas ännu svårare. Tvingas leva med andra grabbar som är grabbiga, där ruljansen med bögskämt och upptufsad manlighet tar sig märkliga former med förtryck, mobbing och
tävlingsinsikt.
Lumpen är för många nåt riktigt kul, om man känner att man är accepterad och att man är välkommen och att man känner sig som en i gänget.
Att komma tillbaka till förbandet på måndagmorgonen och stolt berätta vad man haft för roliga strapatser under helgen och vad man hittat på med sin partner på ett öppet och bra sätt.
Att känna kamratskapen under den hetronormativa normen där pojke är med flicka och man gör lumpen och blir till man.
Förmodligen känner ingen homo- eller bisexuell grabb som gjort lumpen igen sig med den beskrivningen. Nej, tvärtom lumpen kan vara en ständig plåga där man tvingas leva i det tysta om sin sexuella läggning, där befäl och kamrater använder skällsord om bögar och drar bögskämt i all evighet. Där grabbsex är nåt fult och äckligt och där det motsatta könet framhävs som sexobjekt och något att avgudas till varje pris helst genom en nakenbild upphängd i logementsskåpet.
Vi lever i ett fantastiskt land. Vi har yttrandefrihet och tryckfrihet. Underhållning skall vara roligt och skapa ett värde för oss människor att få skratta njuta och få drömma oss bort. TV-serier, dramafilmer, dokumentärer och såpoperor förgyller alla tillvaron på sitt speciella sätt. I dokusåpornas värld tas frivilliga människor ut att få göra oväntade saker i speciella situationer och under stark tidspress. Ofta blir det roligt och spännande och god underhållning. Ibland tangerar det vidrigheter och osmakligheter och andra konstiga känslor.
Uppfinnelserikedomen är oerhört stor inom den kommersiella tv-världen mycket sponsorpengar och allt genom att skapa bra tv och att få höga tittarsiffror.
Nu har emellertid faktiskt gränsen passerats. Kanal 5 senaste dokusåpasatsning har en plot som man anser vara helt enastående. Att samla nio bögar och göra dem till män i en sk fiktiv lumpen under en amerikansk sergeant drillmaster. I finalen skall dom tävla mot riktiga militärer.
Vad är riktiga militärer? Vit heterosexuell man yngre än 40 år? Och vad går lumpen ut på att bota sin homosexualitet?
Försvarsmakten har en uppgift idag. Det är att utbilda duktiga och stridsdugliga soldater och sjömän för en svår militär uppgift. För att klara av den uppgiften har Försvarsmakten ett uttagningssystem där man ställer baskrav på varje individ som skall tas ut för varje enskild uppgift. Detta bedömningssystem går ut på att mäta fysisk och psykologisk styrka och uthållighet. I denna uttagningsprocess tar man faktiskt inte hänsyn till sexuell läggning idag. Det har inte alltid varit en självklarhet och vägen till detta beslut har varit lång.
2001 bildades Föreningen HoF homo-, bi- och transpersoner i försvaret. Läget för HBT-personer hade tills dess varit oerhört svårt. En dold uttalad sanning var att HBT inte existerar hos oss i Försvarsmakten. Att detta är ett Stockholmssyndrom som utgörs av fjollor i huvudstaden och som inte finns på min arbetsplats och i min stad och på min regementsort. En handfull kollegor vågade öppet leva ut sitt rätta jag och komma ut på sin arbetsplats och få leva ett naturligt liv. För ingen av dessa hade detta varit en enkel process i den heteronormativa högborgen Försvarsmakten.
I den undersökning som gjordes under 2003 visade resultatet att 7/10 homo- och bisexuella i försvaret inte känner sig trygga med att vara öppna med det inför kollegor eller lumparkamrater.
Detta är ett öppet levande bevis på den dystra och bistra verklighet som Försvarsmakten visade som arbetsplats.
Försvarsmakten har en väldigt annorlunda struktur än andra arbetsplatser. Dels är det en traditionell arbetsplats med en arbetsgivare och arbetstagare, sedan är det också en utbildningsplats där eleverna är uttagna av samhället för att göra sin värnplikt.
För de värnpliktiga är situationen ännu svårare. Där man mer eller mindre tvingas till tystnad av sina kamrater och av sina befäl. Där det absolut var allting än annat än högt i tak och en självklar öppenhet.
Sedan 2001 har vi i föreningen HoF arbetat mycket aktivt med att få till attitydförändringar på vår arbetsplats. Vi har velat att alla självklart ska få känna sig lika välkomna och respekterade oavsett kön, etnicitet, sexuell läggning eller religion. Enormt mycket arbete har vi lagt ned på att vara opinionsbildare och sakkunniga inom HBT-området dels inom Försvarsmakten, vår arbetsplats, men också gentemot andra myndigheter, Riksdag och regering.
Inom Equal-projektet Normgivande Mångfald har vi dessutom genomfört arbetsplatsutbildningar för ca 4000 anställda och värnpliktiga under åren 2002-2004. Mycket har vi lyckats förändra genom upplysning och utbildning men ännu är det en enorm resa kvar att genomföra. Vi är bara på toppen av ett isberg.
Att nu Kanal 5 väljer att genomföra en raljerande fördomsfylld dokusåpa på temat bögar i lumpen känns förnedrande. Man väljer att genom denna programidé ytterligare späda på fördomar mot oss homosexuella killar och hur omvärlden så gärna vill se oss utifrån stereotypa nidbilder. Allt det arbete som vi lagt ner för att förändra vår arbetsplats och för Sveriges värnpliktiga raseras nu i enormt jättemanifest där fördomarna skall få segra.
Det är beklagligt. Att vi 2005 i Sverige skall behöva få se en satir underhållning baserad på kränkningar, förtryck och fördomar!
Styrelsen för Föreningen HoF har bjudit in Kanal 5s
programledning till ett möte för att få förklara våra
synpunkter och skapa en kreativ dialog.
Vi avvaktar fortfarande svar.
Källa: HoF
Publicerad: 2005-04-18 16:35:47
Uppdaterad 2020-11-15
