Biologi
Det är enkelt att ta avstånd från Ken, desto svårare är det att förstå hur personer som annars är upplysta och medvetna kan påstå att homosexualitet är onaturligt. De finns överallt, i skolan, på arbetet och i riksdagen, homofoberna. Många av dem använder samma argumentationslinje som Ken, den biologiska. Vid dessa rent löjeväckande påhopp ska man veta att påståenden om att djur inte lever i homosexuella förhållanden bygger på ren okunskap.
Den amerikanske biologen Bruce Bagemihl gav 1999 ut boken Biological Exuberance : Animal Homosexuality and Natural Diversity. Boken är ett resultat av mer än 10 års forskning kring djur och deras sexuella vanor. Bagemihls studier, med många andras, visar entydigt på en enda sak, djur lever även de i homosexuella relationer.
Ken talar om att han aldrig sett två lejonhannar vara förälskade. Det må vara sant att Ken inte upplevt ett homosexuellt lejonpar men lejon är de facto en av de mest studerade djurarter och går man till forskningen för att få svar är sanningen en helt annan än Kens. Lejonhannar som lever i par har t.o.m. längre och mer intima förhållanden än de heterosexuella paren.
Vidare berättas det om apor och deras minst sagt avancerade sexliv. Oralsex, analsex, onani och traditionella samlag utövas i alla tänkbara kombinationer i apornas värld, precis som hos människan. Killar med killar, tjejer med tjejer likväl som heterosexuellt.
Att hävda att homosexualitet är en risk för artens reproduktion motbevisas effektivt i Bagemihls bok. Hos giraffer är det endast 25% som deltar i reproduktionen, hos sjölejon så få som 5-10%. Även djur har alltså sex utan tanke på artens fortlevnad, och såväl giraffer som sjölejon är än utom riskzon för att arten ska vara utdöende.
Med detta i bagaget kan man lugnt konstatera att om man nu ska behöva hävda sin homosexualitet ur ett biologiskt perspektiv så finns det ingenting som säger att det skulle vara onaturligt eller riskabelt för arten människans fortlevnad. Sorry Ken!
Publicerad: 2000-09-06 19:07:16
Uppdaterad 2023-07-04
