Få ställen har berört mig så illa som Neuengamme. Ett koncentrationsläger utanför Hamburg, ett nazistiskt fångläger för homosexuella och andra icke-önskvärda individer. Neuengamme var ett av de ställen där nazisterna bedrev medicinska experiment på homosexuella. Det är en plats fylld av lidande, en plats av död; homosexuellas död, tusentals människors död. Jag och Elisabeth Ohlson Wallin besökte lägret när vi samlade material till vår helgonkalender. Vi lade ner blommor vid minnesstenen och vi lyssnade till guidens berättelse om de homosexuella fångarnas förnedring. Nazisternas retorik var förintande. Under 1920- och 30-talen byggdes hotbilden upp allt mer: det tyska folket skulle gå under, om inget gjordes för att komma tillrätta med de homosexuella. Homosexualiteten var en abnormitet, män som älskade män och kvinnor som älskade kvinnor var en fara för hela samhället. Homosexuella förgiftade samhället, de måste utraderas ur folkgemenskapen.
Guidens berättelse hade svårt att tränga in. Vi lyssnade, men vi orkade inte ta till oss allt som sades. Vi stod på platsen för avrättningen och tortyren, och då blev den hatiska propagandan mer än vad vi mäktade med. Vi slutade att lyssna till sist. Vi såg bara på bilderna i museet. Utmärglade män i randiga fångkläder. En rosa triangel på bröstet. En blick fylld av rädsla eller var det hopplöshet?
Mellan hatets retorik och hatets praktik finns ett klart och tydligt samband. När ett samhälle tillåter anti-semitisk propaganda ligger förföljelse av judar nära till hands. Likaså när samhället godtar hets och hot mot homosexuella; då öppnar man upp för hat och våldshandlingar mot homosexuella. Det var tydligt under nazitiden och det är tydligt nu. Pingstpastor Åke Green står i sin predikstol och vädrar sitt förakt. Den nazistiska homohetsen tuggas om i kristen tappning; homosexualiteten är en abnormitet, en cancersvulst, en fara för hela samhället. Sverige kommer att drabbas av katastrofer om inget görs åt de homosexuella. Åke Green hävdar sin religionsfrihet och sin yttrandefrihet. Och i hovrätten får Åke Green rätt. Hovrätten friar pastorn från anklagelserna om hets mot folkgrupp. Hatets retorik skall tydligen vara tillåten i Sverige. Enligt hovrätten räcker det tydligen om hatets praktik är kriminaliserad. Hovrätten har därmed visat att man inte tagit lagen om hets mot folkgrupp på allvar. Målet måste därmed tas upp på nytt. I Högsta Domstolen.
Jag tänker på skorstenen i Neuengamme. Skorstenen, som var det enda som fanns kvar av lägrets krematorium. Hur många dödade homosexuella hade bränts upp där? Hur många kunde brännas på en och samma gång? Nu liknar skorstenen mest ett utropstecken. Aldrig mer!
Gårdfeldt om Elisabeth Ohlson-Wallins bild:
Bilden visar Appellplatz i Neuegamme, dvs fångarnas uppställningsplats, där de varje morgon och kväll räknades in. Den gamle mannen på bilden heter Ralph, homosexuell man från Hamburg som varje år besöker Neuengamme (beläget utanför Hamburg) för att hedra de homosexuella som blev nazisternas offer. Världens första minnesmärke till minne av nazisternas homoförföljelse finns just här i Neuengamme. En liten minnesplatta, uppförd flera decennier efter det att man börjat hedra judiska, politiska och andra offer för den nazistiska förföljelsen.
Publicerad: 2005-02-11 19:06:06
Uppdaterad 2024-11-14
