Media
Tills nyligen fanns det väldigt få gaytidskrifter i Frankrike. De som fanns var antingen militanta, porriga, kultursnobbiga eller en blandning av allt detta. Inget konstigt med det. Det var egentligen samma sak i övriga Europa. Men de senaste åren har ett stort antal nya franska gaytidningar sett dagens ljus. Inget konstigt med det heller. Homosexuella har blivit mycket synligare i det franska samhället sen debatten om partnerskap 1995. De har skaffat sig en betydelsefull och stabil plats i medierna och annonsörerna började snabbt inse att det fanns pengar att tjäna genom att marknadsföra sig mot en gaypublik.
Gratis eller till försäljning, rikstäckande eller regional, billig nöjesguide eller glossig lifestyle magazine. Idag finns det nästan gaytidskrifter för alla möjliga smaker och nischer. Frågan är om det finns en marknad för alla och hur många som kommer att finnas kvar om säg två-tre år.
Nykomlingen i genren heter Baby Boy. Det är en 40-sidors gratistidning som kommer ut varannan onsdag och distribueras på 300 ställen i Paris. Baby Boy vill vara gay och etnisk, vilket betyder att den vänder sig till homosexuella (killar!) med invandrarbakgrund (dvs araber och svarta i första hand) och deras vänner. Elaka tungor skulle tillägga ”och de som tänder på dem”. Officiellt har Fouad Zeraoui, som står bakom tidningen, en social ambition. Genom Baby Boy och dess relaterade sajt, kelma.org, vill Fouad hjälpa killarna att acceptera sin homosexualitet. Han vill stärka deras självförtroende genom att visa positiva livstilsförebilder.
Fouad har också sin egen nattklubb – BBB – som startades 1997 när det var nästan omöjligt för en mörkhyad homosexuell att komma in på en gayklubb i Marais-kvarteret. Idag har klubben blivit ett måste för alla bögar i Paris, oberoende av etnicitet eller social miljö.
Och detta kan bero på ett fenomen som utan att vara nytt i gaymiljön har blivit allt populärare: ”kiffer la racaille”. Fråga inte min franska farmor eller ens min mamma vad det betyder. Detta är 2000-tals fransk slang som betyder att man tänder på ”förortspack”, med allt det innebär för fantasier om klädseln (träningsoverall, keps och sneakers), musiksmak (rap, rn’b, raï, hip hop), attityd (aggressivitet, manschauvinism, homofobi) och sexuella vanor (skamsen våldsam sex i förortsbyggnaders trapphus). Fransmäns (erotiska) intresse för araberna är inget nytt. Inte heller homosexuellas attraktion för halvkriminella och farliga typer. Problemet idag är den medvetna eller omedvetna hopblandningen mellan dem två. Idag är alla gaytidningar, porrfilmer och telefonsexchattar fullspäckade av referenser till dessa fantasier. En porrvideobutiksägare rapporterade i franska pressen nyligen att så kallad ”etnisk-porr” idag står för 50% av hans omsättning.
Baby Boy säger sig vilja ta strid mot dessa hopblandningar. Men man kan undra om en tidning som är fullpackad av artiklar och bilder om fenomenet samt porrannonser med samma tema inte bidrar till dessa hopslagningar i stället för att bekämpa dem. Var och en får möjlighet att bilda sig en uppfattning om det genom att ladda ner tidningen från deras hemsida.
http://www.babyboy.fr/magazine_telechargement.php
Källa: BabyBoy
Publicerad: 2005-02-06 20:04:31
Uppdaterad 2021-01-22
