Annons
Annons

Kroppen

Både bögar och straighta vill ha en ouppnåeligt perfekt kropp, eller i alla fall en felaktig bild av vad de kan få. Det har amerikanska forskare kommit fram till.

Dessa rön bryter mot uppfattningen om att bögar skulle ha mer ”hang-ups” om sin kropp än straighta killar, berättar forskaren Dr. Armand Hausmann.
Uppfattningen kommer från sterotypsuppfattningar som att gaykillar är mer utseendefixerade, ofta på ett kvinnligt sätt, att bögar skulle ha sämre självförtroende och att det finns ett större tryck mot bögar att se perfekt ut. Men ingenting i studien stödde dessa uppfattningar.

– Att utforska bögars fysiska uppfattningar och tankar måste undersökas i forskningssammanhang för att ta hål på alla myter, menar Hausmann som arbetar på Innbruck Universitetssjukhus i Österrike.

I studien intervjuade Hausmann och kollegor 37 gaykillar, 49 heterosexuella män and 24 heterosexuella män med ätstörningar för att få en bild av mäns kroppsbild.I studien fick männen genom modeller visa vilken typ av kropp de skulle vilja ha, vilken kropp de tror deras partner vill att de ska ha och vilken kropp de tror är ”medelkroppen”; dvd vanligast bland män.

Bögar och heterosexuella utan ätstörningar hade orealistiska önskningar om deras kroppar. Kroppar omöjliga att uppnå med deras förutsättningar och en totalt förvriden bild om hur de ser ut präglade männens svar.
De män som hade ätstörningar hade också speciella önskningar om kroppen men här kunde forskarna få ledtrådar i var problemen låg.
– Vi upptäckte att den snedvridna uppfattningen om den egna kroppen, snarare än idelakroppen, var problemet när det gäller t.ex ätstörningar hos män och den faktan är viktig när det gäller forskning och behandling i framtiden, berättar Hausmann.

Tidigare forskning har visat att fler gaykillar än heterokillar har snedvriden bild om ideal och sin egen kropp. Hausmann och hans forskare menar även att homosexuella män har lättare att vara öppna med vad de vill med sin kropp och hur de ser ut. Heteromän bryr sig lika mycket men pratar inte öppet om det.

SOURCE: Journal of Clinical Psychiatry, November 2004.

Källa: Journal of Clinical Psychiatry, november 2004.

Publicerad: 2005-01-03 00:00:00