Asyl
Edward kom till Sverige för ett år sedan. Efter att det blivit känt i hans hanstad i östra Ukraina att han är homosexuell förlorade han jobbet, utsattes för trakasserier från grannar och trakasserades upprepade gånger av polisen.
Dagligen, berättar han, utsattes han för glåpord och hotelser. Och upprepade gånger stoppades han av polisen, enbart för att de ville se hand ID-kort. Han har vid flera sådan tillfällen även fått följa med till polisstation, där han suttit häktad, utan anledning, i 2-3 dygn.
I häktet har han misshandlats och poliserna har gjort klart för medfångarna att han är homosexuell. Efter vistelserna i häktet har han ofta tvingats uppsöka läkarhjälp.
Värsta incidenten var när två polismän som arresterat honom på öppen gata, utsatte honom för en grov våldtäkt. Tack vare att några hörde hans rop på hjälp lyckades han ta sig iväg. En månads sjukhusvistelse blev resultatet av våldtäkten.
– Ukraina är ett helt korrumperat land, berättar Edward för QX.se. Utåt försöker landet framstå som demokaratiskt, men allt är fortfarande som förut.
Att Edward dessutom är av judisk börd förbättrar knappast oddsen för honom, nationalistiska partier bedriver antisemitiska kampanjer.
När situationen blev ohållbar sökte han sig ut från landet. En närmast omöjlig uppgift eftersom västländerna har hårda krav för visum och resan i sig är extremt dyr. Edward berättar att han hade turen att få en restresa till Sverige och få hjälp av resebyråns personal för visumet.
– De hade en plats kvar och ville verkligen bli av med den, säger han.
Detta var en chans han inte försatt, utan packade, berättade för sin mor och så kom han till Stockholm.
– Första tre dagarna satt jag på MacDonalds, livrädd för svenska polisen, säger han. Jag visste ju inget om hur polisen är i Sverige.
Han sökte asyl och råkade ut för en sur handläggare och hamnade till slut i Stockholm hos en äldre homofob man.
Isolerad, utan kontakt med gayvärlden råkade han och en rysk heterosexuell vän passerade Sveavägen och Rosa Rummet. Vännen tog in honom till bokhandeln.
– Det var som en ny värld öppnade sig för mig, säger han. Jag hade aldrig sett något sånt här förut. Jag fick en chock.
Och chocken har fortsatt sedan han bara för tre månader sedan kom i kontakt med det svenska gaysamhället.
– Jag ser människor som är gay och som är helt öppna, säger han till QX.se. Jag såg paraden
jag har aldrig sett detta tidigare. Bara att gå på Patricia eller Side Track och se så många homosexuella på ett och samma ställe
.
I Stockholm Pride-paraden gick han i närheten av Föreningen Gaypoliser i Sverige och fick del av de applåder som gruppen mötte utmed paradvägen.
– Mina kinder blossade och jag var het i hela kroppen, berättar han i ett pressmaterial från vännerna.
Men visst, han har märkt av det, att det inte är helt lätt att komma i kontakt med svenska killar. Vi är ju inte direkt världsbäst på att vara öppna och nyfikna på andra människor!
Hans asylansökan har handhafts av en advokat via Immigrationsverket. Ingen större hit verkar det som. Istället har det varit hjälp från svenska gayvänner som nu börjar ge resultat.
De har satt honom i kontakt med svenska Asylkommittén, Amnesty International och RFSLs stora kännare och hjälte vad gäller homosexuella flyktingar, Stig-Åke Petersson.
– Det är tack vare Amnesty jag nu kan få hjälp av tortyrcentret, berättar Edward.
Och Utlänningsnämnden har beslutat, vilket är mycket ovanligt, att träffa honom personligen för att höra hans berättelse.
Misstänksam är han däremot mot judiska församlingen i Stockholm.
– De jag mött märkte jag direkt att jag inte skulle berätta att jag är homosexuell för, säger han till QX.se.
Förhoppningen? Ja naturligtvis att inte sändas tillbaks till Ukraina.
– Jag vet att de håller koll på mig, säger han och berättar att hans mamma utsatts för trakasserier på grund av honom.
Edward är 30 år, utbildad civilekonom och har upptäckt en helt ny värld. I höst kommer hans liv avgöras av svenska myndigheter.
Publicerad: 2000-08-31 14:00:00
Uppdaterad 2021-03-31
