Vi vill skapa en stämning som gör att de som inte gick dit på lördagen kommer ångra sig på söndagen. Så lät det när en kaxig, blivande klubbdrottning tog till orda i Reporter i oktober 1994. Många fyllor har förflutit på Bitch sedan dess, en och annan flata ångrade bittert att de vaknade upp utan baksmälla en särskild söndag, slagsmålen har varit färre än vad elaka rykten antytt och vad som egentligt hänt på de mytomspunna toaletterna vet bara de som var där. 15:e oktober firar Bitch girl Club – på dagen – tio stolta år.
Jag hade en kaxig attityd inför premiären men att det skulle komma sexhundra tjejer den kvällen hade jag aldrig kunnat drömma om. Det var mycket på den tiden. Jätte-mycket, säger Birgitta Jakobsson som tillsammans med Anna Wessling, Pamela Leal Vinals och Mille Berg ingick i Bitchs kärntrupp.
När Bitch slog upp portarna på Kolingsborg i Stockholm hösten 1994 var suget efter en lesbisk klubb enorm. De välbesökta tjejkvällarna på Hus1- som TipTop hette på den tiden- hade just serverat sin sista bira och blev åter ett mixat homotillhåll, vilket i klartext betydde en massa bögar och några transor. För flatorna återstod i stort sett bara Kvinnohuset. Jättekul för de som ville fördjupa sig i feminismen men inte så mycket party och raggpotentialen var begränsad. Bitchsuccén var ett faktum.
På julfesten kom fler gäster än på premiären och ryktet spred sig snabbt. Med åren kom folk från hela Sverige, Norden och långväga gäster från bland annat New York. Amerikanskorna var imponerade över mängden tjejer. De hade många fler nischade klubbar med mindre publik. Ungefär så som flatscenen ser ut i Stockholm idag, berättar Birgitta.
Från början hade Bitch öppet två helger i månaden och målet var att skapa en mötesplats för alla lesbiska och bisexuella kvinnor, oavsett ålder och musiksmak. Det gick bra. Anarkafeminister och Golden Ladys dansade sida vid sida under discokulan, men när technon slog igenom även på Bitchs dansgolv blev det för mycket för smaragderna.
Tanterna blev skogstokiga. Jag stod knappt ut själv så därför öppnade vi ett dansgolv i källaren med lugnare musik och styrdans, skrattar Birgitta.
Birgitta kan bara räkna till fem slagsmål under åren. Förutom tack till alla välartade flator går creden till dörrvakten Mille, som avstyrt mer än en högljudda diskussion som varit på väg att urarta.
Att Mille själv är flata har spelat roll. Men mest är det hennes underbara sätt att hantera konflikter som gjort att det har varit så lugnt på Bitch. Det är bara ett par galenpannor som vi har tvingats porta.
Män har fått kalla handen i entrén och inga böner i världen har hjälpt. Som få flatklubbar har Bitch varit stenhård på den punkten, vilket antagligen bidragit till att suget att få komma in bara ökat. Under några år var det en sport för vissa killar att klä ut sig och försöka passera Milles orubbliga gallring i dörren.
Det var två utklädda killar, och nu pratar jag inte om transor, som jag vet myglade sig in. Men Mille plockade ut dem. De transsexuella som påbörjat processen från man till kvinna och som hört av sig har givetvis varit välkomna.
Det mytomspunna sexet på Bitchs inte helt igenom sexiga toaletter vet Birgitta inget om.
Jag har bara hört rykten om det men har aldrig själv sett något. Å andra sidan är det väl härligt om folk gått igång så pass att de inte kan hålla sig tills de kommer hem. Vad jag däremot vet är att Mille avbröt ett hångel på dansgolvet som gick överstyr, skrattar hon.
Premiären 1994, Europride 1998 med över tretusen gäster och oräkneliga efterfester, en med fotbollspel på dansgolvet är minnesvärda ögonblick.
Men den mest oförglömliga kvällen var då Eva och Efva steg in på klubben. Det var innan de hade gift sig och offentliggjort sitt förhållande.
Så tyst har det aldrig varit på Bitch. Det gick ett sus genom publiken och alla huvuden var liksom synkroniserade med blickarna åt samma håll. Fyrahundra tjejer hamnade under några minuter i ett chocktillstånd. Folk kunde bara inte fatta att de var sant att de var där. Dagen efter var det säkert många som ångrade att de inte gått ut den lördagen. När de senare kom tillbaka hade tjejerna lugnat ner sig och jag tror att de lät Eva och Efva vara.
Birgitta är hemlighetsfull inför tioårs-jubileet. Säkert är i alla fall att Årets Kvinna kommer att utses. En tradition hon har för avsikt att fortsätta med även om klubben, liksom det senaste året, förblir vilande.
Jag tänker inte sätta punkt här. Ryggdunkningen med Årets Kvinna vill jag fortsätta med eftersom jag anser att det är viktigt att vi kvinnor pushar och stöttar varandra. Sedan får vi se. Kanske blir det lite spontana fester under året.
Bitchs jubileumsfest hålls på dagen tio år efter premiären: 15:e oktober på Kolingsborg.
Publicerad: 2004-10-15 00:00:00
Uppdaterad 2019-09-02
