Ediths rapport från Dansk Afton

Regnbågsfestivalen 2004

Regnbågsfestivalens Danska Afton torsdagen den 9 september blev så dansk som den bara kan bli i en svensk stad som förr i tiden har varit dansk. För en liten stund kändes Indigo som en blandning av Café Intime och Centralhjørnet, mina små älsklingsställen i Köpenhamn. Tusnelda Tusindfryd alias Svend Bunch, min kära väninna sedan 70-talet, fungerade i år som värdinna och fick oss alla att skratta hjärtligt åt hennes funderingar och tankar om att åldras. Hon tyckte bland annat att en bra trekant är bättre än en ond cirkel och det måste jag nog hålla med om. Tusnelda hann under kvällen visa upp sig i ett stort antal fantastiska kreationer, den ena mer spektakulär än den andra, och publiken var hänförd av hennes skönsång.

Mer skönsång skulle det bli för med sig i bagaget från Köpenhamn hade Tusnelda den fantastiska kvartetten Schwanzen Sänger Knaben. De sjöng a capella, sångerna var snyggt arrangerade och klingade ljuvligt, texterna var både inkorrekta och småfräcka. De rev ner stort jubel och när de hade avslutat sitt extranummer Jeg var bare 13 år nær jeg blev homofil lyfte applåderna nästan taket. Mest imponerad blev jag av deras alltid närvarande stämgaffel och jag kommer nu att köpa mig en egen sådan för att fortsättningsvis få bättre koll på tonerna som strömmar ut ur min strupe. Vill ni veta mer om de tonsäkra sångarpojkarna så kan ni gå in på deras hemsida www.schwanzen.dk