Politik
Att Guido Westerwelle är gay har inte haft någon politisk relevans ansågs det. Men när han i förra veckan besökte en femtioårsfest för kristdemokraternas partiledare Angela Merkel tillsammans med livskamraten Michael Mronz och för första gången gjorde sin sexuella läggning offentligt känd, så tolkades det lika mycket som en politisk, strategisk handling som en personlig deklaration.
Homosexuella politiker på toppnivå som kommer ut är inget unikt, men fortfarande ovanligt, i tysk politik.
Att en partiledare gör det är fortfarande något mycket sällsynt, i hela Europa.
Guido Westerwelle, 43 år gammal, tillhör en yngre generation tyska politiker. Han vet bättre än de flesta att en politisk identitet och en politisk karriär till stor del definieras av hur den förhåller sig till och tolkas i massmedia.
Många har antytt att det måste ligga politiska, mer än privata skäl, också bakom valet av plats och tidpunkt för ett sådant personligt tillkännagivande från en smart politikertyp som Westerwelle. När Westerwelle ställde upp för en tv-intervju på söndagskvällen kom utfrågaren flera gånger tillbaka med frågan om det verkligen var en slump hur och när han valde att göra sin sexuella läggning känd. Andra gratulerar honom till hans val att besöka en fest
med den vid sin sida som han helst vill ha, utan att smyga med något som inte längre är någon stor sak.
Men reaktionerna begränsar sig till gratulationer, några cyniska det visste vi väl redan-kommentarer och en debatt om var gränsen mellan en politisk och en privat handling går för en partiledare. Det måste ses som ett stort framsteg för samhället.
Westerwelles mål är att efter en seger tillsammans med kristdemokraterna i nästa val få ta över utrikesministerposten efter de grönas Joschka Fischer.
Om kristdemokraterna och liberalerna — högern för dem som gillar sådana beteckningar — tillsammans vinner valet 2006 kommer Tyskland sannolikt att få en kvinna som förbundskansler och en bög som utrikesminister.
Publicerad: 2004-08-06 14:19:58
Uppdaterad 2016-11-15
