Lena Philipsson om plattan, gayfans & schlagerhat

Musik

Hur känns det? Nu är den äntligen ute; din senaste platta ”Det gör ont en stund på natten men inget på dan”.
– Bara bra. Jag känner att det blev som jag hoppats på. Men samtidigt är det ju svårt att veta exakt hur det ska bli i slutändan. Men med Orup ombord har det gått som en dans.

Alla låtar är på svenska och texterna blir då mer uppenbara. Får texterna större betydelse när man blir äldre?
– Nja, men jag tror att betydelsen blir större när man sjunger på svenska. Lyssnarna kan tolka in mer saker då. Visst ska de ha betydelse men man ska inte stirra sig blind på orden.

En av skivans låtar heter Lena Anthem. I den sjunger du om killar som inte vågar komma fram och prata med dig ute på krogen, är det ett problem?
– Haha, tolkar du låten så? Nja, låten handlar mer om mig och en kul kväl och en bra öppningslåt till plattan. Jag ville ha en kul festlåt, lite om mig och mina tjejkompisar som festar och så. Men visst, många kommer ju fram just för att jag är LENA PHILIPSSON,…du vet… jag tycker du är snygg….jag gillar din musik.

Hur kommer det sig att den gamla Orup-låten ”Min mor sa till mig” är med på plattan?
– Skivbolaget ville att jag skulle göra den, och jag gillade idén men då ville jag att Orup skulle arbeta med hela plattan. Det måste ju finnas logik i att jag tog med låten. Sen passar den mig bra, sång och musikmässigt med humoristisk text.

Är det inte svårt att låta Orup vara i sitt skrivande, du skrev ju mycket förut till dig själv, vill man inte vara där och peta i kompositionerna?
– Nej inte alls. Jag har fullt förtroende för honom och han är bra på det han gör. Jag ville ha en partyplatta och han var mer inne på lite vuxna iakttagelser, en lugnare platta. Men nu tycker jag att vi fick en bra mix. Han är perfekt för mig; lite show och lite glammig sådär, ingen Lundell-typ.

Var det många låtar som ratades?
– Nej, alla utom en kom med. Orup är väldigt effektiv och jag tycker han prickade rätt i de låtar han skrev.

”På gatan där jag bor” är en lite sorglig betraktelse om människor som lever i en värld med hus och familj. Man får känslan att sångens jag betraktar allt ensam?
– Ja, man kan nog se det så. Men sångens jag berättar aldrig nåt om sig själv, så den kan tolkas på fler sätt. Orup arbetar mycket med bra låtidéer och det behöver ju inte vara självupplevt för att man sjunger det. Men givetvis kan både Orup och jag känna igen oss i mycket, med skilsmässor och äktenskap och så.

Vilka av låtarna är du mest nöjd med?
– ”Lena anthem”, ”Det nya Europa” och ”Låt oss säga vi var gifta” är mina favoriter.

Är du trött på att sjunga ”Det gör ont”?
-Ja, det är klart att det ibland blir tjatigt. Men samtidigt betyder den mycket för mig. Jag lever numer mycket på publikreaktionerna när jag sjunger den. Folk blir som galna(skratt).

På tal om Det gör ont, kvällstidningarna skrev att du skulle tävla med en annan låt; ”Stopp!Nej!Gå härifrån!”, stämmer det?
– Nja, låt mig säga så här: vi var inte riktigt klara när tidningarna skrev det där. Mer kan jag nog inte säga… (Lena ler hemlighetsfullt).

Dessutom skrev kvällspressen att du funderade på att tävla med en Magnus Uggla-låt, fanns det någon sanning i det?
– Nej, det där är helt fel. Det var aldrig aktuellt att Magnus skulle göra någon låt till mig i festivalen.

Hur väljs singlarna från plattan ut?
– Ja inte gör jag det i alla fall, jag är inte alls bra på sånt (skratt). Men Orup har bra känsla för hits och sen finns det folk på skivbolaget som har koll. Annars lyssnar jag mycket på vad folk som hört plattan säger.

Du har haft en bra sommar med alla bra recensioner. Du var ju den som fick bäst omdöme av alla Tältprojektets deltagare.
– Ja, det känns jättekul faktiskt. Vi har haft det bra under sommaren och jag gillade att arbeta med proffs som Cecilia, Robert, Johan och Magnus. Jag är stolt över att ha medverkat i samma föreställningar som personer jag beundrar. Att jag fått bra recensioner är sen en väldigt kul bonus.

Vad händer i höst?
-Ja du, det var en bra fråga. Jag vill ju framföra plattans låtar på ett eller annat sätt. Men jag vet inte riktigt. Vi ska väl kolla på det nu när Tältprojektet är över.

Har du några förebilder som artist?
-Hmmm. (Lena tänker ett bra tag). Jag vill gärna se mig lite som en kvinnlig motsvarighet till Robbie Williams. Han gör mycket med glimten i ögat och massor av humor utan att bli tramsig. Jag strävar efter att vara mig själv på scen och en stor del av mig är just humorn. Dessutom fixar jag det mesta; jag kan sjunga dansband om jag vill, eller rock om jag skulle känna för det. Det är bra att ha bredd som artist.

Just med humorn och ditt mer öppna sätt att vara nu, skiljer sig väl lite från hur det var för kanske tio år sen? Då var det så mycket skriverier om hur inåtvänd du var, har du ändrats eller var det en missuppfattning?
– Både och tror jag. Jag är fortfarande blyg och gillar inte att ta plats, och jag vill inte störa liksom. Men visst, jag har nog ändrats och mognat precis som alla gör. Blivit mer bekväm i min roll. Jag har ändrat mig i min roll bland främmande människor och är lite mer hej och hallå.(skratt)

Men tröttnar man inte på att svara samma frågor från journalister om och om igen?
– Nej, det är rätt varierande frågor ändå och just nu älskar jag verkligen livet.. Men en av kvällstidningarna har ju sin vinkel klar: det ska vara skandaler, attacker eller nåt sånt. Reportern frågar hela tiden; blev du ledsen då? Blev du arg då? och så vidare. Men det är mest komiskt.

Du uppträdde på Världens största schlagerdisco på Mondo under Pride. Det var extas i lokalen när du intog scenen. Hur kändes det?
– Haha, jag höll på att få hörselskador av jublet. Vilket mottagande! Hjälp, hur ska man kunna återgälda det här tänkte jag. Man blir fascinerad när man ser folk som bara sträcker ut armarna och skriker att de älskar mig. Det är roligt och galet.

Du har en stor gaypublik, varför?
– Hmm, kanske är det för att jag stått för vem jag är så länge. Gått mina egna vägar och haft mina speciella kläder på mig. De har nog tänkt :Heja Lena, stå på dig( skratt). Vad tror du?

Jag håller med, plus att du varit med ett tag och att du verkligen haft framgångsrika schlagerlåtar. Vilken av dom är du förresten mest trött på?
– ”Dansa i neon” har jag tagit till hjärtat igen. Just med sina små åttiotalsljud och texten så tycker jag att den är rätt kul. Men ”Kärleken är evig” är jag väl mest trött på. Den har jag gjort så mycket. ”Om igen” sjöng jag på Tältprojektsturnén och den funkade jättebra till min förvåning. Det är den schlagerlåt jag sjungit minst under alla år, men nu kanske den kan plockas fram igen.

Vilken annan schlagerlåt med en annan artist skulle du kunna ha sjungit in?
– ”Diva” med Dana International är rätt kul. Den gillade jag direkt när den kom. Den har en rätt simpel text men den funkar och är kul.

Lyssnar du förresten på annan schlager?
– Nej inte alls. Jag hatar schlagerkvällar och sånt. Du kan inte få mig att dansa ett steg till schlagers. Det funkar inte alls för mig. Jag vill ha soul och R´n´B och sånt.

Vad gör du om du vill unna dig något extra någon dag?
– Jag lever rätt regelfritt och har det rätt bra så jag kan unna mig saker. Men att gå runt och kolla i affärer och shoppa lite kan kännas lyxigt.

Vart går du till exempel för att shoppa kläder?
– Överallt. Jag handlar hos allt från exklusiva småbutiker till H&M. Och jag gillar sånt som är glittrigt!

Det skrivs mycket om hur snygg du är och vilken snygg stil du har. Hur känns det, du har ju ofta hånats för din klädstil förr och att du sydde kläderna själv?
– Det är lite lustigt bara att det är så många som ska påpeka det. . Men jag kanske har fått mer stil nu än vad jag hade tidigare. Finare kläder och en mer klädsam frisyr, utan massa rufs.(skratt).

Publicerad: 2004-08-04 12:25:22