Jo tack – vi vet om att det finns hat!

Förvirrade homohatare tog naturligtvis chansen att snabbt tolka detta som något slags förtäckt pedofilibudskap. Men för den breda allmänheten gick budskapet fram om problemen med att tvingas växa upp i en heteronormativ värld. Att brunstiga smågrabbar med ”nationalistiska” sympatier söker sexkopplingar i allt de ser är väntat, däremot var det mer förvånande att vuxna i kyrkor och barnrättsgrupper var lika sexfixerade.
I år är det de religiösa samfundens förhållande till homovärlden som står i fokus när Pride kampanjar. De mer oreflekterande i de religiösa kretsarna har tagit ytterst illa vid sig.
Att Stockholm Pride agerar politiskt ger festivalen en extra och viktig dimension – inte minst tack vare dess enorma genomslag i HBT-världen såväl som i media. Vad än de lätt mantra-artade kritikerna säger så är det inte schlager som utmärker Pride, snarare dess allt mer aktiva sexualpolitiska roll.

Årets budskap har tyvärr inte gett samma genomslag medialt. Uppmärksamheten i år fick i slutet av förra veckan fokus på hoten som riktas från allsköns grupperingar. Detta trots att det i år enligt Pride ordförande Håkan Steenberg inte skett några fler hot än vanligt.
Orsaken till medias fokusering är istället dels nationaldemokraternas attack på paraden förra året och dels SÄPOs konstaterande om att hatbrotten mot homosexuella ökat dramatiskt.
Tyvärr formuleras detta i tidningar och TV allt för ofta som att ”hatet mot homosexuella ökar”. Detta påstående är väl pessimistiskt. Vad som är sant är att fundamentalistiska religiösa grupper och extremhögern trappat upp tonläget och även våldet mot HBT-världen. Det innebär dock inte att ”hatet ökat” – snarare att de grupperingar som redan hatar och förmodligen alltid kommer att hata homosexuella, bisexuella och transpersoner har blivit mer aktiva. Och det just för att vi idag möter allt större respekt bland allmänheten. När man inte längre kan beljuga oss så verkar det som återstår vara den verbala eller fysiska näven. Den ökande aktiviteten från dessa grupper är snarare ett tecken på vår framgång i arbetet för fundamentala mänskliga rättigheter.

”Hotet” mot årets Pridefestival är inget unikt. Det kan vara viktigt att påminna om detta. Vid varje festival och även vid tidigare frigörelseveckor har hatgrupper varit synliga.
Vid varje mässa i Storkyrkan står hatets torgförare utanför och vid varje Pridefestival har vi i parken fått höra varningar om att nynazister finns i närheten. Vid varje festival har en eller flera personer blivit illa misshandlade på stan. Förra året så som åren tidigare. Förhoppningsvis inte detta år!
De nynazistiska grupperingarna, inkluderat de så kallade nationaldemokraterna, drar sig inte för den mest fega formen av våld; att i grupp ge sig på enskilda individer. Det må vara bögar, flator, transor, judar, muslimer, romer eller andra grupper av vanliga hederliga svenskar. Det må vara i Helsingborg, Falun eller i Stockholm under Pride eller vilken annan tid på året som helst.
Som individer bör vi vara medvetna om detta hot. Och agera lite enkelt ”street smart”.

Det som vi politiskt skall vara ytterst vaksamma på är hur polis, inkluderat säkerhetspolisen agerar detta år. Förra årets agerande var så nära en skandal man kan komma.
Vittnesmålet om hur olika grupper varnat polisen om förestående attack borde ha fått dem att reagera. Det kan kanske finnas logiska förklaringar till den lapsusen, men att ingen reagerade när en spanande kollega vid upprepade tillfällen rapporterar om homohatande gruppers rörelser är fullkomligt oförståeligt. Den enda polis, som förtvivlat försökte få sina kollegors uppmärksamhet, lyckades rädda Facundos liv.
Polisen har utlovat större beredskap detta år. Tidigare års svåra misshandelsfall utanför PridePark ledde till bättre bevakning i det området. I år lär paraden enligt denna logik vara väl bevakad. Avgörande i år är om polisen även inser vikten av att bevaka alla gayaktiviteter i Stockholm under den kommande veckan. Och att de åtminstone litar på sina egna spanares rapporter!

Vi bör även vara ytterst vaksamma på hur våldsverkares idémässiga allierade agerar. Under politisk eller religiös mantel har dessa grupper ostört kunnat agera mot allt från nysvenskar till HBT-människor av olika kultur och religion.
De representanter för religiösa kyrkor, partier och inriktningar som inte tydligt markerar mot övertonerna i angreppen på homo- bi och transpersoner gör sig till ideologiska underblåsare av våld och hot.
Motsätter sig dessa möjligheten för ett samkönat äktenskap så kräver den argumenteringen respekt för de individer som av kärlek vill leva samman. Varje tonläge och varje formulering avgör på vilken sida skranket de vill ställa sig. Att Maranata, nynazister, Livets Ord och tidningar som Världen Idag redan placerat sig på andra sidan är känt. Vad företrädare för katolska kyrkan, lutherska frikyrkor, Svenska kyrkans synod, muslimska församlingar och ortodoxa judiska företrädare säger, liksom hur företrädare för kristdemokraterna och tidningen Dagen väljer att formulera sig som svar på vår önskan om likabehandling, det är kanske denna Prideveckas mest intressanta inslag.

Det finns krafter som hatar homo- bi och transpersoner. Visst. Tack vi vet. De flesta av oss har redan gjort den bittra erfarenheten. Och dessa krafter kommer att försöka störa även i år.
Men liksom tidigare år kommer de inte att lyckas.
Vi kommer diskutera, älska, paradera, festa och njuta av ännu en fantastisk Pride-vecka. Och deras hat gör det bara än tydligare att Pride behövs. Idag och lång tid framåt!

Glad Pride!

Publicerad: 2004-07-26 16:44:52