Den liberala gruppen i Europaparlamentet har det mest omfattande manifestet för HBT-rättigheter, konstaterade nyligen Birgit Hardt på Europasektionen av ILGA (International Lesbian and Gay Association) i en intervju i RFSL:s tidning Kom Ut. Vi liberaler fortsätter till exempel arbetet för att EU:s familjebegrepp ska jämställa homo- och heterosexuella förhållanden fullt ut. Vi vill också att diskrimineringslagarna ska stärkas och att EU ska fortsätta ge stöd åt HBT-organisationer i Öst- och Centraleuropa där förtrycket är utbrett.
För oss i folkpartiet liberalerna är det självklart att homosexuellas, bisexuellas och transpersoners lika rättigheter ska erkännas fullt ut inom alla de politiska frågor som unionen arbetar med. Tyvärr delas inte denna inställning av alla partier.
Exempelvis är moderaterna så gott som alltid nejsägare när HBT-frågor behandlas av Europaparlamentet. I februari 2003 röstade alla fem moderater i Europaparlamentet emot att homosexuella skulle ges samma rätt som heterosexuella att ta med sig sin partner när man flyttar till ett annat EU-land. Moderaterna är alltså inte beredda att försvara den fria rörligheten för några andra EU-medborgare än de som är heterosexuella. Beklagligt och pinsamt!
På ytan kan EU:s utvidgning upplevas som något som inte har praktisk betydelse för HBT-rättigheter. Men i verkligheten innebär det stora möjligheter, och det har redan betytt en förändring för många människor. I samband med utvidningen krävde folkpartiet genom Olle Schmidt att man i ländernas utvecklingsplaner tydligt skulle arbeta för att stärka homo- och bisexuellas rättigheter. I de nya medlemsländerna stärks nu de mänskliga rättigheterna, inte minst när det gäller rätten till sin sexuella läggning.
I ett panelsamtal om HBT-rättigheter inför EU-valet framhöll ILGA:s generalsekreterare att förhållandena i de nya länderna förbättrats dramatiskt. Utan utvidgningen hade detta inte gått att genomföra, var hans mening.
Även i länder som bankar på dörren till EU sker förbättringar. Medlemskap i unionen innebär att man måste respektera individer oavsett sexuell läggning. I Rumänien, där homosexualitet länge varit straffbart, sker nu förändringar eftersom EU kräver det.
EU:s diskrimineringslagstiftning omfattar också diskriminering på grund av sexuell läggning, och den införs nu i land efter land. På detta sätt innebär utvidgningen faktiska skillnader för många människor. Plötsligt har man rätt att anmäla diskriminering till EU-domstolen, och har som enskild person rättigheter gentemot staten.
På ett annat område råder det däremot fortfarande stiltje. Människor som flyr därför att de är förföljda på grund av sexuell läggning får inte tillräckligt skydd i Europa. Trots att frågan diskuterats i många år har än så länge varken Sveriges riksdag eller Europaparlamentet tagit ställning för ett vidgat flyktingbegrepp som i högre utsträckning gäller förföljelse på grund av kön, sexuell läggning eller könsidentitet.
Det krävs nu krafttag för att Europas länder ska kunna samla sig till ett tydligt erkännande av HBT-flyktingars rätt till en fristad. Ansvaret vilar på de olika partigrupperna i Europaparlamentet, men lika mycket på statsminister Göran Persson. Varför hör man aldrig statsministern lyfta fram dessa frågor? Och varför är de socialdemokratiska och moderata EU-parlamentarikerna så tysta?
Olle Schmidt (fp)
EU-parlamentariker
Martin Andreasson (fp)
Riksdagsledamot (på Qruiser: Martin Andreassonhttp://www.olles.nu
Källa: Olle Schmidts valsida
Publicerad: 2004-06-09 12:22:10
Uppdaterad 2016-11-15
