Krönika
Min far Nicke och jag jobbade med Stockholm Pride. Vi har gått i täten av paraden och bett glada och förväntansfulla paradåskådare att snällt hålla undan för fordonen i paraden. När Cunigundorna lagt ner kransen vid Gustav IIIs staty, en kung som säkerligen skulle älska den svängande karnevalen, sätter paraden igång igen. Gaypoliserna kommer gåendes i sina uniformer under åskådarnas jubel. Nicke och jag står kvar och låter alla passera. Det är då som några norska bögar i tighta speedos helt panikslagna kommer springande mot oss. Nationaldemokraterna hade börjat kasta flaskor.
Jävla fascister! Stick härifrån! Ni har ingen anledning att förstöra, skriker några arga bögar och flator. Vi ber dem söka skydd undan flaskorna. Jag kommer nog att bli träffad av en flaska snart, tänker jag men stannar kvar. Sen kommer en sekunds tystnad. Inga krossade flaskor. Jag ser hur en stor mängd med Nationaldemokrater kommer stormandes mot Nicke och mig. Han är närmare nazisterna än vad jag är men står med ryggen till. Jag måste göra något, tänker jag och gör det jag kan för att komma mellan honom och nazisterna.
Jag tänker inte ens efter två gånger utan kutar mot dem så snabbt som mina ben bär för att ge Nicke den korta stund som han behöver för att komma undan. Jag ser inte honom för den mängden slag och sparkar som väller över mitt huvud och min kropp. Jag är orolig för att de har dödat Nicke eftersom det inte ens tog en sekund innan de började misshandla mig med ett hatiskt våld jag aldrig trodde skulle kunna drabba mig. De fortsätter att slå på mig. Kroppen är avdomnad och inga smärtimpulser når hjärnan längre. Jag hör något krossas mot min skalle. Snart märker jag att jag har fullt med blod på mina händer. Jag tänker att jag måste hjälpa den som blöder utan att förstå att det är mitt eget blod. Mina ögon klibbas fast så att jag knappt ser något och jag märker att jag inte kan prata eftersom min käke är sparkad ur led och jag hör ingenting. Jag får fler slag i huvudet. De slutar inte och det enda skälet till allt detta är att jag är homosexuell. Att jag är bög är skäl nog för nazisterna att försöka ta livet av mig. Jag tänker hela tiden på att jag inte kunde rädda Nicke.
En sjuksköterska som finns på plats i publiken tar hand om mig. Jag är så yr att hela världen snurrar men jag är ändå vid medvetande. Jag gestikulerar efter papper och en penna och skriver att min pappa behöver hjälp. Nicke är omedveten om vad som har hänt när kvinnan ringer.
Jag kan inte prata nu. Jag står mitt i ett upplopp och guidar en ambulans fram till någon som är skadad, svarar Nicke.
Nej du måste svara! En vän till dig ligger här svårt skadad, säger kvinnan. Det är då Nicke förstår att ambulansen som han guidar är på väg till mig. När jag ser att han är oskadd fylls jag av ett ofantligt lugn. Allt känns bättre. Han var oskadad. Då hade jag lyckats.
Några dygn senare är jag hemma från sjukhuset. Jag får äta flytande mat tills käken har fixat sig. Jag har sytt ett stort sår i skallen, jag ser dåligt och är ständigt yr men kopplar upp mig på Qruiser där min inkorg är fylld till bredden av krya på dig mess och gästboksinlägg. De flesta är upprörda och vill hälsa till mig. Andra visar en annan sida.
Är det du som blev misshandlad? Vilka jävla fjollor som inte gjorde något? De som gick i paraden är jävla fjollor helt utan stake, skrev någon.
Jag frågade honom om han själv hade gått i paraden. Då svarar han att han inte vågade för att han inte är öppen med att han gillar killar.
En annan skrev de som går i paraden får skylla sig själva, den är omoralisk Det kom från en bög som har barn tillsammans med sin man. De bor i en mindre stad och poängterar att de är straight acting. De har lärt sig att skörda frukterna av decennier av andras homokamp och resultaten av 25 års parader.
Vad är det som upprör dessa bögar? Vad är det som är så omoraliskt med paraden?
Är det Stolta homosexuella föräldrar eller Stolta föräldrar till homosexuella eller kanske är det gaypoliserna som är omoralen själv? Är det de enstaka läderbögsrumporna eller den coola flatan som går med bar överkropp, målad som Hulken som ställer till det i den här mannens stilla radhuskuliss? Varför är lite hud så skamfullt? Vilken heterosexuell värld tror hans sig leva i? För några år sedan när Sverige firade VM-seger kastade Svenssons kläderna och visade sina patriotiska rumpor i Sergelfontänen. Allt till allmänhetens stora jubel.
Andra meddelanden och hot kommer från nazister vad nu dom har att göra i en gaycommunity? Sedan har jag fått en hel del hot av rasister. En del av meddelandena är av karaktären nazister borde döda dig och en del ännu värre. Som blatte har jag dessutom fått ett och annat rasistiskt meddelande, både från bögar och från dem som kallar sig heterosexuella.
Nästen ett års tankar innehåller naturligtvis också funderingar om jag gjorde rätt som ställde mig i vägen för nazisterna? Nu lever jag med svår huvudvärk och man överväger att operera en synskada som kanske blir bestående. Likaså väntar en käkoperation. Jag hör dåligt och lider av svår yrsel och av smärtor i mitt knä. Trots allt detta är jag glad över det jag gjorde. Hade jag inte ställt mig i vägen hade kanske inte pappa varit i livet idag. Nu har polisen identifierat nio misstänkta gärningsmän av ett 20-tal och inom några veckor blir det rättegång. Jag höll inte på att bli dödad för att jag provocerade någon utan för att jag är den som jag är. För att jag är homosexuell och för att jag valt att leva ihop med min pojkvän. Jag vet att rättegången kommer att bli jobbig. Jag kommer att tvingas sitta mitt emot nazisterna som naturligtvis inte kommer att missa varje möjlighet till att utnyttja situationen till propaganda.
Jag skulle önska att vi homosexuella, eller vad vi nu vill kalla oss, inte ska vara så dömande mot varandra. Vi borde inte se ner på vare sig fjollor, läderbögar, bisexuella, lesbiska, lashtjejer, transpersoner eller människor i färd med att komma ut. Vi har trots allt andra som är emot oss alla och de ser oss som en grupp – Nationaldemokrater och andra nazistiska grupper som inte tvekar att använda grovt våld mot oss. Dessutom den psykiska misshandeln och kränkningar från religiösa och familjefundamentalistiska grupper som på andra sätt förnekar oss våra rättigheter.
I sommar vill jag att så många av er regnbågsmänniskor går med mig i paraden. I sommar finns det större anledning än någonsin att gå.
Publicerad: 2004-04-03 15:56:49
Uppdaterad 2020-05-06
