QX schlagerkrönikör tippar utgången i Globen

Medlodifestivalen 2004:

Fem kvinnliga soloartister, två manliga, en mixad duo, tre trallande tanter och två trallande transor. Så ser startfältet ut när finalen utav den årliga melodifestivalen går av stapeln nu på lördag.
Men vad är det som får folk att lyfta luren och ringa och rösta? Är det en sprakande latinoshow, en hembygdshyllning, en eurodiscodänga, en klassisk trallschlager eller helt enkelt en riktigt bra poplåt som växer med antalet lyssningar?
Om svaret är det sistnämnda så ligger Shirley Clamp riktigt bra till. ”Min kärlek” slank med på nåder ifrån Malmödeltävlingen till andra chansen. Väl där gick den vidare till Globen och i flertalet kvällstidningsenkäter ligger den nu i topp. Något som tyder på att för varje gång den spelas så får fler människor upp ögonen för den. Låten är dessutom en typ av låt som förmodligen går hem hos en klassisk schlagerjury, den jury som på lördag står för halva poängutdelningen. Med nyvunnet självförtroende och (får vi hoppas) en något färggladare outfit kan Shirley ”clampa” in på Globens scen och skrälla rejält på lördag. Att hon dessutom har startnummer ett, vilket både Afro-dite och Fame hade, kan visa sig lyckosamt.
Lena Ph får kallas något av en förhandsfavorit. Låten, skriven av Orup, tillhör inte den av låtarna i startfältet som känns mest direkt, men bäst före–datumet kan sättas desto längre fram. Om Lena vinner är väl snarare frågan hur man ser på henne i Europa. I Sverige kommer hon långt på att vara en åttitalsikon av stora mått som gjort en succéartad millennieuppdatering. Men i Europa är hon ju faktiskt…ingenting.
Finns det någon man kan räkna bort ifrån toppstriden? Ja, Hanson, Carson & Malmkvist lär helt klart få det riktigt svårt. Inte för att låten är direkt usel eller för att det finns någon brist på rutin hos artisterna. Men i konkurrens med det övriga startfältet känns bidraget tunt och aningen mossigt. Fame factory-fansens makt skall aldrig underskattas men jag tror ändå att även Sara Löfgren med sin ”halvballad” och Sandra Dahlberg med sin lappländska nationalsång riskerar att försvinna i mängden. Petra Nielsen såg efter Karlstaddeltävlingen ut att kunna få ta sin tangokavaljer hela vägen till Istanbul, och hon är onekligen en av dom som har förutsättningar att lyckas bäst i Turkiet, men problemet ligger inte hos Petra utan snarare hos låten. ”Tango tango” är ett utmärkt shownummer, men efter några lyssningar blir det mer än lovligt tjatigt. Andrés Esteche satsar även han för fullt på en sprakande scenshow. Men även han gör en låt som är både tjatig och som känns ungefär fem år efter sin tid. Det lär tyvärr bli svårt för Andrés att nå en topp fem-placering tror jag.
Nej, slutstriden lär stå mellan fem bidrag. Nämnda Lena och Shirley. Men även E-type, Fame och After dark. Fjolårssegrarna Fame har inte ändrat allt för mycket på konceptet sedan förra året. Toksnygga Jessica och toksäkra Magnus har en utstrålning på scenen som ihop med en fartfylld låt mycket väl kan räcka hela vägen. Problemet är att om man ska skicka Fame till Istanbul så ska låten översättas till engelska, och då är frågan om inte Europas tv-tittare med en axelryckning kommer att konstatera att ”det låter precis som förra året” och istället rösta på nåt annat. Översättningsproblematiken gäller även Lena Ph och Shirley Clamp. Båda har låtar vars styrka bygger mycket på skön harmoni mellan text och melodi. Risken är att det blir platt fall när man översätter låtarna till engelska. En som inte behöver översättas är E-type. Vad ska man säga om E-type? Det förmodligen mest ”straightacting” av alla bidrag i året tävling. Det är elgitarrer, brudar, bomber och … ja brudar med bomber helt enkelt. Hur det skulle funka i Istanbul känns däremot omöjligt att sia om. Förmodligen vinner han… eller så kommer han sist. Om E-type är det straightaste bidraget så är After Dark tveklöst det bögigaste. Personligen tycker jag inte låten skiljer sig nämnvärt mycker från Hanson, Carson och Malmkvists låt, men här ligger styrkan i showen. After Dark kan utan tvekan fungera även i Eurovision. Inte med argumentet att ”Dana International minsann vann”. Dana var inte dragshow, eller mycket till show överhuvudtaget. Man kan inte heller jämföra med flygvärdinnorna från Slovenien som gjorde en rejäl buklanding för några år sedan. Till skillnad från After Dark var deras låt svag och framförandet amatörmässigt. Nej till skillnad från Bert Karlsson tror jag att After Dark kan ta Europa med storm med sin direkta låt, proffsiga scenshow och inte minst….avväpnande humor.

Att göra en topplista inför lördagen känns i princip omöjligt, och som gjort för att bli utskrattad i efterhand. Men jag gör det ändå.

Lista 2: Vad jag hoppas
1. Shirley Clamp
2. After Dark
3. Lena Ph

Publicerad: 2004-03-19 20:00:00