WAD 2003
Det finns olika typer av argument för att inte engagera sig och göra sitt yttersta för att motverka denna katastrof. En del av argumenten tyder på fördomar och inkompetens som leder till att hela nationer kan kollapsa under epidemin.
Vissa argument är politiska och ekonomiska. Man skyller på läkemedelsindustrins ovilja att sänka priserna till så låg nivå att alla kan få tillgång till medicin. Motargumentet från läkemedelsindustrin är att forskningen för att ta fram nya mediciner är så dyr att den då i praktiken skulle bli omöjlig att finansiera.
Sedan har vi kombinationen av politik och ignorans. Stater där man är medveten om omfattningen men inte lägger två strån i kors för att göra något åt det. Ibland till och med av ekonomiska skäl, då de kortsiktiga inkomsterna från turism i allmänhet och sexturism i synnerhet, anses viktigare än att tänka humant och långsiktigt. Det finns många exempel som forna Sovjetunionen och Östeuropa samt Asien där preventivt arbete och vård mestadels sköts av frivilligorganisationer med nästintill obefintliga resurser.
Vi har de religiösa argumenten, där vissa potentater inom katolska kyrkan påstår att kondomer sprider aids. Det finns muslimska/islamistiska organisationer som anser att sexuellt överförbara sjukdomar inte finns i deras länder. Det liknar också de starkt ideologiska diktaturers inofficiella inställning där man försöker gömma problemet genom att isolera och spärra in hivpositiva. Allt enligt principen syns det inte så finns det inte. Syftet är att dölja för omvärlden hur situationen ser ut i det egna landet.
Här i västvärlden tycks vi slagit oss till ro. Tillgången till effektiva bromsmediciner förtar de värsta synliga effekterna av hivviruset och därför tror vi att hiv/aids problemet inte längre finns. Vi blundar också effektivt för det faktum att grannländer står med en enorm problematik som dessutom växer lavinartat och tror att det fungerar att mota viruset med bland annat en strikt imigrationspolitik. Media lyfter förvisso upp hivproblematiken men där finns mer i övrigt att önska. Mer energi på upplysning och mindre på att jaga hivmän.
Den enskilde väljer ibland också att blunda för problemet. Det händer att unga och gamla inte kan, vill, orkar eller förstår att använda kondom. Det är ju någon annans problem, inte ens eget. Vi har till och med lyckats glömma bort att personer faktiskt fortfarande dör i sin hivinfektion i Sverige. Ingen människa är en ö och inte heller en nation.
Detta är som i liknelsen om strutsen, att stoppa huvudet i sanden. Den liknelsen är tyvärr sann på många sätt. Stoppar man huvudet i sanden så har man av naturliga skäl inte någon som helst kontroll på omgivningen. Man kan inte förbereda sig på hot och i värsta fall är man inte ens medveten om svagheten.
Ovilja att se sanningen beror ofta på rädsla, som i sin tur beror på okunskap och fördomar.
Frivilligorganisationer och instanser världen över och här hemma arbetar med knappa resurser för att bryta okunskapen och fördomarna kring hiv och aids som i sin tur ligger till grund för diskriminering och stigmatisering. De informerar om hur viruset smittar, hur man skyddar sig och hur man kan fungera tillsammans med hivpositiva och aidssjuka.
Vi som arbetar med hivproplematiken, arbetar alla för att en dag inte behövas längre. Vår lycka skulle vara om någon kom in en dag och sa: Du får sluta därför att du har blivit överflödig, problemet med hiv och aids finns inte längre. Tyvärr kommer detta inte att ske på många decennier såsom utvecklingen ser ut i dag.
Problemet finns även om många väljer att likt strutsen stoppa huvudet i sanden. Det finns inget vaccin, det finns inget botemedel. Det kommer inte att finnas inom överskådlig framtid. Det enda sättet vi nu har för att förhindra att ytterligare miljontals människor drabbas av ett fruktansvärt lidande är att se sanningen som den är och informera och stödja. Delta i uppmärksammandet av World Aids Day för att lyfta fram och beakta hivproblematiken såväl lokalt, regionalt, nationellt och internationellt.
Fotnot: under tiden du läste den här artikeln smittades 50 personer med hiv och 30 dog i aids
Joakim Berlin
Förbundsordförande
Riksförbundet för hivpositiva.
Lasse Lindberg
WAD-samordnare
RFHP
Sören Andersson
Ordförande
RFSL
Katarina Lindahl
Generalsekreterare
RFSU
Christin Nilsson
Ordförande
Noaks Ark Malmöhus
Gunnel Wallin
Ordförande
Noaks Ark Helsingborg
Kjäll A.
Ordförande
Posithiva Gruppen
Djordje Brstina
Ordförande
Serbernas Riksförbund
Benny Roth
Ordförande
Positiva Gruppen syd
Peter L
Ordförande
Positiva Gruppen Väst
Caroline Ayodo
Ordförande
Kvinnocirkeln Sverige
Publicerad: 2003-12-01 13:35:02
Uppdaterad 2016-12-01
