Att LIAMOO skulle gå direkt till final hade både oddset (där han nu är tredjefavorit till att vinna hela tävlingen) och en rekordstor del av publiken under gårdagens genrep indikerat, och självklart så skulle den där musikaliska eldsvådan få explodera i Strawberry Arena i mars. Själv är jag ju måttligt imponerad av den där typen av generiska Eurovision-låtar, men svenskarna verkar älska just den genren, och röstar alltid, alltid samma låt vidare, oavsett artist. Jag gillar dock LIAMOO så jag kan lapa i mig det här resultatet – men att skicka Dragon till Malmö i maj som Sveriges representant 2024, det vill jag verkligen inte göra.
Det här betyder också att LIAMOO går upp i delad ledning med Mariette och Danny Saucedo om att vara den i Melodifestivalens historia som vunnit flest deltävlingar, och med fyra låtar direkt till final (och ännu en som låtskrivare till Paul Rey) så delar han också rekordet om att direktkvalificera sig. Inte illa!
Den andra finalisten kändes mera osäker på förhand, men när poängen ramlade in och alla tolvor utom en hamnade på samma låt så var ju resultatet glasklart; tack och lov blev det till slut kvällens enda Eurovision-värdiga nummer och låt som fick den biljetten. Maria Surs Kylie Minogue-rökare When I’m Gone har imponerat på mig sedan jag hörde den första gången, och jag drog en stor lättnadens suck när den tillslut fick en chans att slåss om en Malmö-biljett. Helt rätt röstat.
Det här betyder också att ännu ett rekord slogs, eller snarare drygas ut. Jimmy “Joker” Thörnfeldt har nu fått vidare sina senaste elva (!!) bidrag till final. Helt galet. Vilken kille!
Miniskrällen kom när Dear Saras danska radiosportslåt knep tredjeplatsen tre ynka poäng framför näsan på Fröken Snusk. Lite orättvist kan jag tycka, och jag tror inte den har någonting att säga till om när det ska väljas in reserver i Karlstad, men samtidigt helt rätt val av ”den fjärde låten som skulle vidare i kväll”. Den är söt.
Fjärdeplatsen gick alltså till Fröken Snusk, som fick den enda tolva som inte hamnade hos Maria. Att den här härliga EPA-dunken inte fick gå till final kan kännas lite trist kan jag tycka, inte minst som förra veckan bara hade ett enda finalvärdigt bidrag (kan NÅN därute nynna på Lisa Ajax låt fortfarande?). Samtidigt är det bra att Melodifestivalen 2024 nu förhoppningsvis kan få sin första riktiga hit. Om Unga & Fria dominerar Spotify i en månad likt Snusk-frökens tidigare hits gjort, så kommer hon ändå ha en bra chans att gå vidare från “vad nu SVT kallar Andra Chansen i år”, för där tycker jag den hör hemma. Vem blir inte glad av det där midsommar-i-Red-Light-District-numret? Det kan välta Strawberry i mars.
De andra två låtarna har jag inte mycket att säga om, och de var ju aldrig riktigt med i matchen. Jag kan verkligen inte säga att jag tycker det var särskilt konstigt heller, och jag har redan glömt bort dem.
Kvällens största vinnare var väl annars återigen Björn Gustafsson? Publiken tjuter av skratt bara han visar sig, hans lilla film om livet på SVT jättekul, och att dessutom se honom tillsammans med gamla parhästen Kristian Luuk var ju inget annat än ljuvligt.
Två veckor in och jag hoppas inte vi hört vinnaren ännu. Kanske får vi den nästa vecka när Gunilla Persson gör debut i tävlingen? Vi hörs då!
